Lillebror är äntligen här!!

I söndags kl.16.31 föddes vår lille prins! 

Hela 3945 g vägde han och var 52 cm lång!

Imorgon borde vi äntligen få åka hem om allt går bra!

Går inte att beskriva hur lycklig och tacksam jag är över att nu få vara mamma till två underbara pojkar!

vila i frid...

...kära MommoFammo.

Jag känner så stor respekt för denna starka kvinna. Jag hoppas att jag kunde vara lika stark och klok som hon när jag blir äldre, att jag alltid skulle kunna vara lika glad och tacksam. Vilket liv hon levt, så mycket som hon hunnit uppleva! Vi unga vuxna idag har ingen aning om vilket liv dessa tappra åldringar levt, hur de kämpat för vårt land och hur mycket de jobbat för självständigheten. Så mycket vi tar för givet!

Kommer främst ihåg hur jag och min kusin sprang runt omkring på MommoFammos gård när vi var små, hur vi väntade på att få lakrits"pipor" av henne...att få äta MommoFammos goda, nybakade bullar och dricka hemgjord jordgubbssaft...hur gott och uppfriskande det smakade med farmors saft och glass när vi som unga flickor "sommarjobbade" på jordgubbslandet och farmor överraskade oss med dessa godsaker...hur jag varje jul sparade farmors gåva till sist, öppnade den sist av alla för jag visste att där väntade något underbart och varmt...hur mycket jag uppskattade farmors stickade yllesockor, använder dem dagligen och de är så fina och varma och speciella...hur jag harmas att jag aldrig tackade farmor tillräckligt för alla dessa gåvor, hon borde ha fått veta hur barnbarnen uppskattade dem...hur jag kommer att sakna alla sommarfester som släkten brukade ordna nästan varje augusti, på farmors födelsedag...hur jag kommer att sakna farmors morsdags- och juldagskaffe för släkten...så mycket jag kommer att sakna...men kanske mest av allt det att hon höll släkten ihop, hur alla samlades till farmors, lugnet och gemenskapen som kändes vid farmors...

De senaste veckorna var alldeles för tunga för farmor. Jag kände en liten lättnad igår jag hörde att farmor sluppit till himlen, till änglarna och farfar som väntat på henne...hon blev äntligen smärtfri, slapp bort från sjukhussängen och svagheten...farmor var en stark kvinna, det som farmor var de senaste veckorna innan hon dog var inte likt farmor...jag vet att hon har det bättre nu och det tröstar mig, trots sorgen...men farmor sade ofta: glöm aldrig...och det kommer vi farmor aldrig att göra, vi glömmer aldrig din historia, allt det som du upplevt och all din visdom, vi glömmer dig aldrig MommoFammo.

fredags pose...

Den här lilla tösen kan verkligen posera för kameran!! :)

Lite ärr på kinden saktar inte ner farten...den här lilla flickan är alltid lika glad!

Med dessa glada foton på min brorsdotter önskar jag er alla en underbar helg, kom ihåg att njuta av den!

okänd patient

Finland har blivit en värdefull krigsveteran fattigare några veckor sedan, när Jannes fina morfar dog.

Denna finländska sång har så vackra ord. Hittade en översättning till engelska härifrån. Översättningen är inte perfekt, men det får duga.

http://lyricstranslate.com

The unknown patient

Every night my home is broken into
I'm sure they are the blokes upstairs
They also eat the dry food from the larder
And they leave Boston-fags into the ashtray
I'm fed up with being scared
That's why I sleep with a pistol under my pillow
I am used to using it
It served me already at the front

Stalin conquered Helsinki today
I informed the nurse about it
And of course I hid under my bed
They brought me another pill again
I hid it between the mattress
This malady made me lose my senses even though I fought back

CHORUS
Hear my wish, I want out (of here)
Couldn't my time be up already?
I've already seen this life
I got everything and even more
Hear my wish, I want out (of here)
Couldn't my time be up already?
I'd want to leave like a soldier
Sincerely: the unknown patient

The last time I saw grandpa
He didn't know me anymore
His condition had broken down
He had vanished back into Raatteentie (=kind of a battlefield)

I got a phone call from the nursing home yesterday
Grandpa is now free from all wars
Even if I cry I believe
That we will meet again
When we are carrying your casket
and we walk through the churchyard
Now I understand your request
That made me so angry

CHORUS
Hear my wish, I want out (of here)
Couldn't my time be up already?
I've already seen this life
I got everything and even more
Hear my wish, I want out (of here)
Couldn't my time be up already?
I'd want to leave like a soldier
Sincerely: the unknown patient

gullunge

Förra veckan fick jag leka med en liten sötnos, när jag åkte hem till Öja för att hälsa på mamma. Mamma hade min brorsdotter på besök och hon är ju bara alldeles för söt och snäll!

day 03 - your parents

Jag skulle skriva flitigt i min blogg under helgen, men så blev det tydligen inte...jag är lite dålig på såna här nomineringar, men nu skall jag försöka vara lite aktivare igen.

