Min lördagskväll

Den senaste veckan har jag varit jätte aktiv, fått massor med saker gjort! 

Jag har varit ute på gården och vårstädat (med andra ord krattat en massa löv och skräp i stora hopar som Janne sedan kört bort med traktorn), jag har stått och sågat ner tjocka, gamla granar i våra syrenbuskar, jag har grävt i blombänkarna, jag har tvättat terassen. Inomhus har jag varit minst lika flitig; jag har försökt städa så mycket som möjligt, bakat, vikt ihop vinterkläderna och packat ner dem i stora lådor, tvättat alla babykläder osv. Och så har jag badat bastu, varannan kväll!

Nu skall ni veta att Janne har försökt hjälpa mig så mycket som möjligt med alla dessa sysslor, men jag har själv valt att göra så mycket som möjligt själv. Jag vill nämligen hålla igång så mycket som möjligt nu, så att förlossningen skulle sätta igång snart! Jag är nu i vecka 38+4 och börjar vara väääääääldigt trött på min stora mage! Lillen skulle få komma ut nu, ju fortare desto bättre! Jag har svårt att sova, benen är hemskt svullna och sjuka hela tiden, "liitoskivut" blir bara värre och värre och jag har svårt att röra på mig...dessutom har jag haft lite illamående de senaste dagarna och kännt mig väldigt trött och "hängig" på nåt sätt. Jag hoppas verkligen att lillen skulle komma ut lite snabbare än Nooa, som föddes först vecka 41+0.

Ikväll badade vi alltså bastu igen. Där satt jag i bastun och njöt av värmen, medan Janne satt i badkaret med Nooa och lekte. Jag är ju en kvinna som tycker att bastuöl är något av det godaste som finns, så nu när jag är gravid försöker jag kompensera bastuölen med en burk Coca-Cola istället, men det smakar förstås inte lika gott! Så jag satt så länge som möjlilgt i bastuns värme och när jag fått nog av bastubadandet, så svepte jag in mig i basturocken och gick ut på terassen och satt där en stund med Coca-Colan i handen. Jag satt och njöt av den uppfriskande kölden och svalkande Coca-Colan, medan vinden började blåsa allt hårdare och hårdare. Och just i den stunden, när jag satt där ute på terassen och bara njöt av det euforiska tillståndet efter bastubadandet, så blev jag alldeles varm inombords av all den lycka och tacksamhet jag kände över allt det fina i mitt liv. Jag tittade ut över vår stora gård och kände mig speciellt stolt och nöjd över att jag själv sågade ner syrenerna, som är jätte gamla och växt till sig alldeles för mycket och desperat behövde kapas av lite...jga tittade på terassen som snart skall oljas och göras fin inför sommaren och sedan skall våra fina terassmöbler tas fram...samtidigt som jag satt där och njöt så hörde jag hur Nooa skrattade och busade med Janne i spisrummet...och lillebror var vild i magen och sparkade mig flera gånger...hur skulle jag då inte kunna känna stor tacksamhet över att allt är så fantastiskt i mitt liv?! 

Det är dessa små stunder i vardagen, som gör livet så fantastiskt ibland. Att få sitta i sin egen bastu och njuta, att höra barnets skratt när han busar med far sin, att titta ut över sin egen gård och dagdrömma och vad allt fint man skall fixa där på sommaren...livet är så underbart, just nu i denna stund! Jag har en tendens att vara ganska pessimistisk och klagar lätt över små saker. Men som tur kommer dessa ögonblick av stor glädje och lycka ibland och påminner om vad som egentligen är viktigt! Och snart är vi inte längre 3, utan 4 i vår lilla familj. Just nu har jag allt det jag drömt om, min egen lilla familj och vårt eget lilla hus med en stor gård och livet är alldeles fantastiskt!

Mammas lilla bastubadare! :)