....eller så känns det i alla fall denna morgon!
Har redan hunnit jobba två långa skift (från klo.7-19:30) och ett morgonskift (7-15:00) denna vecka och måste ännu orka jobba ett långt skift idag och sen ännu ett nattskift (som också är 12,5 h långt) imorgon...så det blir typ 58 h arbete totalt denna vecka. Vilken rivstart efter mina två sommarlovsveckor!
Tyvärr har jag också kännt av jobbmängden i kroppen, och speciellt magen. I onsdags när jag jobbade hela dagen, var jag tvungen att ta en kort paus och gå ner till förlossningsavdelningen och prata med de kloka skötarna där. I tisdags fick jag nämligen några riktigt sjuka sammandragningar på kvällen och i onsdags när jag jobbade var magen sjuk hela dagen, så sjuk att jag hade svårt att sitta och magen kändes öm och hård. Den snälla läkaren på förlossningsavdelningen tog en titt på min mage och beebisen och allt var som tur ok. Jag tycks dock ha en sammandragskänslig mage och måste följa med situationen.
Det är väl helt ok att få lite sammandragningar redan så här tidigt, men läkaren sa att de inte får vara sjuka sammandragningar, det är inte så bra och är oftast ett tecken på att kroppen vill att man ska ta det lugnare och inte anstränga sig så mycket. Jag tycker nu inte att jag alls ansträngt mig så mycket på jobbet, men visst är jobbet på intensiven fysiskt ganska tungt och det kan hända att min mage inte orkar med alla dessa tunga lyft längre. Men vad kan jag göra? Jag kan ju inte välja mina patienter och jag kan inte undvika tunga lyft på jobbet. Och jag vill ju kunna jobba så länge som möjligt.
Denna vecka blev aningen sämre av att jag var tvungen att börja en tuff antibiotika, Tamiflu-kur, för att minska risken för att jag skall smittas av influenssa. Jag har kastat upp varje dag nu när jag tagit mitt piller, 2-3 timmar efter att jag tagit den mår jag så dåligt och får sitta med huvudet i wc-byttan! Dessutom har kuren gjort mig extra trött och jag har haft huvudvärk hela tiden. Ibland är det faktiskt inte så roligt att vara gravid och jobba som sjukskötare, inte när man utsätter sig själv och sin lilla beebis för massor av farliga bobbor.
Denna vecka har alltså varit lite för lång och lite för tung på många sätt. Men solen lyser denna morgon och jag mår bra, fast jag är trött! Nu ska jag köra iväg till jobbet! Njut av den varma och soliga vårdagen alla ni som har möjlighet!
Visar inlägg med etikett Jobbet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jobbet. Visa alla inlägg
2011-11-23
jobbnatt
Här sitter jag på jobbet och försöker hålla mig vaken! Bara en patient på intensivavdelningen än så länge, så det är lugnt och skönt för en gångs skull!
Ville bara uppdatera bloggen så här med några rader, natten till ära!
2011-11-01
snark...
Bara 1 h 15 min kvar av detta nattskift....tröttheten är alltid som störst i det här skedet!
Men bara en liten stund kvar, sedan får jag åka hem och sova...och sedan har jag en hel dag ledigt, på torsdag är det jobb som gäller igen! Jag planerade denna arbetslista lite tokigt...suck...
Men nu väntar jag också hela tiden med spänning på när min kära vän skall föda sitt första lilla barn...snart händer det, riktigt riktigt snart! Spännande spännande! :)
Men bara en liten stund kvar, sedan får jag åka hem och sova...och sedan har jag en hel dag ledigt, på torsdag är det jobb som gäller igen! Jag planerade denna arbetslista lite tokigt...suck...
Men nu väntar jag också hela tiden med spänning på när min kära vän skall föda sitt första lilla barn...snart händer det, riktigt riktigt snart! Spännande spännande! :)
2011-05-19
regndag...
Visst är det lite mysigt med regn, men hunden håller på att bli galen när hon inte slipper ut och springa och jag skulle också njuta av en uppfriskande promenad i skogen.
Jag är sjukskriven till slutet av maj, mitt blodtryck steg så högt och jag hade massiv huvudvärk i flera dagar. Läkaren misstänkte att allt beror på att vi har haft så himla bråttom på jobbet de senaste veckorna och nu ger kroppen mig små varningssignaler, så jag skulle förstå att lugna ner mig lite. Men hur kan man lugna ner sig på jobbet när man har för lite arbetskraft och alla patienter måste ändå skötas, oavsett hur få sjukskötare man är på mottagningen..?!?
