2011-10-26

hundguru

Jag har haft ett halleluja-ögonblick idag! Vet ni hur mycket hjälp man kan få av en hundguru?!?
Låt mig berätta för er. I cirka gurka två månader har jag haft enormt sjuka händer och axlar efter varje promenad med vår hund, eftersom hon dragit så mycket i kopplet. Tänk er då att man plötsligt efter en lektion med hundgurun följande dag kan gå helt normalt med hunden på promenad. Inga sjuka händer, inget massivt drag i kopplet hela tiden. Att kunna gå och njuta av att vara ute i det vackra höstvädret. Att inte behöva gå och fundera på när och hur hunden skall få fnatt nästa gång. Att inte behöva vara orolig för att möta andra hundar, cyklister eller andra föremål i rörelse. Att kunna lite på sig själv, att veta att man har kontroll över sin hund.

Detta var mitt halleluja-moment idag! En normal promenad med hunden! Otroligt! Ni kan inte förstå hur lycklig jag är!

Här sitter jag nu och njuter av mitt kvällsté...och är lycklig, stressfri och nöjd med tillvaron! Detta har inte hänt på väldigt länge. Allt som behövdes var en människa som kan hantera hundar, på RIKTIGT hantera dessa knasbollar! Samt bra redskap, i detta fall ett helstrypande halsband. Dana lärde sig jätte snabbt att gå fint i kopplet med hjälp av detta halsband. Jag var orolig för att hon skulle strypa sig helt med detta halsband, men hon blev fort van och lärde sig att det inte lönar sig att bete sig knasigt och dra i kopplet hela tiden.

Min fina Dana. Vi skall nog fixa det här! Allt som behövdes var lite skolning, för oss båda! Och nu är det jag som är chef igen, härligt! Så livet med en hund behöver inte vara krångligt och svårt, att få hunden att gå fint i kopplet behöver inte kännas hopplöst. Man borde bara förstå att be hundgurun om hjälp, så fort som möjligt. Hunden är lyckligare när hon inte behöver leka chef, ägaren är hundratusentals gånger lyckligare när hon kan gå normalt på promenad med sin hund!

2011-10-25

äntligen ser jag ljus i tunneln!

Det här med hunden....jag har ju klagat över hur hopplös hon är, i flera omgånger. I söndags var jag så trött efter att ha jobbat två nattskift och när hunden bara hoppade och tuggade på mig när vi gick ut med henne på eftermiddan, så kändes allt bara helt hopplöst. Jag bara grät hela kvällen, orkade bara inte längre. Jag kände mig helt misslyckad, jag visste att det var mitt fel att hunden är oskolad och inte kan bete sig. Allt kändes hopplöst, jag visste inte varifrån jag skulle hitta inspiration och motivation till att försöka skola hunden längre, jag visste att jag inte klarar av det ensam.

Men nu är jag så otroligt optimistisk! Den här dagen blev min/vår räddning!

Idag hade jag och Dana träff med en underbar kvinna, som inte enbart är rottweiler-ägare utan har dessutom massor med erfarenhet av hundskolning. Hon lovade hjälpa oss och idag fick vi vår första lektion! Först gick vi bara med Dana längs en skogsväg, så att hon fick se hur Dana beter sig när hon börjar hoppa upp mot mig och tugga på kopplet. Och det fick hon minsann snart se, det tog inte länge innan Dana började bete sig dåligt. Denna smarta kvinna hade med sig ett ordentligt halsband, ett sånt där helstrypande halsband, och satte det på Dana. Genast fick jag bättre kontroll över Dana med hjälp av ett bättre halsband. Dessutom hjälpte hon mig inse att jag måste bli mera "bossig" och våga komendera Dana mera. Och vet ni, det fungerade faktiskt! Dana började gå bättre och jag kunde kontrollera henne bättre.

Sedan var det dags för nästa utmaning, när hon tog ut sin egen rottweiler ur bilen och vi skulle träna på att gå förbi andra hundar. Det gick inte så bra till först, jag klarade inte av att kontrollera Dana och till slut gav jag kopplet åt henne och hon fick försöka. Då började Dana på riktigt slåss emot och ville inte alls lugna ner sig. Då fick denna modiga kvinna helt enkelt lugna ner Dana genom att lägga ner henne på marken och hålla henne på plats tills hon lugnade ner sig och gav upp. Efter detta gick allt bra. Dana lugnade ner sig, slutade hoppa och protestera och gick fint förbi den andra hunden. Och när hon gav kopplet tillbaka till mig, så gick Dana riktigt fint med mig också och protesterade inte alls emot mig.

Vet ni, jag skulle kunna gråta av lycka, så bra känns det just nu. Jag har stressat så mycket över vår hund och jag har känt mig så uslig och tyckt att jag är världens sämsta hundägare. Nu mår jag bättre och Dana kommer också att vara mycket lyckligare nu när hon inte behöver vara vår chef längre. Hundar mår mycket bättre av att vara flockmedlemmar, inte flockens ledare. Vi kommer nog att klara av det här. Det kommer att kräva mycket tålamod ännu och mycket skolning, men vi har hopp. Dana är inte helt hopplös, jag är inte helt hopplös. Det kommer att ordna sig. Tänk att det finns fina människor, som denna kvinna, som frivilligt hjälper andra hundägare. Om ni bara visste hur tacksam jag är över att det finns människor som hon.



får man vara så här bra..?!!?



Alltså, fantastisk musik! Youtube är nog en pärla, man hittar covers som är bättre än själva originalet...

2011-10-24

den här hunden....

...driver oss till vansinne just nu! Men vi kämpar och kämpar och försöker göra allt vi kan. Hoppas att vi klarar av denna jobbiga period, på något sätt.
Så vad har vi nu då gjort. Jo, nu är soffan och sängen förbjudna områden för Dana. Hon får sin mat sist av oss alla, på morgonen äter jag mitt morgonmål först, sedan får hon sin mat. Hittills har hon sprungit i full fart till matskålen varje morgon och fått sin mat först av oss alla. Men numera äter bossen först! När vi gör våra promenader får hon inte dra i kopplet hur som helst, utan nu går vi så att hon går precis vid min sida, inte framför mig. Det här kräver mest tålamod av oss, för hon kämpar emot så mycket hon kan! Hon drar i kopplet hela tiden, så vi tar oftast bara några steg framåt, sedan stannar vi när hon börjar dra i bandet och fortsätter sedan... Jag har också alltid en liten boll med mig i fickan, tack vare den magiska lilla bollen får jag oftast ganska bra kontakt med henne när vi möter andra hundar eller människor. Dessutom har jag nu kört med Dana till grannbyarna nu som då och tagit en promenad med henne där, för där är mera trafik och nya dofter. Jag hoppas att hon på detta sätt lär sig att gå snällt i kopplet var som helst, inte enbart på bekanta vägar.


Dana har alltid varit ganska noggrann om sina tassar och sina öron. Att klippa hennes naglar var helt hopplöst när hon var yngre. Nu går det ganska bra, hon har blivit van med det. Och nu har jag, efter varje promenad, tvättat hennes tassar och satt lite "tassolja" på varje tass, så att hon blir van med att vi undersöker hennes tassar varje dag. Dessutom lyfter jag upp henne på vårt soffbord varje dag och borstar henne där, så att djurläkarbesöken skulle gå lite smidigare i fortsättningen. Det har varit lite krångligt tidigare, eftersom hon varit så rädd för djurläkarens bord och undersökningar. Vi har bokat tid till djurläkaren i mitten av november, så jag hoppas att jag får henne lite bättre skolad innan dess, så att besöket där går bättre än tidigare. Vi hoppas att operationen skall lugna ner Dana lite, eftersom hennes humör är väldigt upp-och-ner före och efter löptiden. Dessutom kan Dana aldrig få valpar, eftersom hon har överbett, så det är ingen förlust att operera henne. Att ha en nästan 50 kg:s tik med löptid är inget roligt kan jag meddela! Hittills har jag shoppat massiva Always-bindor åt henne, så vi inte har blod överallt i lägenheten! Men trots alla bindor ser det oftast ut som om vår lägenhet vore ett slakteri!!

Nu har jag också kontaktat en supersnäll och duktig hundskolare, som skall hjälpa oss med Dana. Vårt största bekymmer är trots allt att hon ibland beter sig så aggressivt ute på våra promenader. Hon får så konstiga fnatt-attacker ibland, då hon börjar morra och hoppar upp mot mig och biter mig i armen och benen. Hon är helt hopplös då och lugnar inte ner sig alls, oavsett vad man försöker med henne! Så jag hoppas att denna hundskolare skall kunna hjälpa oss med detta, hon är själv också rottweiler-ägare, så jag tror hon vet vad som är normalt och vad som inte är det! Vi vill ju veta om det finns hopp för Dana ännu, eller om detta konstiga beteende kan bero på något annat, om hon har smärtor eller nåt...för dessa konstiga attacker gör hon bara ute när hon springer lös eller när vi är ute på promenad, aldrig här hemma.