Alltså, mina föräldrar. Först och främst kan jag väl säga att jag har de bästa föräldrarna, båda har de sina bra och dåliga sidor, men de är mina alldeles egna föräldrar och därmed de bästa för mig.

De är ganska "gamla" redan, skulle säkert många tycka, eftersom båda har fyllt 60 år redan och jag bara är 26 år. Så de har inte varit så hemskt unga när de fått barn, men det har inte stört mig ett alls! Därför har jag svårt att förstå mig på människor som skyndar med att "skaffa" barn. Tanken om att man skulle vara på nåt sätt en bättre förälder om man är ung förstår jag mig inte på. Så jag stressar inte alls med att jag snart närmar mig 30 och inte har barn ännu. Jag tror inte att man får ett bättre förhållande till sina barn om man är ung, tvärtom tror jag att man lätt blir bitter på sina barn om man inte hunnit leva sin ungdom och förverkliga sina drömmar innan man skaffar barn. Så har det varit för mig personligen, skulle inte ha klarat av att uppfostra en familj tidigare i mitt liv...men så finns det ju många människor som passar super fint som föräldrar fast de är unga.

Min mamma är helt finskspråkig och pappa svenskspråkig, eller tvåspråkig nu mera, så jag har lärt mig båda inhemska språken redan som barn. Pappa är född och uppvuxen i Öja, har gått i flottan (jag är lite stolt över pappa!) och jobbat flitigt hela sitt liv. När jag var liten minns jag att han var borta en hel del, eftersom han jobbade med ett projekt i Sverige och kom bara hem till helgerna. Mamma däremot har sina rötter i Karelen, hennes föräldrar är hemma därifrån...därifrån har jag ärvt mina "eksotiska" drag, jag brukar alltid säga att jag liknar "ryssar"! :)
Mommo och moffa flydde kriget till Finland och bodde flera år i Karleby, bland annat i Halkokari. Min mamma har aldrig fått nån hög skolning, som min pappa, utan har varit tvungen att börja jobba som väldigt ung som sömmerska på fabriker. Det fortsatte hon med också där hemma, när hon fått barn. Jag minns att det var så fint att mamma alltid var hemma, eftersom hon sydde handskar på dagarna och kunde samtidigt spendera mycket tid med barnen. Numera är mamma pensionerad, snart är pappa det också.

Jag har tyvärr ärvt både positiva och negativa saker av mina föräldrar. Min mamma kan vara väldigt pedantisk ibland, i vissa saker är jag tyvärr också det. Min far däremot kan vara mycket envis och har svårt att medge att han har fel, dessa personlighetsdrag hittas också i mig! Mitt vilda temperament och mina humörsvängningar har jag kära mor att tacka för...så det så, nu orkar jag inte skriva mer om mina kära föräldrar! Jag lämnar er med en bild på min mor, med sitt kära barnbarn i famnen...

marttas dag

Lilla Martta är så liten och söt! Här är lite fler bilder från hennes allra första namnsdag... :)
































































































Vackra mamman med sin vackra flicka!




































Ibland blir man lite trött på all uppmärksamhet....



































...då vill man bara visa tungan åt alla!



































Storabror hade roligt på dopet!

Martta Ida Anita

Det blev hennes namn, min brors lilla tös.... :)




















Här i stolta farmors famn...

förlovning

"Sydän ymmärtää,
mitä kieli ei koskaan ilmaise ja
mitä korvat eivät voi kuulla."

-Kahlil Gibran-

Inte vår förlovning, men Jannes bror har förlovat sig och ikväll ska deras förlovning firas!

beebisar...