Det är fint att vara sjukskötare, man kan tydligen på fullaste allvar få burn-out även i detta yrke, om man inte vilar sig innan det är för sent! Som tur får jag snart byta arbetsplats, jag tror att min arbetsmotivation kommer att vara mycket bättre på intensiven och där är i alla fall inte varje skift ett enda stort kaos!
Som ni ser på bilden, så har jag klippt mitt hår lite kortare...ifall någon är intresserad...mitt "gamla" hår började vara så slitet, så det var dags att kapa av en hel del...det växer ju alltid tillbaka....
2011-05-07
Pink Glove Dance
Tänkte pigga upp er dag med denna roliga video! :)
Jag nämnde ju tidigare att jag blivit trött på mitt jobb på hälsovårdscentralen. Så i slutet av maj börjar jag jobba på intensiven på centralsjukhuset! Det är nog dags att återvända till sjukhuslivet nu, har varit borta alldeles för länge! Jag tror att det kommer att bli en ganska jobbig men givande sommar! Jag måste lära mig massor med nya saker, har ju som sagt inte jobbat på sjukhus sedan augusti 2008, men samtidigt tror jag att jag kommer att trivas super bra på mitt nya jobb!
2011-05-06
nu har jag fått nog!
Av arbetet mitt alltså!
Helt löjligt bråttom och alldeles för lite arbetskraft alldeles för ofta!
Jag trivs inte här, tycker inte att det är roligt att åka iväg till jobbet på morgonen.
Så nu har jag lite nya planer, spännande och intressanta planer för sommaren!
Lovar att berätta mer snart!
Njut av fredagen och sista arbetsdagen denna vecka om ni kan! Jag kan inte njuta, eftersom jag kommer att göra en lång arbetsdag och är dessutom tvungen att köra från en mottagning till en annan mitt i dagen! Helt sjukt! Borde inte vara så här!
Helt löjligt bråttom och alldeles för lite arbetskraft alldeles för ofta!
Jag trivs inte här, tycker inte att det är roligt att åka iväg till jobbet på morgonen.
Så nu har jag lite nya planer, spännande och intressanta planer för sommaren!
Lovar att berätta mer snart!
Njut av fredagen och sista arbetsdagen denna vecka om ni kan! Jag kan inte njuta, eftersom jag kommer att göra en lång arbetsdag och är dessutom tvungen att köra från en mottagning till en annan mitt i dagen! Helt sjukt! Borde inte vara så här!
2011-03-28
ny vecka...äntligen!
Äntligen en ny vecka!
Nu är det slutdeppat och jag hoppas att denna vecka blir bättre än förra veckan! Gårdagen var helt kaotisk, historiens sämsta söndag. En massa onödigt gräl, onödigt deppande och pricken på i:t var att jag körde bilen i diket! En perfekt söndag alltså!
Som tur är alla söndagar inte så här hemska, förra söndagen njöt vi av det underbara vårvädret och grillade korv med Janne och Dana...
Men den här veckan ser mera lovande ut! Jag fick äntligen ett nytt arbetskontrakt, så nu är jag fast anställd vid MedOne. Fick till och med diskuterar en löneförhöjning åt mig, så jag är supersuper nöjd! Livet ler igen!
2011-03-23
jobba jobba
Jobba jobba jobba jobba bort din sura min!
Snart är arbetsdagen slut! Försöker få lite vårkänslor här på jobbet med blommor i håret... :)
2010-11-12
dumboboll
Förra helgen spenderade jag hela lördagen tillsammans med mina "ex-arbetskompisar" i norsupallo-turneringens tecken. Vi hade väldigt skoj, fast de flesta av oss inte alls kan spela fotboll och än mindre sparka en studsande gympaboll. Vi placerade oss ofattbart bra, med tanke på hur usliga spelare vi var...vi blev 7. av totalt 13 lag. Roligt roligt men farligt farligt! Som tur skadade sig ingen av oss ordentligt. Jag fick bollen sparkad i ansiktet ett par gånger och sträckte ledbandet i min högra fotled när jag sparkade snett i bollen. Min stackars fot är fortfarande sjuk. :(
Men vi firade kvällen lång och kom hem fyra tiden på natten. Så det var en mycket lyckad dag på alla sätt och vis! Kunde inte ha slutat min karriär på ambulansen bättre! :)
Här är bara en del av vårt tappra gäng! Vår coach till höger blev utnämnd till "herrasmiespelaaja", vilket vi alla var mycket stolta över!
