Hur det känns att vara gravid igen?

Ja, alltså, har ju knappt alls skrivit nåt om den här graviditeten här i bloggen. Har helt enkelt inte tid att blogga så mycket nu, kvällarna och nätterna har ju mer eller mindre alltid varit lite krångliga med Nooa så jag har helt enkelt inte energi att uppdatera bloggen så ofta. Man blir ju lätt trött när man är gravid och när nätterna annars också ofta är dåliga, så prioriserar jag att ta en tupplur tillsammans med Nooa på dagen istället för att blogga, städa eller göra nåt annat medan Nooa sover. Vår gemensamma tupplur på dagen ger mig just nu de krafter jag behöver för att klara av att leka med Nooa hela dagen även om jag sovit dåligt på natten. Och de få gånger som Nooa somnar fort på kvällen och jag får lite tid för mig själv, så slappar jag hellre på soffan framför tv:n med min älskling, eventuellt surfar jag lite på nätet men jag orkar oftast inte börja skriva i bloggen. 

Men idag har jag av nån konstig orsak massor med energi och tänkte passa på att skriva lite om hur graviditeten har gått hittills!

Idag är jag alltså i vecka 32+2. Tiden har gått så otroligt fort! 

När jag väntade Nooa, var jag så orolig hela graviditeten, rädd för att nåt skulle gå på tok och veckorna kändes så otroligt långa! Men denna gång har det varit precis tvärtom! Jag har inte ens alltid haft koll på hur många veckor jag varit gravid, har inte hunnit bekymra mig över nåt extra utan livet har snurrat vidare precis som vanligt även om min mage hela tiden blivit lite rundare! Klart att jag ivrigt väntar på att få träffa "typen" i magen, är så otroligt lycklig och tacksam över vårt andra lilla under, men man hinner liksom bara inte vara lika ivrig eller stressa över små saker som när man är gravid första gången! Nooa kräver så mycket av sin mamma fortfarande, han är ju trots allt bara 1 år 3 månader gammal. Dessutom är han en så livlig filur, så det är full fart här hemma hela dagen tillsammans med honom! Han är nog verkligen en skojig och busig liten pojke!

Men vad kan jag berätta om denna graviditet? Det har varit lättare, på många sätt! Visst var det otroligt svårt de första 15-16 veckorna, när jag hade illamående och var så enormt trött hela tiden och var trots det tvungen att ta hand om Nooa dagarna långa och vakna flera gånger i natten, då han sov så dåligt. Men lite lättare kom jag kanske undan denna gång, inte riktigt lika mycket illamående nu som under första graviditeten. Men däremot har jag varit mycket, mycket tröttare nu. Att ha mycket sömnbrist redan innan graviditeten gör ju inte saken lättare precis. Men på nåt sätt har jag klarat av att sköta Nooa trots tröttheten, börjar faktiskt inse att vi mammor nog ibland är riktiga superkvinnor som klarar av nästan vad som helst när vi måste! :)

Jag började ju dessutom jobba igen efter nyår. Det kändes skönt att få börja jobba igen och jag var jätte ivrig över att få börja jobba på ambulansen igen, efter att ha haft paus från ambulansarbete i några år. Tyvärr insåg jag nog ganska fort att det inte skulle bli lätt att kombinera arbetslivet med att vara mamma till en 1-åring och dessutom vara gravid! Jag jobbade oftast 12,5 timmars skift, ibland blev arbetsdagarna längre. Så efter arbetsdagarna kände jag mig så enormt trött, jag tyckte inte att jag riktigt hann återhämta mig alls mellan arbetsskiften, då nätterna med Nooa var så dåliga och graviditeten sög all energi ur mig. Dessutom började jag få sammandragningar allt oftare, speciellt på jobbet då jag var tvungen att göra tunga lyft. Att sitta många timmar i ambulansen när vi gjorde patientförflyttningar till andra sjukhus var inte heller lätt. I februari, efter att ha jobbat bara en månad, var jag tvungen att gå till doktorn p.g.a. sammandragningarna och hon förbjöd alla fysiskt stora påfrestningar, så som tunga lyft. Därmed slutade jag jobba på ambulansen och fick göra "pappersarbete" istället. Arbetet var alltså inte alls fysiskt tungt, men tyvärr fortsatte sammandragningarna och hela tiden blev de mera smärtsamma och kom oftare under dagen. Antagligen berodde detta på att jag sov så lite på nätterna, då vi som sagt har haft lite problem med Nooas reflux nu igen de senaste månaderna. Så jag var tvungen att ge upp, medge att mina krafter inte räcker till allt och bli sjukskriven i ett par veckor, innan mammaledigheten började. Jag valde att börja min mammaledighet 50 dygn innan bf, så att jag inte behövde vara sjukskriven så länge.

I min första graviditet fick jag sjuka sammandragningar redan från vecka 20 ungefär, så då blev jag sjukskriven betydligt tidigare än i denna graviditet. Så därmed tycker jag att denna graviditet har varit lättare än den första, även om jag var lite besviken att jag inte klarade av att jobba lika länge som jag hade planerat.

Det som har varit mycket svårare i denna graviditet, är "liitoskivut". Vet inte vad de kallas på svenska...men jag har nu iflera veckor varit så himla sjuk! Om jag sitter på soffan en liten stund, så kan det vara jätte svårt att stiga upp ur soffan p.g.a. smärtorna! Och att svänga från sida till sida på natten gör ibland så himla ont! Ibland går jag som en anka och det känns som om jag hade stor boll mellan benen, kommer inte ihåg att jag skulle ha haft så här mycket smärtor när jag var gravid första gången. Nu är jag ju förstås tvungen att ha Nooa i famnen ganska ofta och lyfter upp honom i famnen många, många gånger om dagen, så det bidrar kanske till att jag lätt får smärtor.

Sf-måttet är stort, nästan så att det går över max-kurvorna. Och magen känns enorm, den blev fort jätte stor och jag tycker att jag redan nu har lika stor mage som jag hade strax innan förlossningen under min första graviditet.  Här får ni en jämförelsebild...