Så detta är nyaste nytt hos oss. Vår hund kräver väldigt mycket tid och tålamod av oss just nu, det är nästan på gränsen till vad vi orkar med. Men vi försöker så gott vi kan, hoppas bara att denna fas går snart över. Hon är ju trots allt bara 1,7 år gammal.

2011-10-20

varför ska de va så svårt??

Jag förstår bara inte, människor tycks ju få barn hur lätt som helst...och här kämpar vi på och inget händer! Suck, ni kan inte förstå denna besvikelse varje månad. Man blir helt tom, man bara känner sig så hopplös för en liten stund.

Jag vet att mitt liv är underbart, jag är väldigt lycklig! Jag klagar lätt över små saker, som att vi inte har tillräckligt gemensam tid och visst har vi dåligt med pengar ibland och visst är vår lägenhet ganska crappy och visst är min rygg helt skit osv osv.....visst hittar man alltid något att klaga över! Men egentligen har jag det väldigt bra. Jag har en underbar man som jag älskar, tak över huvudet, ett härligt och givande arbete...allt är bra.

Men längtan efter ett barn är bara så stort...och jag förstår bara inte varför andra unnas den lyckan, men inte andra. I snart ett år har vi nu försökt, men inget händer. Jag lever ett ganska hälsosamt liv, motionerar, röker inte, festar mycket sällan...så var är problemet? Jag var mycket stressad på vintern och vårvintern, så det är nog en stor orsak till att jag inte blev gravid då, men nu har jag det bra och stressar inte. Men ändå händer inget. Snart måste jag väl gå snällt till farbror doktorn och fråga om det på riktigt är något fel på mig. Men vill inte göra det riktigt ännu, eftersom jag vet att jag lätt börjar stressa då...och stress vill jag inte ha!!!

2011-10-15

klagomål igen

Usch va irriterad jag blev en liten stund sedan!!! Jag hatar att känna mig så här arg och irriterad!!

Fick höra att gubben kanske får ledigt från "föuse" (dvs. hans föräldrars bondgård) nästa helg, men denna helg är han ganska fast där. Det låter ju jävligt bra annars, men tyvärr har ingen tagit i beaktande att jag förstås jobbar hela nästa helg!! Så det är ju toppen att han får ledigt, men vi hinner knappt ses under hela helgen eftersom jag jobbar fre-lö natt och lö-sö natt!! Och vi gör ju 12,5 timmar nattskift på intensiven, så det betyder att jag mitt nattskift börjar klo.19 och slutar 7.30...så efter så här långa skift sover man gärna ganska länge följande dag...

Så nu är jag ganska sur! Jag är bitter och klagar över allt! Jag ber om förlåtelse om jag nu förstör någons dag, men nu vill jag bara klaga lite på min blogg! Under hela sommaren har vi hunnit spendera en enda helg på villan, gubbens fadderbarn har vi sett senast ifjol lite innan jul och annat bla bla bla klagomål....de få gånger vi tillsammans åker till Öja för att hälsa på mina föräldrar eller min bror och mitt fadderbarn, så blir det alltid snabbvisiter. Och att åka till Kaustby för att hälsa på gubbens fadderbarn innebär en ganska lång resa och vi borde ha hela dagen ledigt! Ja ja, jag vet att vi fick åka på sommarresa en nästan hel vecka i somras, onsdag till söndag, när vi åkte till svenska fjällen! Så jag har ingen rätt att klaga, typ.

Visst får Janne lediga kvällar ganska ofta, men jag jobbar ofta när han är ledig och det är ganska lite man hinner göra på kvällarna. Så ibland blir jag bara så irriterad och trött på arbetet på bondgården, när man jämför oss med andra "normala" par, som har gemensamma lediga helger hur ofta som helst och kan göra saker tillsammans!
Ibland önskar jag bara att jag inte behövde jobba, att jag fick vara hemma varje dag och varje helg, så jag skulle ha mera tid till att skola och sköta vår hund och mera tid till att träffa mina vänner och min familj...men sådant är livet inte, man måste ju jobba!

Nu blev det här ett typiskt klaga, klaga, klaga inlägg, men jag bara behövde skriva av mig! Vet nu inte om det hjälpte mig så mycket....

det här med hundar...

