Min lördagskväll

Den senaste veckan har jag varit jätte aktiv, fått massor med saker gjort! 

Jag har varit ute på gården och vårstädat (med andra ord krattat en massa löv och skräp i stora hopar som Janne sedan kört bort med traktorn), jag har stått och sågat ner tjocka, gamla granar i våra syrenbuskar, jag har grävt i blombänkarna, jag har tvättat terassen. Inomhus har jag varit minst lika flitig; jag har försökt städa så mycket som möjligt, bakat, vikt ihop vinterkläderna och packat ner dem i stora lådor, tvättat alla babykläder osv. Och så har jag badat bastu, varannan kväll!

Nu skall ni veta att Janne har försökt hjälpa mig så mycket som möjligt med alla dessa sysslor, men jag har själv valt att göra så mycket som möjligt själv. Jag vill nämligen hålla igång så mycket som möjligt nu, så att förlossningen skulle sätta igång snart! Jag är nu i vecka 38+4 och börjar vara väääääääldigt trött på min stora mage! Lillen skulle få komma ut nu, ju fortare desto bättre! Jag har svårt att sova, benen är hemskt svullna och sjuka hela tiden, "liitoskivut" blir bara värre och värre och jag har svårt att röra på mig...dessutom har jag haft lite illamående de senaste dagarna och kännt mig väldigt trött och "hängig" på nåt sätt. Jag hoppas verkligen att lillen skulle komma ut lite snabbare än Nooa, som föddes först vecka 41+0.

Ikväll badade vi alltså bastu igen. Där satt jag i bastun och njöt av värmen, medan Janne satt i badkaret med Nooa och lekte. Jag är ju en kvinna som tycker att bastuöl är något av det godaste som finns, så nu när jag är gravid försöker jag kompensera bastuölen med en burk Coca-Cola istället, men det smakar förstås inte lika gott! Så jag satt så länge som möjlilgt i bastuns värme och när jag fått nog av bastubadandet, så svepte jag in mig i basturocken och gick ut på terassen och satt där en stund med Coca-Colan i handen. Jag satt och njöt av den uppfriskande kölden och svalkande Coca-Colan, medan vinden började blåsa allt hårdare och hårdare. Och just i den stunden, när jag satt där ute på terassen och bara njöt av det euforiska tillståndet efter bastubadandet, så blev jag alldeles varm inombords av all den lycka och tacksamhet jag kände över allt det fina i mitt liv. Jag tittade ut över vår stora gård och kände mig speciellt stolt och nöjd över att jag själv sågade ner syrenerna, som är jätte gamla och växt till sig alldeles för mycket och desperat behövde kapas av lite...jga tittade på terassen som snart skall oljas och göras fin inför sommaren och sedan skall våra fina terassmöbler tas fram...samtidigt som jag satt där och njöt så hörde jag hur Nooa skrattade och busade med Janne i spisrummet...och lillebror var vild i magen och sparkade mig flera gånger...hur skulle jag då inte kunna känna stor tacksamhet över att allt är så fantastiskt i mitt liv?! 

Det är dessa små stunder i vardagen, som gör livet så fantastiskt ibland. Att få sitta i sin egen bastu och njuta, att höra barnets skratt när han busar med far sin, att titta ut över sin egen gård och dagdrömma och vad allt fint man skall fixa där på sommaren...livet är så underbart, just nu i denna stund! Jag har en tendens att vara ganska pessimistisk och klagar lätt över små saker. Men som tur kommer dessa ögonblick av stor glädje och lycka ibland och påminner om vad som egentligen är viktigt! Och snart är vi inte längre 3, utan 4 i vår lilla familj. Just nu har jag allt det jag drömt om, min egen lilla familj och vårt eget lilla hus med en stor gård och livet är alldeles fantastiskt!

Mammas lilla bastubadare! :)

Vändagen!

Igår kväll överraskade Janne mig med en stor och vacker blombukett...och choklad förstås! :)
Helt otroligt vad glad man kan bli över sånt, att känna sig uppskattad och älskad! Jag är nog lyckligt lottad som har en så här fin sambo!