Snutten kom äntligen hem till oss i lördags! Nästan hela helgen har jag suttit eller legat på golvet med Dana och lekt och myst. Vad jag har saknat att ha en hund i huset!! Dana tycks trivas riktigt bra här hos oss, äter och sover bra. Hon gnällde bara lite den första natten och förra natten, hon skulle väl ha velat komma i sängen och sova med oss men det får hon inte. Hon blir nog säkert snart van med att vi sover i sängen och hon på golvet i sin egen hundsäng. Vi har haft bra tur hittills med kiss och bajs, inga misstag inomhus alls ännu! Vi har lyft ut henne genast när hon vaknat och en stund efter att hon ätit och alltid när hon blivit rastlös och gnällig, då har hon alltid gjort sina behov ute på gården. Det enda problemet hittills har varit vår katt Lyyli, som har lite svårt att acceptera vår nya familjemedlem. När valpen sover går hon riktigt nära Dana och sniffar på henne, men ett par gånger har hon klöst Dana när hon kommit för nära henne. Lyyli sover och äter bra och tvättar sig fast Dana ligger nära henne, så hon verkar avslappnad fast vi har en hund i huset. Men genast när Dana är vaken och lite väl nyfiken och kommer nära henne, då fräser hon och är arg som ett bi! Så få se hur det går, jag hoppas bara att de blir vana med varann snart så jag inte behöver vakta dem hela tiden.



































Brorsan och Pauliina fick dessutom också familjetillökning i helgen. På söndagsmorgonen klo. 04:54 föddes en liten tös, 3330 g. Var till BB igår och hälsade på den lyckliga familjen. Hon var så söt, alldeles underbar, och liknar brorsan så mycket! :)

vännen är gravid

En av mina bästa vänner meddelade i måndags att hon är gravid. Blev så glad för hennes skull men har fortfarande så svårt att förstå att hon faktiskt är gravid...att hon får ett barn i november, om allt går bra. Nästa vinter när vi umgås med henne har hon ett litet barn att samtidigt ta hand om. Känns så härligt men samtidigt så overkligt!!

Igår kväll hade vi en gemensam bastukväll med brandgossarna från Kälviä, var riktigt roligt! Men när vi badade bastu med flickorna och satt i bubbelpoolen (vadå lyxigt?!?!) kände jag mig för första gången i mitt liv utomstående på ett helt nytt sätt. Två av flickorna var alltså gravida och min tredje arbetskompis har fått sitt första barn ungefär 10 månader sedan. Så flickorna pratade bara om graviditeten och bebisar i allmänhet. Vilket är riktigt intressant, har inte något emot det! Men det kändes så konstigt att sitta där, jag som definitivt inte är gravid och inte har nån erfarenhet av att föda eller uppfostra barn. Kunde inte riktigt delta i diskussionen alls.

Min goda vän som nu är gravid är bara ett år äldre än mig och den andra gravida vännen är ca.4 år yngre än mig. Och min tredje arbetskompis, som redan är mamma, är också ca.3 år yngre än jag. Plötsligt kände jag mig så gammal på nåt sätt, som om jag inte fått något gjort i mitt lilla liv. Känns som om alla springer förbi mig i raserfart, jag bara trampar på stället och kan inte ännu göra allt det som mina vänner gör, nämligen bilda familj, bygga hus m.m. Vet inte om jag egentligen ens vill göra allt det ännu, det är för tidigt för mig och Janne ännu, men ibland undrar jag bara varför jag varit så dum tidigare i mitt liv. Varför kunde inte ödet styra mig hit till Lohtaja lite tidigare? Nu gör jag precis det som jag lovat att inte göra, tittar tillbaka och ångrar mitt förflytna. Ingen vits att vara arg över sånt som jag redan gjort, jag kan ändå inte påverka det mera. Men jag ser så fram emot framtiden, kan inte vänta på att få bilda egen familj och bygga ett eget hus, och det skall ske med Janne och ingen annan! :) Borde bara bli påmind om att allt har sin tid. Och säkert finns det nån anledning till att alla mina vänner tycks bli gravida nu...

Dessutom får jag kanske lugnat ner min babyfeber om ett par månader, vi har stora planer på att bli stolta ägare till en hundvalp, men jag berättar mer om det en annan gång...

fadderbarnets föddis

Idag firades mitt fadderbarn! Hela 4-år fyller han imorgon, men vi firade födelsedagen redan idag. Känns som igår när han föddes...jag minns hur min bror rusade till dejouravdelningen (var jag arbetade som vikarie då), ivrig som ett barn på julafton och ögonen fyllda av glädje, och berättade att han blivit pappa, Vertti hade äntligen kommit ut ur mammas stora mage! :) Vi var alla så lyckliga. Nu fyller han 4 år. Åren går alldeles för fort...