...ja, det kan vara lite jobbigt med dem ibland! Speciellt när ens hund väger nästan lika mycket som dess ägare och har gått in i värsta tonårsfasen!!


Alltså, vår älskade "lilla" rottweiler har blivit till ett stort problem för oss. Jag misstänker att någon har bytt ut vår snälla, lydiga hund till en helt annan hund, som är heeeeelt hopplös!!

Jag misstänker att detta har något att göra med hormoner, för det är som om hon ändrats helt över en natt! Hon lyssnar inte alls till sina ägare, hon är bossig och hoppar på oss, hon har börjat dra i kopplet och är helt hopplös om vi möter andra hundar eller djur på vår promenad....dessutom är hon eld och lågår från morgon till kväll, hon tröttnar aldrig! Hon har börjat vakta vår gård som en galning, skäller åt allt och alla. Men vad kan man göra åt det, det hör ju nog lite till att vakta huset när man är en rottweiler.

Delvis är detta nog också vårt eget fel. Nu när hon betett sig så fint hela sommaren och äntligen blivit till den hund som vi väntat på så länge, så har vi slappat ganska mycket med hennes skolning. För det första, vi har ju aldrig varit så hemskt aktiva med att skola henne. Vi har faktiskt varit alldeles för lata med att skola henne och bara tränat det allra viktigaste och nödvändigaste, som t.ex. att gå fint i kopplet, sitta, vänta, komma när man kallar på henne... Men nu i somras slappade vi alltså mer än normalt och lät bl.a. sova i sängen med oss, sitta på soffan och kramades och gosade med henne hela tiden. Nu har vi lärt oss att om man ger lillfingret åt henne så tar hon hela handen och blir chef i huset genast!

Hon har alltid varit lite krånglig när hon ser andra hundar, hon skulle så gärna gå och hälsa på alla och leka med alla. Men nu har hon börjat skälla som en galning åt alla förbigående hundar och jag orkar nästan inte ens hålla fast henne när hon börjar dra och hoppa. Så nu har vi en jätte jobbig period med henne och vi får nog helt skylla oss själva. Jag borde ha skolat henne aktivare, hålla de regler som vi haft och inte slappa, satsa mer på henne helt enkelt! Nu får hon inte längre sova i sängen eller hoppa på soffan och jag försöker skola henne dagligen. Men hur vi skall få henne att bete sig fint på utomhus när vi är på länk, det har jag ingen aning om hur jag skall göra! Och nu vet jag att de flesta av er tänker, varför har vi inte tagit henne till en hundskola. Svaret är enkelt, jag jobbar på intensiven, jag jobbar alltså i skift! När hon var valp gick vi ett par gånger till valpskolan, men var tvugna att sluta med det eftersom jag aldrig hade tid med det då jag jobbade! Och Janne hinner helt enkelt inte. Så det är upp till mig att skola henne och ni som jobbar skift vet hur hopplöst det är att få ledigt varje kväll en viss dag i veckan...omöjligt! Men vi får se, om jag inte lyckas reda ut våra problem på egen hand är jag tvungen att försöka fixa oss till hundskolan på något sätt...

Detta var alltså nyaste nytt här hos oss. Annars njuter jag av lördagsmorgonen med kaffemuggen i handen, eld i spisen och surfar och läser bloggar! Snart måste jag gå ut med denna galning till hund....motivation, var är det för något?!?! Börjar faktiskt vara väldigt trött på vår hund just nu. Jag är 100% ärlig och säger som det är. Jag vet att jag inte får tappa min motivation, men det är bara lite svårt just nu. Jag visste att det inte skulle bli lätt när vi valde denna hundras, men inte trodde jag att det skulle ta så här mycket på våra krafter. Så som det känns nu, så är jag ganska säker på att Dana blir vår första och sista rottweiler. Suck.

okänd patient

Finland har blivit en värdefull krigsveteran fattigare några veckor sedan, när Jannes fina morfar dog.