Bilden till höger ät alltså tagen förra veckan, då jag var i vecka 31+2. Och som ni ser var min mage redan förra veckan mycket större än vad den var i vecka 33+5 i min första graviditet! Helt galet!

Jag har hela tiden haft en känsla att Nooas lillabror kommer att födas tidigare än planerat, men vem vet hur det går. Nooa föddes i vecka 41+0, så han föddes ju en vecka efter bf. Nu har vi bf den 23 april, skall bli spännande att se om det går så som jag tror och lillebror föds före bf....eller om jag har helt fel och vi får vänta längre på att förlossningen skall sätta igång! Hur som helst, magen känns stor och obekväm redan nu och börjar vara i vägen när jag skall sköta Nooa, så jag är ganska trött på att vara gravid redan nu! Jag vill få ut lillebror så fort som möjligt och bli av med min stora mage! :)

Vad annat skall jag berätta...?? Lillebror har inte svängt sig neråt ännu i magen, utan ligger med rumpan neråt eller snett över magen. Nooa vände ju huvudet neråt redan i vecka 20 och ändrade inte ställning efter det. Men lillebror vill tydligen snurra runt i magen och har inte alls lust att ligga med huvudet neråt! Det har varit konstigt att känna sparkarna så här kraftigt i denna graviditet. När jag väntade Nooa kändes sparkarna väldigt svagt hela graviditeten, eftersom jag hade "etuseinäistukka"...alltså att moderkakan var belägen framåt och dämpade därmed sparkarna. Nu är moderkakan i "bakväggen", alltså mot ryggen och lillebror har kunnat sparka mot mammas mage riktigt ordentligt! Roligt att få känna och se hur kraftigt lillen faktiskt kan sparka! 

Blodtrycket har börjat stiga lite nu och jag har plötsligt börjat gå upp i vikt betydligt mer än innan, tycker att jag är svullen överallt, så jag har varit lite bekymrad över att få graviditetsförgiftning, men vi ska hoppas att det inte är frågan om det!

Sammandragningar har jag alltså ofta, många varje timme! Några gånger har de varit riktigt kraftiga och påminnt lite om mensvärk, alltså sådana som jag hade senast när förlossningen började. Men som tur har jag haft sådana riktigt kraftiga sammandragningar bara några gånger. Men jätte många gånger om dagen blir magen hård som en sten och känns riktigt obehaglig, det räcker med att jag stiger upp från soffan och går en stund, redan det orsakar sammandragningar. Som tur har sammandragningarna än så länge inte gjort nån "skada" utan allt har varit bra med lillen hittills på varje kontroll. Lite onödigt hög puls hade lillebror ett par gånger när jag var på kontroll, men då jobbade jag ännu och var jätte trött och hade haft sjuka sammandragningar. Nu när jag är sjukskriven så har jag som sagt försökt ta det lugnt och vila tillasmmans med Nooa, så att lillebror i magen inte skall behöva lida för att mamma är för trött.

Men nu har jag suttit alldeles för länge framför datorn och måste springa på wc nu igen (jag gör ju inget annat än springer på wc hela dagen då lillebror ligger och trycker så hårt mot urinblåsan!!). Blev ganska mycket text nu igen, men finns så mycket mera som jag skulle kunna skriva om ännu om min graviditet. Nåja, jag skriver mer nån annan gång! 

God natt!

40+6

Jaa-a, nu blir det nog lite mera spänning än jag hade hoppats på med flytten till nya huset och förlossningen... Så fort vi får nycklarna till huset nu på morgonen nångång, så börjar vi flytta våra saker dit. Men men...inatt vaknade jag ca.klo.2:30 och hade riktigt sjuka sammandragningar. Detta fortsatte i några timmar, men lugnade ner sig lite mot morgonen. Nu ligger jag på soffan och försöker klura ut om det är riktiga sammandragningar som jag har eller om det bara är frågan om svår magknip...och om vi alls kommer att kunna flytta idag...det här blir nog en ganska spännande dag...

40+4

Och inget har hänt ännu, vi väntar ännu otåligt på vår lilla stjärna.

Det blir nog ganska spännande det här. På måndag får vi börja flytta saker till vårt nya hem, ifall vi inte är på BB just då. Jag hoppas lite i smyg att lillen skulle trivas i magen åtminstone till tisdag-onsdag, så att vi skulle hinna flytta till det nya hemmet innan förlossningen...men det blir som sagt spännande att se om det blir så! :)

vecka 40+2

Rådgivningstanten påstår att min mage har sjunkit neråt, varför ser jag det inte när jag tittar i spegeln...?!?

Jag tycker att magen är gigantisk och putar rakt framåt, inte alls neråt...så jag misstänker fortfarande att vi nog får vänta på vår gullunge ännu en stund...men vi har ju ingen brådska, vi börjar bara bli lite otåliga! :)

40+0

Nu är den "magiska" dagen här, beräknad födelsetid alltså.
Men vår lilla baby trivs nog alldeles för bra i mammas mage och vill inte komma ut, jag har en känsla att vi får vänta ännu ganska länge på vår lilla skatt.
Men oj vad vi väntar och längtar efter att få se vår baby!
Allt är klart här hemma, bara babyn saknas. Ett par veckor sedan hittade jag en begagnad, gammal vagga. Den står nu i vardagsrummet, mitt bland alla flyttlådor, och balanserar kaoset.

Igår blev det ett besök till rådgivningen och imorgon måste jag dit igen. Blodtrycket stiger, har ännu mera svullnader än tidigare (trodde inte det kunde bli värre men det blir det hela tiden!) och lite huvudvärk. Men inget protein i urinet, så ingen panik ännu tyckte rådgivningstanten. Nu är babyn helt fixerad (heter det så på svenska?? "Kiinnittynyt" är ordet på finska...) men växer fortfarande alldeles för mycket och nu är vi på max-kurvan...så på torsdag eller fredag blir det ett besök till mödrapolin igen för att kontrollera hur stor babyn egentligen är och ifall man eventuellt måste sättta igång förlossningen om inget händer av sig själv småningom.

Igår blev Jannes bror far till en liten, alldeles underbar pojke och vår längtan efter vår egen baby blev bara värre när vi fick hålla denna lilla pojke i famnen. Kom ut lilla älskling, vi väntar så ivrigt på dig!! 

november

Nu är november här! Och vilken speciell månad den kommer att bli!

Denna november kommer vi att bli föräldrar, någon dag denna månad kommer vi att få uppleva något alldeles oförglömligt när vårt barn föds. Denna månad förändras vårt liv helt och hållet och jag ser så fram emot allt vi kommet att uppleva och allt nytt vi kommer att få lära oss! 

Denna november blir vi också husägare, nästa vecka skriver vi officiellt under pappren och blir mycket, mycket fattigare när vi lyfter vårt huslån. Vi får flytta in i vårt första, egna hem och det kommer att bli så roligt! Äntligen får vi flytta ut ur denna lilla lägenhet och hämta hem vår nya, fina soffa från Masku.

Nu låter allt det här väldigt sockersött och underbart, men realistiskt sett så kan det också bli en ganska jobbig månad. En spännande och svår förlossning har jag framför mig och att flytta till ett nytt hus är inte lika lätt som det låter. Det innebär massor med packande och städande och flyttlådor hit och dit...och med stor sannolikhet slipper vi inte och flytta till vårt nya hus innan babyn föds, så stackars nyfödda babyn och sjuka mamman måste leva några dagar eller veckor bland flyttlådor och allmän kaos. Och jag kommer inte att kunna hjälpa till så mycket med flytten, eftersom jag antagligen är väldigt sjuk efter förlossningen. Men vi försöker att inte stressa över allt som kan kännas krångligt. Vi flyttar sedan när vi hinner och kan, that´s it!

Hur som helst, så har vi en väldigt speciell månad framför oss, en alldeles unik tid och jag orkar snart inte vänta längre på allt som komma skall! :)

Och titta så söta, små sockor våra vänner stickat åt oss! :)

Yessssss!!!!

Den här känslan alltså!! När man ställer sig på vågen och rådgivningstanten tittar nyfiket brevid...och när vågen för första gången på typ 9 månader visar samma siffra som för en vecka sedan!!! Viktuppgång senaste veckan alltså 0 kg!!! Jippiiii! Som jag väntat på att vikten skall sluta gå upp hela tiden!! Jag har ju gått upp i vikt totalt 16 kg (!!!) hittills under graviditeten, och speciellt nu i slutet av graviditeten när jag fått så mycket svullnad, så det börjar räcka nu! Vill inte gå upp mera i vikt! Känner mig redan nu som världens största och klumpigaste gravida kvinna, så jag är extremt tacksam om vikten slutar gå upp nu! :)

Annars var allt ok med mig och babyn. Hb har stigit och är nu 135, bra så. Babyn ligger lågt, inte riktigt fixerad än men vi behöver i alla fall inte vara oroliga fast vattnet skulle gå, vi behöver inte åka med ambulans till sjukhuset eftersom babyn redan nu ligger så lågt ner med huvudet. Men ännu längre ner skulle han/hon få sjunka och rådgivningstanten gissade att vi kommer nog att träffas ännu nästa vecka, att jag knappast kommer att föda ännu eftersom magen är ganska "högt" och har inte sjunkit så mycket. Blodtrycket var lite högt, så som det varit hela tiden, men inget protein i urinet så vi tror inte att det är frågan om graviditetsförgiftning. Blodtrycket var 140/90, så det är ännu ok, det borde stiga ännu mer om det vore frågan om nå sånt.

Inga speciell symtom har jag just nu. Inga sjuka sammandragningar än så länge. Visst har jag riktigt svåra smärtor från och till varje dag, som gör att jag inte ens kan röra på mig när jag känner av dem, men jag tror inte att det är frågan om sammandragningar utan tror att det beror på att barnet trycker huvudet så lågt ner och det gör ont i bäckenet. Lite illamående har jag varit flera dagar nu och halsbränna har jag ibland. Men inga symtom som klart skulle tyda på att jag snart skall föda, jag tror också att det kommer att gå ganska länge ännu. När min mor var gravid första gången satte de igång förlossningen när inget började hända och i hennes andra graviditet gick förlossningen också några dagar över b.f. Så med stor sannolikhet kommer vi också att gå långt över b.f. Men det finns dock en liten risk att de sätter igång förlossningen, det får vi se nästa vecka när jag antagligen hamnar på en ny kontroll till mödrapolin. Vår baby tycks vara ganska stor och jag är ju själv ganska liten och kort, så därför måste de kontrollera hur stor babyn är nästa vecka, så att babyn inte är för stor för mig att föda.

Men det var allt jag hade att skriva idag!

och så var vintern här!!

Vilken överraskning vi fick när vi vaknade imorse! Snö, snö och snö överallt! Så vackert!

Ganska sällan som det kommer så här mycket snö första gången för vintern och att snön dessutom har hållts kvar hela dagen! Katten Lyyli var inte så glad över snön, hon är inte intresserad av att gå ut idag utan slappar här inne...

Men Dana däremot, hon var helt galen när vi gick ut på en liten morgonpromenad i snön! Vilken stor glädje en "liten" hund kan känna när hon får busa i snön! Hon älskar verkligen vinter och snö!

Och sist men inte minst en bild på mig och magen i varma vinterkläder! Vill ju inte att lillen ska frysa i magen... :) 

Vecka 38+3.

min måndag

Idag har vi ganska mycket program. Och många skrattar säkert när de hör vad som innebär "mycket" för mig, eftersom det i normala fall inte alls kan klassas som mycket. Men som höggravid och förkyld känns några uppdrag om dagen alldeles tillräckligt! Nu på morgonen har jag försökt städa och byka lite, sedan blir det ett rådgivningsbesök igen och strax efter det kör vi till Karleby med hunden till djurläkaren. Vår stackars Dana har något problem och vi vet inte riktigt vad. I somras bet hon plötsligt sönder sina baktassar helt plötsligt, utan att vi förstod varför. Nå, vi tänkte att hon kanske bara hade något skräp i tassorna som irriterade henne. Men när hon gjorde samma sak igen för ungefär en månad sedan, så gjorde vi en resa till djurläkaren och fick antibiotika- och kortisonkur, djurläkaren misstänkte nånslags inflammation i tassarna. Nu har hon ätit sina mediciner och tassarna har läkt, men natten till söndagen så hade hon igen tuggat sönder höger baktass. Förstår inte varför hon måste tugga på sina tassar?!? Dessutom slickar hon sin päls hela tiden, så jag misstänker att hon har smärtor eller nåt, som gör att hon beter sig på det här sättet. Så idag tar vi Dana till en ny djurläkare för en ny diagnos och hoppas att vi skulle få veta vad som egentligen felar henne. Jag hoppas bara vi hinner få Dana frisk innan babyn föds!