Coachens bättre hälft, här i vitt, blev utnämnd till vår "tsempparipelaaja". Hon var så jätte duktig på att spela! :)
Ibland blev vi lite törstiga och såg till att dricka tillräckligt med sportdryck.... ;)
Men vi firade kvällen lång och kom hem fyra tiden på natten. Så det var en mycket lyckad dag på alla sätt och vis! Kunde inte ha slutat min karriär på ambulansen bättre! :)
Här är bara en del av vårt tappra gäng! Vår coach till höger blev utnämnd till "herrasmiespelaaja", vilket vi alla var mycket stolta över!
Coachens bättre hälft, här i vitt, blev utnämnd till vår "tsempparipelaaja". Hon var så jätte duktig på att spela! :)
Ibland blev vi lite törstiga och såg till att dricka tillräckligt med sportdryck.... ;)
2010-10-24
in med det nya, ut med det gamla...
Stora förändringar på gång!
I torsdags sade jag upp mig från mitt nuvarande jobb här på ambulansen.
Orsaken till detta beslut är främst att jag erbjöds jobb på hälsovårsstationens mottagning. Det är bara ett delvist vikariat, inte fulla veckor, men jag tackade trots allt ja till erbjudandet.
Ni ser, jag älskar visst jobbet på ambulansen, verkligen ÄLSKAR det! Jag har diggat allt med mitt jobb...arbetskompisarna, cheferna, variationen och adrenalinruset man får nu som då på riktigt brådskande utryckningar...ja allt, allt förutom dejourerandet!!!
Jag stressar väldigt lätt, över de minsta lilla sakerna. Så när jag dejourerar stressar jag väldigt mycket, vet inte varför. Mina nerver är på helspänn, hela tiden. Jag sover dåligt och är irriterad, Janne brukar säga att jag är som en helt annan person när jag dejourerar. Jag har börjat bli så irriterad på att inte kunna gå ut på en ordentlig promenad med hunden de dagar som jag jobbar, att bara kunna röra sig några meter utanför huset. Att hela tiden gå omkring med telefonerna i handen och när som helst vara beredd på att åka iväg på en utryckning.
Så jag har börjat bli trött. Väldigt trött. Orkar helt enkelt inte jobba heltid med dejoureringar. Helt annat skulle det vara om man fick arbeta i skift, eller typ vara fast på brandstationen i ett helt dygn och sedan ha 3 dagar ledigt, vilket är ganska normalt i större städer. Men här ute på landet är det annorlunda. Här jobbar vi ca.2-4 dygn i streck, sedan har vi ett par-tre dagar ledigt. Vi sitter på stationen 8-16 på vardagar, sedan får vi åka hem. Men vi måste hela tiden bära med oss våra telefoner, så att vi genast kan åka iväg när vi får ett alarm. Jag tror bara att vissa människor är mera lämpade för dejourering, medan andra helt enkelt bara inte orkar med det. Jag hör tydligen till den senare nämnda gruppen. I två år har jag nu dejourerat och nu vill jag inte längre.
Så efter ett par veckor börjar jag ett helt nytt och annorlunda jobb. Det kommer säkert inte att kännas lika spännande och roligt, men just nu prioriserar jag balans i mitt liv mera än ett spännande jobb. När jag kom hit till Lohtaja ett par år sedan, hade jag inget annat än jobb i mitt liv, det var det viktigaset. Nu har jag betydligt mera innehåll i mitt liv och jag njuter av många andra saker mer än mitt jobb. Jag vill ha någonslags balans i mitt liv. Jag vill ha tid för mina intressen, tid för min hund, tid för mig själv och tid för mitt förhållande. Sådana saker känns viktigare för mig just nu. Jobbet är visserligen givande och intressant, men inte alls det viktigaste för mig.
Så nu blir det stora förändringar för mig. Och jag känner mig så fridfull över mitt beslut. Känns som om en stor sten skulle ha fallit från mina axlar. Jag mår så bra.