Denna finländska sång har så vackra ord. Hittade en översättning till engelska härifrån. Översättningen är inte perfekt, men det får duga.




http://lyricstranslate.com

The unknown patient

Every night my home is broken into
I'm sure they are the blokes upstairs
They also eat the dry food from the larder
And they leave Boston-fags into the ashtray
I'm fed up with being scared
That's why I sleep with a pistol under my pillow
I am used to using it
It served me already at the front

Stalin conquered Helsinki today
I informed the nurse about it
And of course I hid under my bed
They brought me another pill again
I hid it between the mattress
This malady made me lose my senses even though I fought back

CHORUS
Hear my wish, I want out (of here)
Couldn't my time be up already?
I've already seen this life
I got everything and even more
Hear my wish, I want out (of here)
Couldn't my time be up already?
I'd want to leave like a soldier
Sincerely: the unknown patient

The last time I saw grandpa
He didn't know me anymore
His condition had broken down
He had vanished back into Raatteentie (=kind of a battlefield)

I got a phone call from the nursing home yesterday
Grandpa is now free from all wars
Even if I cry I believe
That we will meet again
When we are carrying your casket
and we walk through the churchyard
Now I understand your request
That made me so angry

CHORUS
Hear my wish, I want out (of here)
Couldn't my time be up already?
I've already seen this life
I got everything and even more
Hear my wish, I want out (of here)
Couldn't my time be up already?
I'd want to leave like a soldier
Sincerely: the unknown patient


2011-10-12

gullunge

Förra veckan fick jag leka med en liten sötnos, när jag åkte hem till Öja för att hälsa på mamma. Mamma hade min brorsdotter på besök och hon är ju bara alldeles för söt och snäll!




2011-10-10

frågeformulär

Nu tycker jag att alla ni som läser och/eller skriver bloggar skall hjälpa ett par studerande i sin magisteravhandling om bloggande och bloggläsande....så klicka här och svara på deras frågor! :)

2011-10-09

i väntan på pizza...



Jag är hungrig som en varg!
Janne har lovat bjuda mig på söndagspizza, så fort han burit in all ved...det blev ganska mycket ved och nu kan vi ha eld i spisen resten av vintern!!
Håret har fått lockar och nu väntar jag bara på att han skall bli klar snart, me want pizza!!!!


Imorgon är jag tvungen att städa hela lägenheten, men idag har jag redan jobbat morgonskift och ikväll tänker jag bara slappa och njuta....och äta pizza förstås!!!

2011-10-07

Dana önskar alla god morgon!!!



Vem vågar påstå att hundar inte kan le... :)


2011-10-06

lilla mirakel flaskan

Förra veckan köpte jag denna lilla flaska av frisören...


...och tänk så bra denna Schwarzkopfs Bonacure Oil Miracle är!!! Kolla in videon här under så vet ni vad jag talar om!
Det gör håret mjukt och vackert, inte alls "oljigt" och fult...och inte alls så dyrt tyckte jag, 18 euro kostade det hos min frisör.


2011-10-04

ny hårfärg

Förra veckan var jag till frisören och fixade lite ny hårfärg...
Så här såg det ut innan, mörkt och lite trist hår...


...och så här blev det efteråt!
Jag ville ha mörkt hår förstås, men ville ha lite ljusare slingor i hårtopparna, lite "ombre"-stil som man nu ser hos ganska många. Det var lite svårt att få hårtopparna ljusare, eftersom jag har så mörk hårfärg. Men det blev lite ljusare, kopparbrunt i hårtopparna. Syns inte speciellt mycket i mörk belysning, men i solsken och rätt belysning syns färgen fint i håret.




Supernöjd med resultatet blev jag! Nästa gång kanske nyansen i hårtopparna blir ännu ljusare!

2011-10-02

lite nytt i vårt lilla hem...

Vi har fått lite nya, små saker som piggar upp vår lilla lägenhet...och precis som alla andra duktiga bloggerskor, så har jag fotat mina nya inköp och tänkte nu visa dem för er alla...


Ett nytt sängöverkast från Jotex (Jannes brors fästmö hade köpt ett sådant här överkast och jag blev så förtjust i den, att jag var tvungen att köpa en hem till oss också!) och ett par matchande kuddar!



"The Phyllis" poserar på vår nya matta, också den från Jotex!


Nya, vita fräscha gardiner i vardagsrummet (en av mina kära vänner hade köpt dessa vackra gardiner och jag var, som vanligt, tvungen att vara en "härmapa"!).




Lite nya växter...stackarna vet bara inte ännu hur kort deras förväntade livslängd är hos deras nya ägare!


Janne "installerade" en ny dusch åt oss!


Så har vi också äntligen fixat belysning bakom vår city-tavla i sovrummet! Fotot är snett och allmänt dåligt, det är betydligt mysigare i verkligheten!

Och vad tycker då Dana om alla dessa fina nya grejer....tja, bilder visar exakt hur intresserad hon är!!