Nu har jag också äntligen tvättat alla babykläder och nu väntar vi bara på att få använda dem! :) Jag har tydligen drabbats av en underbar flunssa, näsan är helt stockad och jag har varit så trött de senaste dagarna. Men ingen feber än så länge. Har dock hört att många blivande mammor drabbats av flunssa under slutet av graviditeten. Hurudana "symptom" hade ni som redan är mammor före förlossningen? Hur visste ni att något var på gång? Jag har haft lite "menssmärtor" nu som då och smärtfria sammandragningar har jag ju haft redan länge. Dessutom hade jag igår lite konstiga smärtor, vet inte om det var ordentliga sammandragningar eller inte. Men jag kunde knappt gå när vi var till stan igår, det gjorde jätte ont i nedre magen och smärtan strålade till baken...typ...svårt att förklara, men ont gjorde det. Det kunde ju förstås också bero på att jag nyss ätit och att maten inte riktigt passerade magen och tarmarna lika smidigt som normalt, det är så svårt att veta vad som beror på vad. Men alltså, hurudana krämpor hade ni innan förlossningen eller kom förlossningen helt plötsligt utan någon förvarning? Blivande mamma funderar igen! :)

go´kväll

Go´kväll här från Lochteå!
Här är allt lugnt och bra, har idag varit och fixat ögonfransförlängning åt mig igen, tidigare i veckan var jag och färgade håret till frissan...så nu börjar denna mamma vara redo inför förlossningen, nu har jag satsat lite på mig själv eftersom jag inte kommer att kunna gå till frissan på flera veckor sedan när babyn föds...visst är allt sånt här ganska onödigt egentligen, att färga håret och ha ögonfransförlängning, men allt sånt här smått får mig att må bättre och jag känner mig lite vackrare...och det behövs verkligen när man gått upp massor i vikt och är så svullen att man börjar likna ett mumintroll allt mer och mer! :)

Imorgon är det dags för ett besök till rådgivningen igen, vilket jag inte alls ser fram emot eftersom jag måste stiga på vågen igen och se hur mycket jag gått upp i vikt på ett par veckor! Not so fun! Jag börjar få nog av stora magen och svullnaderna nu, vill få babyn ut ur magen och i min famn! Idag är jag i vecka 37+5, så babyn kan ju födas i princip när som helst!

ärligt om graviditet+sömnlöshet

Jag har ju gnällt ofta om hur dåligt jag sover här på bloggen. Var inte oroliga, nu tänker jag inte klaga över det igen. Jag vill bara skriva ärligt om detta problem, som ganska få tycks prata om. Nu är det ju bara så, att vissa människor sover dåligt när de är gravida. Speciellt i slutet av graviditeten sover väl alla ganska dåligt, när man vaknar flera gånger om natten och är kissnödig, magen trycker och man har svårt att hitta en bra ställning att sova i. Men nu pratar jag inte om detta, att nätterna är lite dåliga och man vaknar flera gånger. Nej, nu pratar jag om ordentlig sömnlöshet, när man vakar nästan hela natten eller bara får ett par timmar sömn. Så har det varit för mig. Fr.o.m. graviditetsvecka 20 ungefär, så har jag sovit 2-4 timmar varje natt, inte mer än så. Och väldigt sällan har jag kunnat sova på dagarna. Så under flera månader har jag kämpat mig igenom dagarna med så här lite sömn. Inte alls roligt och på grund av denna enorma trötthet så har jag inte alltid kunnat njuta av graviditeten, tyvärr. Läkarna säger att det är hormonerna som orsakar sömnlöshet åt vissa gravida. Och så måste det ju vara, för jag har inte stressat över nåt speciellt och ligger inte och funderar på något särskilt under nätterna, jag kan bara inte sova helt enkelt. Och när sömnlösheten fortsätter och fortsätter, så är man inne  i en ond cirkel som bara blir värre och värre. Kroppen lider av sömnbristen, men vänjer sig samtidigt med att man inte sover på nätterna.

Hittills har läkarna jag talat med tyckt att det bara är att kämpa på och försöka sova på dagen istället, eftersom jag ändå har varit sjukskriven halva graviditeten och har möjlighet att sova när som helst. Jag tror inte att läkarna riktigt förstått att jag inte kan sova på dagarna heller, fast jag försöker. Men vem vill gnälla om sömnlöshet hela tiden? Så jag har bara tänkt att det är att kämpa på, att graviditeten ändå tar slut i något skede och då borde det bli lättare att få sömn. Nu vet jag att alla föräldrar till småbarn skrattar, för alla vet ju att sömnen lider när man har en liten baby och måste amma flera gånger i natten. Men vet ni, jag tror faktiskt att det blir bättre när barnet är här. Då är jag tröttare på ett annat sätt. Då har alla graviditetshormoner försvunnit ur kroppen och jag tror att det blir lättare att somna mellan amningarna. Det påstår läkarna i alla fall, att ifall man drabbats av svår sömnlöshet under graviditeten så blir det bättre efter förlossningen, även om man har en liten filur att amma. Men hur skall man orka genom graviditeten med oerhört lite sömn? Jag har läst och hört att vissa behövt sömnmedicin för att inte bli helt galna. Men vem vill utsätta babyn i magen för sådana läkemedel? Ingen. Inte jag i alla fall. Därför har jag kämpat på, försökt orka. Har mått dåligt på dagarna, känt mig som en zombie, varit sur och gnällig, gråtit mycket och varit ganska deppad ibland. Varför måste jag drabbas av sömnlöshet? Varför kan ingen hjälpa mig?