Den här dagen har också börjat bra. Jag vaknade redan strax innan 6 och kokade kaffe och stekte ägg åt Janne och mig. Vi satt och åt morgonmål tillsammans, första gången på många månader!! Sedan smög jag in i sovrummet igen och där hittade jag en vaken och leende pojke! Efter en stunds mysande steg vi upp och satte oss ner på soffan i vardagsrummet och tittade på morgon-tv. Nooa åt och somnade på nytt. Nu sover lillen sin andra tupplur för idag och jag har hunnit göra lite hemma-jumppa och äta och sitter nu och surfar på nätet, med en kaffekopp i handen. Tänk vad man kan njuta av dagar som denna! Lillen fick sin första vaccination igår och var väldigt sjuk och ledsen på kvällen, stackarn! Imorse hade han lite stegring, men var pigg och glad trots allt, som tur. Jag kommer nog aldrig att bli van med den hemska känslan som får mitt hjärta att blöda, när man ser sitt eget lilla barn lida. Igår när Nooa skrek och grät på ett alldeles nytt sätt, var vi helt säkra på att han hade smärtor och jag hade lust att gråta själv också, när jag såg hur dåligt han mådde! Vaccinationer är bra, tycker jag, men det är hemskt att barnens små ben ska bli så sjuka efter "pickandet"!

Hoppas ni alla har en underbar vändag och tack till alla mina fina vänner! Jag skulle inte klara mig utan alla härliga vänner jag har, speciellt nu som nybliven mamma behöver man verkligen sina vänner mer än någonsin!  Tyvärr har jag varit en ganska dålig vän den senaste tiden Jag har haft så fullt upp med lilla Nooa och har inte riktigt orkat besöka eller hålla kontakt med mina vänner så mycket som jag borde! Så förlåt om jag varit en dålig kompis, jag lovar att skärpa mig!

denna dåliga morgon

Idag skulle jag bara ha lust att krypa under täcket hela dagen, bara sova bort hela dagen så som katten Lyyli gör...

Inte kan man alltid ha bra dagar....denna dag är definitivt en av de sämre dagarna.

Gårkvällen blev bara en massa grälande med mannen och nu är jag så tom och trött på något sätt. Trodde aldrig att det skulle ta så här mycket på bådas krafter att försöka få barn. Trodde aldrig att vi skulle vara ett av de paren som nästan går skilda vägar för att det är så jobbigt att vara med om ett missfall och månad efter månad försöka bli gravid igen, men inte lyckas...

Vi medger inte att våra gräl skulle bero på allt detta, men jag tror nog att det är allt detta som gör oss så stressade hela tiden och får oss att gräla över de allra minsta och onödiga sakerna. Båda är på dåligt humör och trötta hela tiden...

Jag vill förstås inte ge upp, inte med vårt förhållande och inte med våra försök att få barn. Men jag önskar bara att jag skulle kunna glömma allt det här med att försöka bli gravid, så att vi skulle få tillbaka den underbara relation vi hade innan allt detta. Men hur kan man glömma det när man mer än någonsin vill bli gravid, när man äntligen hittat den mannen man vill vara tillsammans med hela sitt liv och bilda familj med. Hur kan man glömma det när man ser lyckliga unga par med barn överallt runt omkring sig. Hur kan man glömma det när plötsligt alla omkring oss tycks bli gravida.

Trodde aldrig att det skulle bli så här jobbigt, för oss båda... Trodde aldrig att vi skulle bli det vi är just nu...det här är ingen bra dag, ursäkta att detta inlägg inte är så positivt, men ibland har jag bara dåliga dagar och behöver skriva av mig...

året 2011

Nu är året 2011 slut och ett nytt, spännande år är framför mig!!

Tänkte titta tillbaka lite på året som gått...