Jag tror dessutom inte att ambulanstiden helt är över för min del. Eftersom jag bara kommer att få jobba 2-4 dagar/vecka på mottagningen, kommer jag förhoppningsvis att få jobba några dygn i månaden här på ambulansen. För jag tycker som sagt fortfarande om akutvård, jag vill bara minska på dejoureringarna.
I torsdags sade jag upp mig från mitt nuvarande jobb här på ambulansen.
Orsaken till detta beslut är främst att jag erbjöds jobb på hälsovårsstationens mottagning. Det är bara ett delvist vikariat, inte fulla veckor, men jag tackade trots allt ja till erbjudandet.
Ni ser, jag älskar visst jobbet på ambulansen, verkligen ÄLSKAR det! Jag har diggat allt med mitt jobb...arbetskompisarna, cheferna, variationen och adrenalinruset man får nu som då på riktigt brådskande utryckningar...ja allt, allt förutom dejourerandet!!!
Jag stressar väldigt lätt, över de minsta lilla sakerna. Så när jag dejourerar stressar jag väldigt mycket, vet inte varför. Mina nerver är på helspänn, hela tiden. Jag sover dåligt och är irriterad, Janne brukar säga att jag är som en helt annan person när jag dejourerar. Jag har börjat bli så irriterad på att inte kunna gå ut på en ordentlig promenad med hunden de dagar som jag jobbar, att bara kunna röra sig några meter utanför huset. Att hela tiden gå omkring med telefonerna i handen och när som helst vara beredd på att åka iväg på en utryckning.
Så jag har börjat bli trött. Väldigt trött. Orkar helt enkelt inte jobba heltid med dejoureringar. Helt annat skulle det vara om man fick arbeta i skift, eller typ vara fast på brandstationen i ett helt dygn och sedan ha 3 dagar ledigt, vilket är ganska normalt i större städer. Men här ute på landet är det annorlunda. Här jobbar vi ca.2-4 dygn i streck, sedan har vi ett par-tre dagar ledigt. Vi sitter på stationen 8-16 på vardagar, sedan får vi åka hem. Men vi måste hela tiden bära med oss våra telefoner, så att vi genast kan åka iväg när vi får ett alarm. Jag tror bara att vissa människor är mera lämpade för dejourering, medan andra helt enkelt bara inte orkar med det. Jag hör tydligen till den senare nämnda gruppen. I två år har jag nu dejourerat och nu vill jag inte längre.
Så efter ett par veckor börjar jag ett helt nytt och annorlunda jobb. Det kommer säkert inte att kännas lika spännande och roligt, men just nu prioriserar jag balans i mitt liv mera än ett spännande jobb. När jag kom hit till Lohtaja ett par år sedan, hade jag inget annat än jobb i mitt liv, det var det viktigaset. Nu har jag betydligt mera innehåll i mitt liv och jag njuter av många andra saker mer än mitt jobb. Jag vill ha någonslags balans i mitt liv. Jag vill ha tid för mina intressen, tid för min hund, tid för mig själv och tid för mitt förhållande. Sådana saker känns viktigare för mig just nu. Jobbet är visserligen givande och intressant, men inte alls det viktigaste för mig.
Så nu blir det stora förändringar för mig. Och jag känner mig så fridfull över mitt beslut. Känns som om en stor sten skulle ha fallit från mina axlar. Jag mår så bra.
Jag tror dessutom inte att ambulanstiden helt är över för min del. Eftersom jag bara kommer att få jobba 2-4 dagar/vecka på mottagningen, kommer jag förhoppningsvis att få jobba några dygn i månaden här på ambulansen. För jag tycker som sagt fortfarande om akutvård, jag vill bara minska på dejoureringarna.
2010-10-21
wind of change...
Det är mycket på gång just nu...saker som jag funderat på i flera månader...äntligen börjar det bli klart, en massa förändringar blir det...men förändringar är bra, jag lovar att berätta mera sen när jag har allt på klart!
2010-10-16
suro
Idag hade vi en suro-övning, alltså en suuronnettomuus harjoitus. Vi övade inför en eventuell storolycka...och det gick inte alls bra för min del!
Jag är väldigt självkritisk och hatar att medge att jag inte kan något. Jag vill vara bra på allt, i alla situationer. Ärligt talat så är jag inte alls bra på att leda och organisera, vilket man borde kunna vid storolyckor, så att allt skulle gå så smidigt och effektivt som möjligt!
Men idag var jag inte alls bra... Jag borde förstå att man lär sig alltid av sina misstag och inse att nästa gång när vi övar, eller vid en verklig situation, är jag mycket klokare. Men just nu är jag bara deppad över att jag har så lite ledaranlag. Inte ens en promenad ute i snön med Dana piggade upp mig!
Jag är väldigt självkritisk och hatar att medge att jag inte kan något. Jag vill vara bra på allt, i alla situationer. Ärligt talat så är jag inte alls bra på att leda och organisera, vilket man borde kunna vid storolyckor, så att allt skulle gå så smidigt och effektivt som möjligt!
Men idag var jag inte alls bra... Jag borde förstå att man lär sig alltid av sina misstag och inse att nästa gång när vi övar, eller vid en verklig situation, är jag mycket klokare. Men just nu är jag bara deppad över att jag har så lite ledaranlag. Inte ens en promenad ute i snön med Dana piggade upp mig!
2010-10-14
se det snöar...!!!
Jepp, det snöar...och de flesta har inte bytt till vinterdäck ännu...så kan ni se till att ni är försiktiga i trafiken allihopa, tack?!
2010-09-23
mitt gula kontor
Jag har länge tänkt att jag borde skriva ett inlägg om min arbetsplats.
Så med chefens samtycke tänkte jag nu skriva lite om och visa upp lite bilder på vårt kontor...
Detta är alltså mitt och mina kollegors arbetskontor...inget vanligt kontor eller hur?!
Arbetsdagarna spenderar jag alltså i denna gula paketbil, Ford Transit -09, motorn är 3,2 l Tdci 200 hästkrafter (ifall någon är intresserad...).
Så här ser vårt inte alltför lilla "kontor" ut inuti...
Observera...våra patienter får väga max. 228 kg!!! Hittills har alla rymts på vår fina Striker bår och ingen har vägt för mycket!! ;)
Det enda som är skrivet på svenska i vår ambulans är ANDNINGSOXYGEN!
Vi har bra med plats i vårt rymliga kontor för alla de prylar vi behöver. Men tro det eller ej, ibland känns bilen väldigt liten när man försöker få en massa saker gjort så fort som möjligt innan man börjar köra mot sjukhuset...
En sak som jag lagt märke till är, att många människor (och speciellt äldre folk) blir väldigt förvånade när vi traskar in i deras hus med stora väskor med oss och börjar undersöka patienten. Många tycks ha den uppfattningen att ambulanser bara är till för att köra patienten till sjukhuset och först där får man vård. Så har det kanske varit tidigare, att ambulanserna fungerade nästan bara som taxin med sirener och blåljus. Som tur har den prehospitala vården utvecklats massor och ambulansen fungerar verkligen inte som en taxi. Vi har massor med redskap för att undersöka patienten ordentligt redan på plats och stabilisera patientens tillstånd och ge nödvändig vård innan vi påbörjar färden mot sjukhuset. Nu ska jag ge lite exempel på vad allt vi kan göra i ambulansen nuförtiden...
En av de viktigaste och mest använda redskap vi har i ambulansen...Lifepak 12 defibrillator.
Med denna fina manick kan vi mäta blodtryck, saturation (syrehalt), ta EKG och skicka den till olika platser (hälsovårdscentral, sjukhus, universitetssjukhus som t.ex. OYS) så att läkaren kan se hur patientens ekg ser ut när vi ringer och konsulterar honom/henne...och vi kan defibrillera patienten med denna pryl, alltså ge patienten "elstötar" vid återupplivning, eller använda den som tillfällig pace-maker. Med denna maskin kan vi följa med patientens hjärtrytm under hela resan till sjukhuset och t.ex. se om patienten får rytmstörningar...en livsviktig maskin för alla som jobbar på ambulansen! Åtminstone här hos oss tar vi nästan alltid med denna maskin när vi går in i patientens hus, så att vi kan undersöka patienten ordentligt och ta ekg av henne/honom innan vi lyfter in patienten i bilen. Det är så viktigt för oss att veta om patientens ekg är normal, så att vi får veta att patienten t.ex. inte har rytmstörningar eller en hjärtinfarkt...i sådana fall är det ytterst viktigt att vi påbörjar patientens vård så fort som möjligt i form av dropp, nödvändiga läkemedel osv.
Vi har också en bärbar sugmaskin i ambulansen samt en sprutpump. Med sugen kan vi alltså suga patientens andningsvägar vid behov, t.ex. om andningsvägarna är fulla med blod eller slem. Vissa läkemedel måste ges i större mängder och med en viss hastighet, ofta ganska långsamt. Då drar vi läkemedlet i en stor spruta, sätter sprutan i sprutpumpen och ställer in med vilken hastighet läkemedlet får gå till patienten, t.ex. 2 ml/h.
Vi har två stora syreflaskor i bilen och en liten syreflaska, som vi kan bära med oss in till patienten.
Bakom sidodörren gömmer sig vår immobiliseringsutrustning, som t.ex. stifneck (=nackkrage), vakummadrass, vakumsplintar för hand och ben. Med andra ord finns här sådant som vi kan behöva vid vård av frakturer. Vi kan också lyfta ut vår stora gröna vårdväska härifrån, som ni ser här nedan...
Denna stora väska tar vid med oss överallt, på alla alarm. Där finns en massa prylar, som t.ex. blodtrycksmätare, saturationsmätare för vuxna och barn, blodsockermätare, febertermometer, stetoskop, allt som behövs för att sätta dropp åt patienten samt allt som behövs för att stilla blödningar m.m. I denna väska finns också våra läkemedel.
Vi har en maaaassa läkemedel i vår väska. Senast vi räknade så hade vi väl 36 st olika läkemedel...det är ganska mycket med tanke på att många tror att vi bara transporterar patienter till sjukhuset, inte vårdar dem... :)
Vi har också en skild väska med utrustning för tryggande av andningsvägarna. Denna väska tar vi oftast med in till patienten bara vid återupplivningar och andningsbesvär. Den blåa väskan som syns i bakgrunden är vår "bandageväska". I den har vi lite mera prylar för att stilla stora blödningar och den tar vi med bara när vi vet att någon har ett stort sår eller skadat sig svårt.
Inne i ambulansen har vi många skåp med olika tillbehör och läkemedel.
I våra skåp och lådor hittar man allt som behövs för att kanylera patienten, alltså sätta dropp...och så har alla säkert sett hur läkare i tv-serier som Greyn anatomia och Teho-osasto (E.R.) sätter en tub i patientens hals, medan svetten rinner längs läkarens kind och alla väntar med stor spänning om läkaren lyckas...samma sak gör vi också, det kallas att intubera och vi gör det vid återupplivningssituationer. På bilden ovan syns dessa intubationsrör. Det är minsann inte lätt att intubera och som tur har man utvecklat enklare och tryggare sätt att trygga patientens andning, med s.k. larynxtuber...men mera orkar jag inte skriva om dem nu!
Många läkemedel är viktiga i ambulansen, men speciellt viktig är läkemedlet i bilden ovan. Metalyse. Med andra ord är det denna läkemedel som vi använder om patienten har en hjärtinfarkt. Med denna läkemedel kan vi lösa upp "proppen" i hjärtat redan hemma hos patienten eller under resan till sjukhuset. Detta är ett extremt viktigt och livsräddande läkemedel. Alla patienter är inte lämpliga kandidater, man kan alltså inte ge detta rutinmässigt åt alla som drabbats av akut hjärtinfarkt, men redan under dessa mina 2 år här på ambulansen har jag fått använda detta läkemedel 3 gånger...finfint!!
Nog om läkemedel, nu ska jag ännu visa lite bilder på hur det ser ut på frambänken i ambulansen...
Bilen togs i bruk juli 2009 och redan nu har vi rullat nästan 82500 km med den...
Med hjälp av "radion" (som syns på första bilden) och "mikrofonen" (som syns på andra bilden) har vi kontakt med nödcentralen. Genom att ställa in rätt kanal och prata in i "mikrofonen" kan vi samtala med nödcentralen. På den tredje bilden syns panelen som vi använder till flera olika saker. Därifrån tänder vi på olika lampor inne och ute i bilen. Därifrån sätter vi också på sirenerna och blåljusen. Här måste vi också trycka på olika knappar för att skicka information till nödcentralen om vad vi gör...alltså, vi trycker på olika knappar när vi hoppar in i ambulansen och börjar köra till ett alarm, när vi kommer fram till platsen, när vi börjar transportera patienten till sjukhuset, när vi är framme vid sjukhuset och när vi är tillbaka på stationen igen...så här i all korthet...