Igår var vi till mödrapolin igen, denna gång var det "synnytystapa-arviointi". Allt var bra med lillen, men jag måste nog hitta ett nytt smeknamn åt babyn, för någon "lille" är det inte frågan om! Babyn vägde 3,2 kg redan nu och läkaren tror att babyn kommer att väga ungefär 3,6-3,7 kg på sin födelsedag. Så ingen pytteliten filur, inte konstigt att min mage är så enorm! :) Dessutom har det hänt något "down under" och småningom börjar kroppen förbereda sig för födseln. Livmoderhalsen hade blivit kortare, bara 1,5 cm kvar och mjuknat. Så något är på gång, som tur. Slutligen frågade läkaren också hur det är med min sömn, om jag fortfarande sover dåligt. Och jag svarade ärligt, sade att jag fortfarande sover 2-4 timmar per natt och börjar känna mig enormt trött och lite deppad över att hela tiden känna mig som en zombie. Då sa läkaren de magiska orden: "Nu måste du få vila ordentligt före förlossningen, det här funkar inte längre." Och så skrev hon ett recept på Opamox åt mig. Några gånger i veckan skall jag ta en tablett till natten och så borde jag få sömn och min kropp äntligen få vila. Jag kände mig lite fundersam, är det verkligen ingen skada att ta en sömntablett nu som då i slutet av graviditeten, lider babyn inte av det, inte blir jag väl beroende av dem om jag bara tar dem nu som då...och läkaren förklarade vänligt, att förstås blir babyn också lite trött av sömnmedicinen, men det är betydligt mindre skadligt än att mamman lider av sömnlöshet hela tiden och är helt trött och slut. När mamman mår dåligt, mår babyn också dåligt. Och läkaren tyckte att jag borde ha fått sömnmedicin redan tidigare, att jag lidit av sömnlöshet i onödan alldeles för länge. Men hon sa att vissa läkare helt enkelt inte förstår att sömnlöshet kan bero av graviditetshormoner och de vågar inte ge sömnmedicin åt gravida mammor. Men Opamox lär vara ett tryggt alternativ, de använder samma medicin på förlossningsavdelningen också, ifall förlossningen är jätte lång och mamman behöver få vila lite.

Så igår kväll tog jag min sömnmedicin, men bara ½ tablett, eftersom jag ville försöka klara mig med så lite medicin som möjligt. Och vet ni vad. Jag har sovit från midnatt till klo.9 på morgonen! Förstås vaknade jag några gånger under natten, men jag lyckades alltid somna om igen efter en stund. Jag vaknade första gången ca.klo.1 och var kissnödig. Sedan somnade jag igen. Vaknade på nytt ca.klo.3 och gick på wc igen, men somnade sedan igen. Sedan vaknade jag klo.6 när gubben vaknade och skulle till jobbet. Det tog en stund innan jag somnade igen, men ca.klo.7 somnade jag och sov till 9. Och om ni bara visste hur bra jag mår idag!! Jag känner mig som en ny människa, positiv och glad och normal! Tänk vilken stor skillnad! Helt otroligt! Jag känner mig nog lite som en dålig mamma, när jag varit tvungen att äta onödig medicin, men samtidigt önskar jag att jag fått sova så här bra lite tidigare och inte först nu i slutet av graviditeten. Men bättre sent än aldrig. Nu tror jag att jag klarar av förlossningen mycket bättre, när jag är utvilad. Jag kommer inte att ta sömnmedicin varje natt, utan kanske ett par nätter nu och sedan bara nu som då. Kanske kroppen nu småningom får tillbaka sin normala sömnrytm och livet börjar kännas lite lättare igen.

Varför skriver jag om detta? Jag vill bara dela med mig. Jag tror det finns många gravida som lider av sömnlöshet men inte vågar säga högt att det faktiskt blivit till ett problem för dem och vågar inte be läkaren om hjälp. Och många människor förstår inte hur jobbigt det är att inte kunna sova, de ser ner på mammor som måste äta sömnmedicin, förstår inte hur man kan utsätta sitt ofödda barn för sådant gift. Men man måste tänka på sig själv, inte bry sig om andras åsikter. Och man måste förstå att man inte är galen, att man inte själv kan påverka sömnlösheten. Det är bara otur att man drabbas av det, inte något man själv orsakat eller som man själv kan påverka. Graviditetshormonerna orsakar så mycket annat konstigt i kroppen, så varför är det så svårt att acceptera att det också kan orsaka sömnlöshet? När mamman mår dåligt, mår också barnet i magen dåligt. Så vad är då värre? Att ta en sömntablett nu som då eller vara dödstrött och deprimerad hela tiden..? Man har rätt till sin åsikt, men det här är min berättelse om sömnlöshet under graviditeten. Och jag fick äntligen hjälp. Och jag mår så mycket bättre nu, efter bara en natts ordentlig sömn. Jag känner mig lycklig igen. Och man borde kunna känna sig lycklig under hela graviditeten och inte låta sömnlöshet göra liet surt.

hunden och vagnen

Idag har jag och Dana tränat på att gå utomhus med barnvagnen! Känns lite knasigt att gå med en tom barnvagn och stor mage, andra människor som ser mig tror säkert jag är lite galen, men men...med en stor hund som Dana så måste man träna lite på förhand, så att allt inte är nytt för henne sedan när babyn föds! Till min stora överraskning gick Dana riktigt fint brevid vagnen, hon var inte alls rädd för vagnen och förstod ganska fort att hon inte får gå framför vagnen, utan måste gå snällt bakom vagnen, vid min sida. Jag tror t.o.m att det är lättare att gå med barnvagnen än utan den, eftersom Dana normalt går så dåligt i koppel och drar hela tiden (har inte riktigt orkat skola henne tillräckligt bra) men nu när vagnen var "i vägen" så kunde hon inte dra hela tiden och var mycket lugnare. Så det finns nog hopp att det skall fungera bra med en stor hund och liten beebis!

Vi har nog på allvar funderat om vi är tvugna att ge bort Dana till någon som har mera tid att skola henne, speciellt nu när hon under slutet av graviditeten blivit så väldigt överbeskyddande över mig och även "attackerat" en främling (låter mycket värre än det var i verkligheten, men kort och gott så sprang hon ikapp en främling som kom emot oss i skogen och började skälla helt galet och hoppa mot denna person och betedde sig väldigt aggressivt...). Dessutom är hon ibland väldigt misstänksam mot främmande människor numera, vilket är lite konstigt eftersom hon var så människokär när hon var yngre och ville hälsa på alla som kom emot oss. Men vi har nu bestämt oss för att inte ge upp ännu. Vi hoppas att flytten till ett större hus gör henne mindre rastlös, då får hon en stor gård att springa och busa på. Och när jag återhämtat mig från förlossningen kan jag ju gå längre promenader med henne än vad jag har kunnat göra nu under graviditeten, när jag haft så mycket sammandragningar och smärtor. Dessutom skall vi satsa mera på hennes skolning nu dessa sista veckor innan förlossningen och speciellt sedan när barnet föds. Nya regler och mera skolning och mera aktivitet åt hunden borde underlätta vår vardag och minska problemen. Ifall nya problem uppstår och ifall hon beter sig aggressivt mot babyn, så då måste vi förstås ge upp, för det accepterar jag inte alls. Hundar får inte bege sig aggressivt mot sina familjemedlemmar, så är det bara! Men jag tror nog att allt kommer att ordna sig, bara vi beter oss som bättre flockledare och bara Dana är mindre uttråkad.

Så här rund och glad var jag några dagar sedan, vecka 36+4. Det närmar sig, snart är lillen här!!! :)

Blivande mamma funderar...del 2 kanske?

Idag vaknade jag tidigt, trots att jag sovit väldigt dåligt nu igen. Snart skall jag nämligen köra iväg till Kåkkelby och njuta av en sista visit till "frissan" innan babyn föds. Vill ju att håret skall vara färgat och fint när lillen får se sin mamma första gången! ;)

De senaste veckorna har jag tvättat massor med babykläder, så att vi skulle ha allt klart ifall babyn skulle välja att komma ut ur magen snart. Jag upptäckte att jag har massor med babykläder från st.62 uppåt, men ganska lite i storlek 50 och 56. Hur mycket kläder behöver man egentligen i denna storlek? Hur mycket pyttesmå kläder hamstrade ni innan babyn föddes, ni som har erfarenhet..? Ingen vits att köpa alltför mycket pyttesmå kläder, då de växer så fort ut ur dem, men hur lite eller hur mycket behöver man köpa?

magen i vecka 36+1

Tiden går så fort nu! Nu är jag redan i vecka 37 (36+1) och babyn kan i princip komma ut när som helst! Magen börjar också kännas ganska stor i det här skedet...

Lite trubbel har vi haft den här veckan...igen! I måndags var jag till rådgivningen och jag hade lite protein i urinet. Dessutom har jag fått ganska mycket svullnad i händerna och benen + blodtrycket är lite för högt. Blodtrycket har ju varit ganska högt under hela graviditeten, men nu skulle det inte få stiga mer. Man misstänker alltså att jag eventuellt har mild graviditetsförgiftning. Så nu måste jag försöka ta det lugnt, vila mycket och mäta blodtrycket flera gånger i dagen. på tisdagen har vi tid till mödrapolin igen, så då blir vi kanske lite klokare. Nu är jag förstås bara orolig att jag blir tvungen att ligga på sjukhuset de här sista veckorna och det skulle jag inte alls ha lust med!

En annan stor nyhet är att vi har blivit husägare!! Vi köpte ett hus här i "centrum" av Lohtaja, ett gammalt hus som är byggt år 1980, men är renoverat år 2004 och ser riktigt bra ut. Visst vill vi renovera lite, riva tapeter och eventuellt byta golvet till nytt, men allt sånt får vi vänta med tills våren. Vi får flytta in i huset nångång kring 9-10.11, så eventuellt hinner vi alltså flytta före förlossningen men det kan också hända att jag hinner föda innan dess och då flyttar vi sen när vi hinner och kan. Jag har packat en hel del saker redan och vår lilla lägenhet är nu ett kaos av flyttlådor och saker överallt, men så här får det lov att vara en månad eller två. Huvudsaken är att vi fick huset och får fira julafton i vårt alldeles eget hus. Huset är ca.120 m2 stort 1-våningshus med en stor gård. 3 sovrum finns där och en super fin bastu+spisrum. Jag ser så fram emot att få flytta dit, är så trött på vår lilla hyreslägenhet! Visst är vår trea ganska rymlig, men den känns trots allt ganska liten med vår stora hund. Dessutom är den här lägenheten hela tiden så fuktig och luften är så dålig, näsan är hela tiden stockad och jag har till och med hittat lite mögel i ett hörn av vardagsrummet...hälsosamt att bo här alltså!
Vi kommer ju inte att kunna bo i detta hus resten av vårt liv, eftersom Janne inom några år kommer att börja jobba heltid på sina föräldrars bondgård och då måste vi (eller då får vi) flytta närmare bondgården, så i något skede är vi tvugna att bygga ett hus nära bondgården. Men nu får vi bo några år i lugn och ro i ett eget hus och behöver inte "kasta bort" pengar till hyra, mycket smartare att betala eget huslån än hyra. Nu har vi inte heller så bråttom med att bygga eget hus, annars hade vi varit tvugna att börja bygga hus redan nästa vår eller höst, eftersom vår hyreslägenhet fort skulle ha börjat kännas för liten. Så det kommer att bli härligt att få flytta till vårt alldeles egna hem med vår lilla baby. Det skulle ha känts hemskt att bo med en liten baby i denna fuktiga, ohälsosamma lägenhet!
Så det här är senaste nytt här hos oss, nu skall jag vila lite igen!

blivande mamma funderar...igen!

Nu undrar jag bara, om ni som varit gravida nångång kan hjälpa mig...

Jag undrar nämligen om det är normalt med hopplöst sjuka ben i slutet av graviditeten??? Jag har nu i snart en veckas tid fått himla sjuka fötter varje natt, det känns främst i vaderna, från knäna ända ner till tårna. Jag känner ingen smärta när jag är uppe på fötterna under dagen, men när jag lägger mig börjar benen värka och det gör mitt sovande ännu svårare. Även på dagarna om jag lägger mig på soffan och försöker ta en tupplur börjar benen värka efter en stund. Har försökt ha kuddar under benen, men tycker inte att det har hjälpt. Och benen ser inte svullna ut. Månne det skulle hjälpa med stödstrumpor eller nåt? Själv misstänker jag bara att detta på nåt sätt skulle kunna bero på sämre blodcirkulation i benen nu när magen börjar vara ganska stor...jag tycker nämligen att benen har så konstig färg på dagarna, de ser på nåt sätt "blåare" ut än normalt, som om blodet inte skulle cirkulera tillräcklligt i dem. Skulle vara intressant att höra om andra haft samma problem och om det finns nåt som hjälper mot värken?

här växer vi och mår bra!

Magen och jag i vecka 33+5!
Bara 44 dagar kvar till bf, jajks!!

Magen blir större och större....småningom börjar jag nog tycka att  magen är tillräckligt stor och skulle inte behöva växa mer, men den lär nog ännu bli mycket större! Magen är nu så högt uppe att den trycker ganska otrevligt mot revbenen ibland, så nu väntar vi bara på att den skall börja sjunka neråt småningom! Mamman ser precis så ofräsch ut på bilden som hon oftast känner sig, med mörka ringar under ögonen, glänsande hud och tråkiga hemmakläder (börjar vara svårt att hitta kläder som ryms på mig numera!)...visst matchar de prickiga sockorna bra med min outfit?!!? :)

insomnia...fortfarande...

Ja, va kan man säga...från att tidigare ha fått ens ett par-tre timmars sömn så har mitt vakande nu nått nya höjder och jag ligger vaken hela natten numera...med den här farten lär jag ju åtminstone vara mycket van med nattvakande när babyn föds, något positivt i alla fall att det inte kommer som nån överraskning för mig att man måste vakna flera gånger i natten och amma! Men börjar nog annars vara väldigt trött på det här, men vad kan man göra när man helt enkelt bara inte kan sova...oftast somnar jag ju som tur på morgonen och kan sova några timmar då, men känner mig trots det nog väldigt ofta som en zombie mest hela tiden. Och det börjar synas på mig att jag sover dåligt, har så mörka ringar under ögonen att ingen make-up räcker till att täcka dem! Nå, nu har jag igen klagat tillräckligt och ska sluta skriva och återgå till vakandet...jag vågar inte ens tänka på hur babyn i magen påverkas av mitt vakande, men så länge läkarna tycker att det är ok med ett par timmars nattsömn så är det väl bara att kämpa på...först ett par veckor innan förlossningen kan det vara bra att ta lite sömnmedicin så att jag får vila ordentligt innan den stora dagen...ska nog bli intressant att se hur jag hinner vila upp mig på ett par veckor, när jag sovit dåligt sedan mitten av graviditeten!!?!

listan nro.2

Den här listan gjorde jag senast i graviditetsvecka 19 och tänkte att det kunde vara roligt att göra den på nytt nu när jag är i sista trimestern! Here it goes!

Halsbränna: Jodå, nu har jag drabbats av det också...speciellt Coca-Cola och choklad orsakar detta...vilket är jätte harmt! De senaste veckorna när magen blivit större och stigit högre upp så har jag lättare fått halsbränna, speciellt på kvällarna när jag går och lägger mig.
Ryggbesvär: har egentligen klarat mig ganska bra med min dåliga rygg nu under graviditeten, men nu har den börjat bli riktigt sjuk mot slutet av dagen om jag gått mycket. Dessutom hörs väldigt ofta knakande från nedre delen av ryggen när jag går... :/
Bäckenbesvär: vet inte om det är bäckenbesvär eller vad det beror på, men rätt så ofta får jag "attacker" när det känns som om någon skulle trycka en kniv in i livmodern, gör otroligt ont och jag är tvungen att stanna och vänta att smärtan går över. De här smärtorna hade jag redan i mitten av graviditeten och de har bara fortsatt och blivit intensivare och kommer oftare nu mot slutet.
Muskel och vadkramp: nja, inte egentligen...om jag går längre sträckor så får jag riktigt sjuka fötter numera och kan knappt stå på benen följande dag då benmusklerna är så sjuka.
Åderbrock:  som tur inte ännu!

Nästäppa: Ooooja!! Väldigt jobbigt!! Den senaste månaden har jag varit förkyld och även om förkylningen gett med sig så har nästäppan lämnat kvar! Har riktigt svårt att kunna andas ibland, speciellt på nätterna.
Urinvägsinfektion: i mitten av graviditeten ungefär var jag ju tvungen att föra urinprov till labben varje vecka, då man följde med hur ofta streptokokken A förekommer i urinet och var tvungen att äta ett par antibiotikakurer på grund av det. Men nu har det lugnat ner sig och jag behöver inte längre rutinmässigt föra urinprov till labben och jag har inte haft urinvägsinfektioner mera.
Känsligt tandkött: Japp, tandköttet blöder varje gång jag tvättar tänderna, så det har blivit värre från tidigare.
Bättre hy och hår: håret känns fortfarande tjockare och bättre nu under graviditeten, huden är likadan som innan graviditeten, helt normal alltså.
Illamående: hade det från vecka 5-16, men sedan dess har jag mått bra.
Viktökning: ca. 11 kg redan...har fått lite väl mycket vikt fr.o.m. mitten av graviditeten, men vad kan man...
Trötthet:  från att ha varit grymt trött i början av graviditeten, så var jag ganska pigg den andra trimestern. Men nu den senaste veckan har jag börjat känna mig mera trött på dagarna och vissa dagar kunde jag sova hur mycket som helst på dagen. Detta kan dock bero på att jag sovit så himla dåligt under hela graviditeten. Från ca vecka 20 framåt sp har jag sovit super dåligt. Jag somnade oftast 11-12 tiden på kvällen och vaknade redan 4-tiden på morgonen och kunde inte alls somna om. Dessutom vaknade jag ett par gånger under natten då jag kände mig törstig eller behövde kissa. Nu har det bara blivit värre, då jag somnar 11-12 tiden och vaknar redan 2-3 tiden på natten...sedan vakar jag resten av natten och somnar först nångång på morgonen, oftast 7-8 tiden och sover ett par timmar. Så ingen super bra sömnrytm, men jag hör tydligen till de mammor som har sömnproblem under graviditeten, det är bara att leva med det.                       

Upp och ner i humöret: jodå, har nog haft perioder då jag varit väldigt känslig för allt och lätt gråtit, men samtidigt känner jag ibland sån ro och lycka att jag bara njuter av livet, mer än nånsin förut. Dessutom är jag normalt rätt så svartsjuk av mig, inget jag är stolt över! Men nu under graviditeten har jag inte alls varit svartsjuk och inte alls klagat fast mannen åkt ut och festat med vännerna. Känner mig kanske lite mer självsäker nu med babyn i magen, jag vet att vi är en familj nu och känner bara så stor kärlek för mannen och lillen.
Strimmor på magen: inte ännu, har fortsatt att smörja magen varje dag i hopp om att undvika dem!
Putande navel: den putar så där halvt, så pass mycket att man tydligt ser min navel under en spänd tröja men den putar inte så där super mycket ännu!
Svullnader: lite grann, var tvungen att ta bort förlovningsringen några veckor sedan när fingrarna började kännas lite mer svullna än normalt. Ibland kan benen kännas lite svullna på kvällen, speciellt om jag gått mycket, men inte så farligt mycket ännu.
Yrsel: yrseln har lättat nu när hb-värdet stigit, i mitten av graviditeten var det mycket värre.
Förhöjd kroppstemperatur/svettningar: jodå, under hela graviditeten har tempen varit över 36,5 oftast, normalt har jag betydligt lägre kroppstemperatur.
Blodbrist/ järnbrist: jo, i ett skede var hb:t 113, men lägre än så sjönk det inte tack vare järntabletterna. De senaste veckorna har hb:t varit mellan 120-135.
Sammandragningar:  i andra trimestern hade jag ju mycket sammandragningar, både smärtsamma och smärtfria. Men nu har det varit bättre, när jag undvikit tunga lyft och anstränger mig inte för mycket. Men smärtfria sammandragningar har jag ofta under dagen, speciellt när jag är ute och går eller städar.
Sömnproblem: minsann, men det skrev jag om redan tidigare under kategorin "trötthet".
Nytt konstigt matbehov: inget speciellt egentligen...men mjölk dricker jag massor av! Varje gång jag vaknar under natten går jag till kylskåpet och dricker ett litet glas mjölk. Jag dricker alltså lätt en liter mjölk om dagen ungefär. Choklad är jag också ofta jätte snål på, speciellt Kinder Bueno har varit en stor favorit under graviditeten, men tyvärr kan jag inte äta det så ofta eftersom jag får halsbränna av det numera.

Det här var alltså min lista nu i vecka 33+0! :)

nya lampor!

Jag klickade hem ett par nya lampor från Jotex och igår hämtade jag dem från posten! Jag beställde en vacker bordslampa...

...och en fin taklampa med "kristall-bollar"!

Svårt att ta bra foton på lampan, då den inte ännu hänger i taket, men you get the point.

Dessutom har lillen i magen också fått något nytt!

Jag köpte en begagnad Manduca några dagar sedan, har hört så mycket gott om den och tror att den kommer att bli en räddare i nöden när min dåliga rygg krånglar. Dessutom köpte jag Barnkammarboken med godnattvisor och borde väl småningom börja lyssna på cd:n som kom med boken och lära mig lite sånger....tyvärr låter det inte vackert när den här kråkan försöker sjunga, men kanske vår baby står ut med min röst! :)


Igår var jag på kontroll till mödrapolin igen, har haft så mycket ilande smärta i blygdbenet och där under de senaste veckorna, att hälsovårdaren tyckte det var bäst att jag går till mödrapolin för att kolla att jag inte börjat "öppnas" ännu. Men allt var ok och läkaren kunde inte direkt säga vad smärtorna beror på, men det är ju normalt med massor av olika smärtor under graviditeten och alltid hittar man inte orsaken till alla. Troligtvis är det frågan om "sukkapuikkosupistuksia", som man ibland hör talas om på finska. Imorgon måste jag till labben för blodprov, de ska kontrollera mina levervärden eftersom jag haft lite klåda på magen och armarna på nätterna och utesluta graviditetshepatos. Så allt är bra med oss, har fortfarande nåt spännande på gång men vill inte berätta om det än, men kanske i slutet av veckan vågar jag avslöja vad det är frågan om! Tyvärr sover jag fortfarande väldigt dåligt, börjar redan vara van med att vakna klo.1-2 tiden varje natt och somna om först  7-8 tiden på morgonen. Har också känt mig tröttare än normalt den senaste veckan, men det lär vara normalt att man blir lite tröttare så här mot slutet av graviditeten. Läkaren tyckte inte att det lönar sig att pröva på sömnmedicin, det är bara att försöka stå ut med vakandet och sova på morgonen eller dagen, om jag får sömn. Och jag är nog av samma åsikt, vill inte äta sömnmedicin utan får nu bara acceptera att jag sover bort halva dagen när jag somnar 7-8 tiden på morgonen och vaknar där kring 11-tiden och vakar på natten...det är så här nu bara!

I´m back!!!

Äntligen har vi en ny dator och jag kan surfa på nätet igen och uppdatera bloggen!!  Jej!!!

Så här såg magen ut sent på kvällen 6 september, vecka 31+2.

Tyvärr hinner jag inte skriva något långt inlägg nu, utan tänkte bara hastigt skriva om Nickelbacks vackra låt Trying not to love you....hörde den på radion igår för första gången och tycker den är så underbar! Jag har alltid diggat Nickelback och den här låten är ännu en bra hit av dem! Men jag återkommer senare med kanske något vettigare att skriva om!