JANUARI 2011:

Janne och jag förlovade oss på julafton 2010, så i januari firade vi vår förlovning med våra släktingar. Jag hade svårt på jobbet, visste inte riktigt vad jag skulle göra och vilka jobberbjudanden jag skulle ta emot...men slutligen jobbade jag på hälsovårdsmottagningen här i Lochteå och för första gången gjorde jag några skift på Kokkolas mottagning också.

FEBRUARI 2011:

I februari fortsatte vårt förlovningsfirande, med våra vänner.

Dessutom var det svinkallt, hela tiden! Jag tog min första ögonfransförlängning och väntade hela månaden ivrigt på att få åka till Thailand på semester!

MARS 2011:

Nästan två veckor av mars spenderade vi i Phuket, körde runt omkring på ön som galningar på en liten skoter och njöt av underbar värme och sol! Eventuellt de bästa två veckorna på hela året! Dessutom fick jag i mars höra att en av mina käraste vänner äntligen var gravid. Och det kalla vintervädret fortsatte i Finland...

APRIL 2011:

I april kom äntligen våren och vi gjorde vår första resa till stranden och grillade korv. Janne fyllde 29 år och jag jobbade heltid på Attendo Medone:s hälsovårdsmottagning, men trivdes inte alls med mitt jobb och funderade på allvar att börja studera till ett helt nytt yrke.

MAJ 2011:

I maj var det underbart varmt och vårigt! Jag försökte fixa till vår lilla gård med en ny blombänk och fina blommor och bäst av allt, Finland vann äntligen ishockey VM!!!!

Vi gjorde också en minisemester med Janne till Jyväskylä trakten.

JUNI 2011:

Så här brun var jag redan 11.6 och redan då var det så varmt att jag kunde ta sol på gården!

Mitt nya jobb på intensivavdelningen började och det var jobbigt att lära sig så mycket nytt, men samtidigt så otroligt spännande och intressant! Äntligen hade jag hittat ett jobb där jag verkligen trivdes!

JULI 2011:

Det bästa med juli var vår resa till Kittelfjäll. Vi hade så roligt och njöt av varje stund tillsammans. Jag fick också vara med på en av mina vänners möhippa i juli och vi hade hysteriskt roligt med tjejerna!

AUGUSTI 2011:

Augusti började med en stor besvikelse, när jag fick missfall. Det tog många månader för mig att komma över det och acceptera det som hänt.

Vi hann spendera en helg på mina föräldrars sommarstuga och njuta av sensommarens värme. Vi fick också vara med på våra vänners underbara bröllop.

SEPTEMBER 2011:

Hösten kom och det var slut med sommarvärmen. Jag och min klumpiga vän gjorde många skogspromenader och jag var tvungen att dra mössan och vantarna på mig då det var så kyligt.

OKTOBER 2011:

Jag försökte fixa till vår lilla lägenhet med lite nya grejer i oktober, bland annat vår city-tavla i sovrummet fick ny belysning.

Oktober var tyvärr också en ganska dyster månad, då Jannes morfar dog.

NOVEMBER 2011:

I november fick vi fira en söt tös 1-års födelsedag samt en god väns 30-års födelsedag! Julen närmade sig och jag började ta fram julpynt i slutet av månaden.

DECEMBER 2011:

Julen har nu firats och nu börjar ett nytt, spännande år. Detta år har på många sätt varit mycket jobbigt, många svåra perioder och stora sorger, men allt har sin mening. Jag vet att året 2012 kommer att bli ett mycket spännande år, med många nya utmaningar och underbara stunder med min käraste och med mina vänner. Detta nya år kommer garanterat att bli mycket bättre än året som varit, det bara vet jag!

Nu skall vi åka till våra goda vänner och ta emot det nya året tillsammans med dem. Vi skall äta gott, bada bastu och ha roligt tillsammans!

Gott nytt år allihopa!

efter nattskift....

Har jobbat två nattskift nu igen, nu är jag sååååå trött....

Fördriver tiden med att titta på gamla foton från sommarens äventyrer....

Senast vi gjorde en resa på två var i juli....här var vi så stressfria, glada och lyckliga...ett par veckor efter denna sköna resa blev jag gravid. Där ser man hur mycket det faktiskt påverkar att man inte stressar när man försöker få barn. Tyvärr slutade min första graviditet alldeles för fort, när jag fick missfall.

Men det har gått ett halvt år snart, vi bara jobbar och jobbar och får alldeles för sällan bara slappna av och åka iväg någonstans på två. Jag är oerhört tacksam för mitt nya jobb på intensiven, men det jobbigaste med att byta arbetsplats är att man måste jobba ett helt år utan semester, innan man får sin första avbrott från jobbet....så nu är det väl bara att vänta på nästa sommar, när jag har semester följande gång. Hur tusan vi skall klara oss ända dit förstår jag inte, men vad kan man. Och så blir jag så besviken varje månad när jag inte blir gravid...känns lite hopplöst ibland. Men inte lär vi få barn så länge vi jobbar som galningar och spenderar alldeles för lite tid tillsammans. Försöker med all min lilla kraft att inte vara så negativ just nu, men ibland är det lite svårt...speciellt efter långa, tunga nattskift är det svårt att inte vara lite deppig. Man är så trött och sur efter att ha vakat två nätter...men det går över, snart mår jag bättre igen....

gårdagen...

Det här är alltså orsaken till att jag var så sorgsen igår.
Förra veckan gjorde jag ett positivt graviditetstest och jag var så lycklig som man bara kan vara!
Trodde jag skulle spricka av glädje, tacksamhet och lycka!



Tyvärr varade inte lyckan länge. Natten till tisdagen fick jag jätte ont i magen och började blöda massor. Jag visste att något var fel och vakade hela natten. Morgonen fick jag spendera på mödra polikliniken och det konstaterades att jag fått missfall.
Så gårdagen var en mycket dyster dag, grät nästan hela dagen.

Idag är en lite bättre dag, har fortfarande jätte ont i magen och blöder massor, men småningom börjar jag orka le igen. Måste försöka vara positiv. Efter en lång väntan fick vi i alla fall något resultat, nu vet vi att jag åtminstone kan bli gravid, även om det gick dåligt den här gången.
Vi måste bara fortsätta hoppas och vänta, allt har väl sin mening...Men den känslan jag fick när jag förstod att jag fått missfall, den känslan kan bara de kvinnor som varit med om samma sak förstå. Jag vill aldrig mer uppleva detta!

några tårar

Idag har jag fällt många tårar.
Hur kan man sakna något som man knappt ens hade så här oerhört mycket?!?
Känns som om en del av mitt hjärta brustit i tusen små bitar och det kommer säkert att ta sin tid innan jag får samlat ihop alla bitar igen...
Jag försöker komma ihåg att allt har sin mening, men ibland känns den meningen mycket tom!

hallå där!!

Har inte glömt bort bloggen, har bara inte hunnit/orkat blogga. Nu har jag alldeles för mycket tid till att blogga, när jag igen ligger hemma och är sjuk! Typiskt att man skall bli förkyld just nu! Köpte finfina nya joggingskor i måndags och skulle testa dem idag när "löpskolan" börjar....haha, löpskolan! Låter som en survival-kurs för hundar med löptid...Joggingskola skulle kanske låta lite bättre...hur som haver, kursen börjar ikväll och nu är jag sjuk, typiskt! Hoppas jag mår bättre nästa vecka, så jag kan ta en testrunda med mina nya fina skor.

Annars har det inte hänt mycket nytt hos oss. Firade gubbens födelsedag förra veckan, hade bådas föräldrar på besök och t.o.m. Dana var helt trött efter allt festande och kaffedrickande...


































Katten Lyyli tyckte inte att festandet var alls intressant och ville inte ens posera för kameran...


















Nåja, I´ll be back later, eftersom jag är extremt uttråkad av att ligga förkyld hemma....så förbered er för en massa onödiga blogginlägg idag!