Förutom alla dessa fina grejer i ambulansen, finns ännu några små men viktiga saker i vår bil...
Skyddshandskar använder vi i princip på alla alarm!
Vår lilla bibel... :)
Dessa små lurviga kamrater tröstar våra barnpatienter!
Kan inte betona vikten av användning av handdesinfektionsmedel tillräckligt!!!!
Det här blev ett lite väl långt inlägg...förlåt, jag blev lite väl ivrig med alla dessa bilder...men hoppas ni tyckte att det var ens lite intressant...så tack och gonatt!
Så med chefens samtycke tänkte jag nu skriva lite om och visa upp lite bilder på vårt kontor...
Detta är alltså mitt och mina kollegors arbetskontor...inget vanligt kontor eller hur?!
Arbetsdagarna spenderar jag alltså i denna gula paketbil, Ford Transit -09, motorn är 3,2 l Tdci 200 hästkrafter (ifall någon är intresserad...).
Så här ser vårt inte alltför lilla "kontor" ut inuti...
Observera...våra patienter får väga max. 228 kg!!! Hittills har alla rymts på vår fina Striker bår och ingen har vägt för mycket!! ;)
Det enda som är skrivet på svenska i vår ambulans är ANDNINGSOXYGEN!
Vi har bra med plats i vårt rymliga kontor för alla de prylar vi behöver. Men tro det eller ej, ibland känns bilen väldigt liten när man försöker få en massa saker gjort så fort som möjligt innan man börjar köra mot sjukhuset...
En sak som jag lagt märke till är, att många människor (och speciellt äldre folk) blir väldigt förvånade när vi traskar in i deras hus med stora väskor med oss och börjar undersöka patienten. Många tycks ha den uppfattningen att ambulanser bara är till för att köra patienten till sjukhuset och först där får man vård. Så har det kanske varit tidigare, att ambulanserna fungerade nästan bara som taxin med sirener och blåljus. Som tur har den prehospitala vården utvecklats massor och ambulansen fungerar verkligen inte som en taxi. Vi har massor med redskap för att undersöka patienten ordentligt redan på plats och stabilisera patientens tillstånd och ge nödvändig vård innan vi påbörjar färden mot sjukhuset. Nu ska jag ge lite exempel på vad allt vi kan göra i ambulansen nuförtiden...
En av de viktigaste och mest använda redskap vi har i ambulansen...Lifepak 12 defibrillator.
Med denna fina manick kan vi mäta blodtryck, saturation (syrehalt), ta EKG och skicka den till olika platser (hälsovårdscentral, sjukhus, universitetssjukhus som t.ex. OYS) så att läkaren kan se hur patientens ekg ser ut när vi ringer och konsulterar honom/henne...och vi kan defibrillera patienten med denna pryl, alltså ge patienten "elstötar" vid återupplivning, eller använda den som tillfällig pace-maker. Med denna maskin kan vi följa med patientens hjärtrytm under hela resan till sjukhuset och t.ex. se om patienten får rytmstörningar...en livsviktig maskin för alla som jobbar på ambulansen! Åtminstone här hos oss tar vi nästan alltid med denna maskin när vi går in i patientens hus, så att vi kan undersöka patienten ordentligt och ta ekg av henne/honom innan vi lyfter in patienten i bilen. Det är så viktigt för oss att veta om patientens ekg är normal, så att vi får veta att patienten t.ex. inte har rytmstörningar eller en hjärtinfarkt...i sådana fall är det ytterst viktigt att vi påbörjar patientens vård så fort som möjligt i form av dropp, nödvändiga läkemedel osv.
Vi har också en bärbar sugmaskin i ambulansen samt en sprutpump. Med sugen kan vi alltså suga patientens andningsvägar vid behov, t.ex. om andningsvägarna är fulla med blod eller slem. Vissa läkemedel måste ges i större mängder och med en viss hastighet, ofta ganska långsamt. Då drar vi läkemedlet i en stor spruta, sätter sprutan i sprutpumpen och ställer in med vilken hastighet läkemedlet får gå till patienten, t.ex. 2 ml/h.
Vi har två stora syreflaskor i bilen och en liten syreflaska, som vi kan bära med oss in till patienten.
Bakom sidodörren gömmer sig vår immobiliseringsutrustning, som t.ex. stifneck (=nackkrage), vakummadrass, vakumsplintar för hand och ben. Med andra ord finns här sådant som vi kan behöva vid vård av frakturer. Vi kan också lyfta ut vår stora gröna vårdväska härifrån, som ni ser här nedan...
Denna stora väska tar vid med oss överallt, på alla alarm. Där finns en massa prylar, som t.ex. blodtrycksmätare, saturationsmätare för vuxna och barn, blodsockermätare, febertermometer, stetoskop, allt som behövs för att sätta dropp åt patienten samt allt som behövs för att stilla blödningar m.m. I denna väska finns också våra läkemedel.
Vi har en maaaassa läkemedel i vår väska. Senast vi räknade så hade vi väl 36 st olika läkemedel...det är ganska mycket med tanke på att många tror att vi bara transporterar patienter till sjukhuset, inte vårdar dem... :)
Vi har också en skild väska med utrustning för tryggande av andningsvägarna. Denna väska tar vi oftast med in till patienten bara vid återupplivningar och andningsbesvär. Den blåa väskan som syns i bakgrunden är vår "bandageväska". I den har vi lite mera prylar för att stilla stora blödningar och den tar vi med bara när vi vet att någon har ett stort sår eller skadat sig svårt.
Inne i ambulansen har vi många skåp med olika tillbehör och läkemedel.
I våra skåp och lådor hittar man allt som behövs för att kanylera patienten, alltså sätta dropp...och så har alla säkert sett hur läkare i tv-serier som Greyn anatomia och Teho-osasto (E.R.) sätter en tub i patientens hals, medan svetten rinner längs läkarens kind och alla väntar med stor spänning om läkaren lyckas...samma sak gör vi också, det kallas att intubera och vi gör det vid återupplivningssituationer. På bilden ovan syns dessa intubationsrör. Det är minsann inte lätt att intubera och som tur har man utvecklat enklare och tryggare sätt att trygga patientens andning, med s.k. larynxtuber...men mera orkar jag inte skriva om dem nu!
Många läkemedel är viktiga i ambulansen, men speciellt viktig är läkemedlet i bilden ovan. Metalyse. Med andra ord är det denna läkemedel som vi använder om patienten har en hjärtinfarkt. Med denna läkemedel kan vi lösa upp "proppen" i hjärtat redan hemma hos patienten eller under resan till sjukhuset. Detta är ett extremt viktigt och livsräddande läkemedel. Alla patienter är inte lämpliga kandidater, man kan alltså inte ge detta rutinmässigt åt alla som drabbats av akut hjärtinfarkt, men redan under dessa mina 2 år här på ambulansen har jag fått använda detta läkemedel 3 gånger...finfint!!
Nog om läkemedel, nu ska jag ännu visa lite bilder på hur det ser ut på frambänken i ambulansen...
Bilen togs i bruk juli 2009 och redan nu har vi rullat nästan 82500 km med den...
Med hjälp av "radion" (som syns på första bilden) och "mikrofonen" (som syns på andra bilden) har vi kontakt med nödcentralen. Genom att ställa in rätt kanal och prata in i "mikrofonen" kan vi samtala med nödcentralen. På den tredje bilden syns panelen som vi använder till flera olika saker. Därifrån tänder vi på olika lampor inne och ute i bilen. Därifrån sätter vi också på sirenerna och blåljusen. Här måste vi också trycka på olika knappar för att skicka information till nödcentralen om vad vi gör...alltså, vi trycker på olika knappar när vi hoppar in i ambulansen och börjar köra till ett alarm, när vi kommer fram till platsen, när vi börjar transportera patienten till sjukhuset, när vi är framme vid sjukhuset och när vi är tillbaka på stationen igen...så här i all korthet...
Förutom alla dessa fina grejer i ambulansen, finns ännu några små men viktiga saker i vår bil...
Skyddshandskar använder vi i princip på alla alarm!
Vår lilla bibel... :)
Dessa små lurviga kamrater tröstar våra barnpatienter!
Kan inte betona vikten av användning av handdesinfektionsmedel tillräckligt!!!!
Det här blev ett lite väl långt inlägg...förlåt, jag blev lite väl ivrig med alla dessa bilder...men hoppas ni tyckte att det var ens lite intressant...så tack och gonatt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)