Jag valde inte att bli hopplöst förälskad i en "maajussi"/bondpojke, jag bara blev.
Jag valde inte att just han skulle visa sig bli allt det jag sökt efter, han bara var det.
Jag valde inte han skulle vara den enda som jag vill sitta brevid ännu när jag är 80 år, han bara är den enda.
Så nu har jag lite svårt ibland. Hopplöst förälskad och vill inget annat eller någon annan. Men ni som får eran bättre halva hem varje dag klo.16 efter jobbet och kan spendera de flesta helger tillsamman, ni ska vara mycket tacksamma! Jag kämpar, jag kämpar så otroligt mycket just nu. Jag skulle vilja ha honom hem efter jobbet och jag skulle vilja ha tid att göra vad som helst med honom på helgerna. Men livet med en maajussi är inte sådant. Livet med en maajussi innebär att han kör hem till bondgården genast efter arbetet och kommer hem till mig när allt arbete där är klart, ibland tidigare på kvällen och ibland mycket sent. Igår var han hemmankvart över tio...och åkte till jobbet klo.6.15 på morgonen. Helgerna måste han oftast vara och jobba hemma på bondgården. Jag får mycket tid för mig själv, kan inte klaga på det åtminstone. Men det som han inte förstår är att jag saknar honom ofta och skulle så gärna vara tillsammans med honom. Och när jag blir frusterad av att han kommer hem så sent och jag saknat honom, då grälar vi. Han förstår inte, han tror att jag inte förstår. Jag förstår. Jag vet att han inte kan något åt det. Jag förstår.
Jag valde inte att sitta ensam hemma de flesta dagar, men jag gör det.
Jag valde inte att känna mig frustrerad så ofta, men jag gör det.
Jag valde inte att sakna någon så här mycket, men jag gör det.
Bilden är googlad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar