min väntan hittills...

Nu när vår dator fungerar igen, så tänkte jag ta vara på tillfället och skriva lite om hur min graviditet gått hittills. De första två månaderna var ärligt talat helt hemska. Har aldrig mått så dåligt tidigare i mitt liv, mådde dåligt från morgon till kväll, ibland också på nätterna. Vill inte ens tänka på hur ofta jag spydde under dessa veckor. Jag hade alltså illamående från vecka 5 till vecka 15...först då började det lätta. Jag var tvungen att vara sjukskriven en hel del från jobbet under den här tiden, eftersom det var helt omöjligt att ens tänka sig jobba när jag knappt kunde stiga upp ur sängen.

Trots illamåendet, var jag förstås överlycklig över att äntligen ha blivit gravid! Får fortfarande tårar i ögonen när jag tänker på glädjen jag kände när graviditetstestet visade positivt! Så denna graviditet var så önskad och gjorde oss båda så obeskrivligt lyckliga, det måste ni komma ihåg fast jag klagar över hur jobbiga de första månaderna var. Den första veckan efter att jag gjort graviditetstestet sov jag knappt alls. Jag var hela tiden så orolig för att jag skulle få ett missfall igen och all min tid gick till att oroa över att något skulle gå fel. Men när illamåendet blev värre och värre, så glömde jag bort mina största rädslor. Illamåendet gjorde mig till en zombie, var så trött och svag hela tiden och blev nästan lite deprimerad när det tog så lång tid innan jag började må bättre. Som tur hörde jag inte till de få gravida kvinnor som har illamående hela graviditeten!

Förutom illamåendet hade jag förstås också en hel del magsmärtor i början, som oroade mig, men dessa magsmärtor hör ju till graviditeten. 21.3.2012 var jag till en privat läkare för att kontrollera att allt är ok och för att se med ultraljud att det faktiskt växer någon inne i min mage. Fast jag bara var i vecka 7+1 då, så lugnade det mitt sinne att se att ett litet hjärta redan då slog och allt såg bra ut. Följande ultraljud gjordes 18.4, i vecka 11+0, och då fick vi se en betydligt större och mera "människolik" beebis. Som tur var allt bra då också och nu väntar vi bara med spänning på följande ultraljudsundersökning, som är 18.6. Då hoppas vi  att vi får veta vilket kön vår baby är...och att barnet är friskt förstås och att allt har utvecklats så som det ska!

I början av maj så lättade alltså illamåendet äntligen! Tyvärr utsattes jag för influensaviruset på jobbet, så jag var nyligen tvungen att äta en stark antibiotikakur, för att jag inte skulle drabbas av denna hemska influensa. Risken för missfall lär öka märkvärt ifall man insjukar i influensa A eller B, så läkaren tyckte att det är bäst att äta ab-kuren. Tyvärr var antibiotikakuren helt hemsk, bara en tablett om dagen var jag tvungen att ta, men varje kväll när jag tog tabletten så kastade jag upp ett par timmar senare. Usch! Men efter att kuren tog slut har illamåendet som tur hållit sig borta!
Magen har sakta med säkert börjat växa och därmed har ryggen min också blivit ganska sjuk. Speciellt på nätterna har jag svårt att sova när ryggen hela tiden värker. Men jag har ju haft problem med ryggen redan tidigare, så det är inget nytt. Jag har en liten prolaps i ryggen och lite diskbrock, så graviditeten kan bli ganska jobbig för ryggen. Men som sagt, magen växer och det känns underbart, även om hälsovårdaren tycker att min vikt kunde få stiga ännu mer än vad den gjort hittills. Vid första rådgivningsbesöket vägde jag 56,1 kg och nu ca.10 veckor senare väger jag 58,5. Jag tycker att det låter helt ok med en viktökning på 2,4 kg hittills, med tanke på hur länge jag mådde illa i början av graviditeten, och jag tror nog att jag kommer att växa en hel del nu under sommaren! Så här såg magen ut ett par dagar sedan, i vecka 19 alltså (18+0):

Här kommer ännu en jämförelsebild, nog har min mage växt litegrann under månaden som gått...

Jag har mina fulbyxor på mig, så jag ser inte klok ut! Men där växer hon/han i magen och jag hoppas allt är bra där inne. Mitt nyaste problem är som sagt sammandragningarna, som jag haft redan under en veckas tid. Jag har sammandragningar ganska ofta under dagen, men oftast är de smärtfria. Men när jag lyfter tunga saker eller anstränger mig mera, då får jag riktigt sjuka sammandragningar, som oroar mig. Nästa vecka blir det alltså kontroll på mödrapolin, så nu gäller det bara att vänta tills dess och ta det lugnt. Jag hoppas verkligen att babyn inte är lika otålig som mamman, hon/han måste orka växa och bli stor inne i magen innan hon/han skyndar ut! Så nu tycker jag att sammandragningarna får ta slut! Jag tänker absolut inte lyfta något tungt eller fortsätta jobba ifall det finns ens en liten risk att min böna tar skada av det! Men vi tar en dag i taget och knäpper händerna och ber att allt går bra!

hur gick det med gården?

Förra veckan berättade jag om mitt lilla projekt, jag försökte göra vår lilla gård sommarfin. Och jag tycker att jag lyckades ganska bra! Så här ser det ut nu:

Nya svarta terassmöbler, en liten "stege" att ha blommor och örter på, sommarblommor och en ny blombänk. Blombänken var jag tvungen att fylla med stenar, eftersom vår katt tycker om att gräva i blombänken och stenar är det enda sättet att förhindra detta!

Så det blev riktigt trevligt på vår gård, men tyvärr blev den intensiva arbetsveckan förra veckan samt allt gårdsarbete lite för mycket för mig och min växande mage. Hela veckoslutet och den här veckan har jag haft ganska mycket sammandragningar, speciellt i samband med tunga lyft. Så nu måste jag bara vila den här veckan, är sjukskriven resten av veckan eftersom det inte alls är bra med sammandragningar så här tidigt. Nästa vecka måste jag besöka mödra polikliniken och så ser vi hur det går med jobbet resten av graviditeten. Jag är i och för sig inte alls förvånad att jobbet orsakar sammandragningar, eftersom jobbet på intensiven kan vara väldigt intensivt ibland och man hinner inte alltid vila tillräckligt under arbetsdagen. Dessutom är jobbet ganska fysiskt krävande, eftersom vi lyfter tunga patienter många gånger under arbetsskiftet. Men nu försöker jag undvika alla tunga lyft och tar det lugnt, så får vi se hur det går.

den där maxiklänningen...

...som jag köpte en tid sedan, jag älskar den verkligen! Hade den på mig förra helgen, när vi firade min mosters mans 60-årsdag. Maxiklänningar kommer att bli min favorit i sommar, eftersom min växande mage ryms så bra i dem! :)

Väldigt lycklig och glad tjej! Några dagar sedan kände jag de första, små magiska rörelserna i lilla magen min! Som om en liten fjäril kittlat mig på magen, eller en liten sprattlande fisk... :) Sedan dess har det tyvärr varit tyst i magen. Nu väntar jag bara på att få känna mer rörelser och hoppas att "mini-me" småningom börjar sparka mig ordentligt! :)

Ett inte alltför litet projekt!

Idag har jag spenderat hela dagen utomhus...vill få sommarblommorna planterade och göra terassen fin...men mamma mia vad mycket arbete det kommer att krävas för att få allt i ordning...här kommer bilder på kaoset jag jobbar med, så här såg det alltså ut imorse innan jag började...

sommar och blommor

Igår köpte jag de första sommarblommorna till vår lilla gård. Underbart med sommar! Nu dagdrömmer jag om såna här till terassen, skall försöka övertala Janne att bygga såna åt mig...

min morgon...

Världens bästa morgonmål: blåbär, jordgubbar och naturell yoghurt!! Mums!! Av nån orsak vill lilla livet i magen numera hellre ha hälsosam yoghurt istället för de vanliga söta yoghurten...när mitt illamående var som värst var Kalinka yoghurt det enda jag kunde äta...nu smakar det bara socker och är inte alls lika bra! Men nu ska jag äta mitt morgonmål och gå ut med hunden i det vackra och varma vädret! Har massor att göra idag innan jag måste åka till jobbet och spendera hela långa natten där!

visdom...

Idag drogs min andra visdomstand bort...upplevelsen var hemsk! Förra gången gick det så smidigt och bedövningen fungerade bra...den här gången fick jag totalt 3,5 sprutor bedövning och det gjorde ändå så ont! Mot slutet rann tårarna bara, så sjukt tog det...men nu är tanden borta och jag har blodsmak i munnen hela tiden och mungipan hänger ännu och känns bedövad 3 timmar efteråt...men nu har jag en bra orsak att äta glass hela kvällen!

Ny underbar sommarklänning...

Hittade en alldeles underbar maxi-klänning idag från Vero Moda!! Har köpt väldigt lite kläder denna vår, eftersom jag kommer att vara size elefant denna sommar, så ingen vits att köpa sommarkläder som min växande mage inte ryms i! Försökte fota klänningen med telefonen, men bilden blev tyvärr uslig...




Så här ser klänningen ut på en ordentlig bild!

jobbveckan som aldrig tar slut...

....eller så känns det i alla fall denna morgon!

Har redan hunnit jobba två långa skift (från klo.7-19:30) och ett morgonskift (7-15:00) denna vecka och måste ännu orka jobba ett långt skift idag och sen ännu ett nattskift (som också är 12,5 h långt)  imorgon...så det blir typ 58 h arbete totalt denna vecka. Vilken rivstart efter mina två sommarlovsveckor!

Tyvärr har jag också kännt av jobbmängden i kroppen, och speciellt magen. I onsdags när jag jobbade hela dagen, var jag tvungen att ta en kort paus och gå ner till förlossningsavdelningen och prata med de kloka skötarna där. I tisdags fick jag nämligen några riktigt sjuka sammandragningar på kvällen och i onsdags när jag jobbade var magen sjuk hela dagen, så sjuk att jag hade svårt att sitta och magen kändes öm och hård. Den snälla läkaren på förlossningsavdelningen tog en titt på min mage och beebisen och allt var som tur ok. Jag tycks dock ha en sammandragskänslig mage och måste följa med situationen.

Det är väl helt ok att få lite sammandragningar redan så här tidigt, men läkaren sa att de inte får vara sjuka sammandragningar, det är inte så bra och är oftast ett tecken på att kroppen vill att man ska ta det lugnare och inte anstränga sig så mycket. Jag tycker nu inte att jag alls ansträngt mig så mycket på jobbet, men visst är jobbet på intensiven fysiskt ganska tungt och det kan hända att min mage inte orkar med alla dessa tunga lyft längre. Men vad kan jag göra? Jag kan ju inte välja mina patienter och jag kan inte undvika tunga lyft på jobbet. Och jag vill ju kunna jobba så länge som möjligt.

Denna vecka blev aningen sämre av att jag var tvungen att börja en tuff antibiotika, Tamiflu-kur, för att minska risken för att jag skall smittas av influenssa. Jag har kastat upp varje dag nu när jag tagit mitt piller, 2-3 timmar efter att jag tagit den mår jag så dåligt och får sitta med huvudet i wc-byttan! Dessutom har kuren gjort mig extra trött och jag har haft huvudvärk hela tiden. Ibland är det faktiskt inte så roligt att vara gravid och jobba som sjukskötare, inte när man utsätter sig själv och sin lilla beebis för massor av farliga bobbor.

Denna vecka har alltså varit lite för lång och lite för tung på många sätt. Men solen lyser denna morgon och jag mår bra, fast jag är trött! Nu ska jag köra iväg till jobbet! Njut av den varma och soliga vårdagen alla ni som har möjlighet!

den bästa nyheten

Du är ännu så jätte liten, men ändå känns du så verklig och nära.


Jag vill, att du redan nu, skall veta att du är oerhört efterlängtad och önskad, 


så oerhört älskad redan nu.

Vintern 2012 blev en mycket speciell vinter för oss,

den 26 februari en alldeles oförglömlig och unik dag för oss.

Dagen vi fick veta att vi två snart skulle bli tre.

Du skall veta, att jag blev så otroligt lycklig och tacksam.

Du får aldrig glömma, vilken glädje du gav oss redan den dagen.

Du skall alltid veta, att du är villkorslöst älskad,

att två människors vackra kärlek skapade det finaste av alla.

Dig.

Nu orkar jag inte längre hålla mig, måste få berätta min hemlighet till er alla!
I november kommer vår största dröm äntligen bli sann, om allt går bra...
Jag har varit så försiktig hittills och bara berättat åt föräldrarna och de närmaste vännerna om graviditeten, har varit så otroligt rädd för ett nytt missfall.
Nu är vi i vecka 15, så största risken för missfall borde vara över, men jag kommer säkert att vara rädd hela vägen. Först när jag får den lilla babyn i min famn kommer jag att andas ut.
Magen växer sakta, just nu känns hela magen bara svullen, men babymagen kommer väl småningom.
Jag kan inte ens börja beskriva hur lycklig jag är.
Jag fäller fortfarande några tårar varje gång jag tänker på att jag faktiskt äntligen är gravid och har kommit så här långt, lyckan jag känner är bara så oerhört stor.
Vi har en väldigt speciell och oförglömlig sommar inför oss.

Här kommer första magbilden på mig...en liten svullen mage har jag fått! :)

vårstrand...

Så här såg det ut förra helgen, när jag och Dana körde ner till stranden för att se om isen äntligen försvunnit. Solen sken och det var varmt och skönt. Dana busade i sanden och jag bara satt och njöt. 

Jag älskar att bo nära havet. Få saker lugnar mitt sinne så mycket som att få sitta i sanden, titta ut mot havet, höra vågornas brus och måsarnas skri, känna doften av det salta havsvattnet i luften...här vilar min själ verkligen! Livet är bra, nästan för bra för att vara sant!

Tähtipölyä...

Ute regnar det och här inne sitter jag och försöker koppla av med vacker musik. Har lyssnat på den finska artisten Samuli Edelmanns nyaste cd "Pienellä kivellä" och gråtit mig genom nästan alla hans låtar. Speciellt låten här under får mig att bli alldeles sentimental och hormonsnurrig... :) det är verkligen underbart att kunna njuta av musik, blir plötsligt erormt tacksam för att ha en bra hörsel...jag kopplar av, fyller själen med positiva tankar och bara njuter...

sommarlängtan...

Hjälp, har inte skrivit på bloggen på en månad och allt har ändrats! Kan inte ens skriva inlägg längre, när allt är så nytt! :) Allt är bra med mig, super bra, livet ler och jag väntar på sommaren! Imorse vaknade jag till måsarnas skrik ute på åkern och det kändes så somrigt och härligt, jag stängde ögonen och dagdrömde att det var sommar och jag låg på terassen på föräldrarnas villa...idag har jag letat efter gamla foton från sommaren och nu är jag så redo för sommaren!!
Den här är en av mina absoluta favortibilder... :)

"Voit valita tuhansista teistä
ja voit jopa erehtyä.
Kunhan vain valitset oikein
mihin kohtaan,
kenen syliin,
painat lopulta pääsi."
Tommy Tabermann

Så sorgligt...

http://www.time.com/time/video/player/0,32068,45378815001_1931109,00.html

Sånt är livet för vissa av oss...

min åsikt om kritiken till KONY 2012...

Videon som jag delade med mig i inlägget här tidigare, har väckt mycket diskussion runt om i världen och fått massor med kritik för att bland annat vara vilseledande och själva välgörenhetsorganisation bakom denna film, Invisible Children, har inte heller kommit lätt undan. Jag tycker att alla har rätt till sin egen åsikt och jag tycker det är bra att människor inte bara blint tror på allt som youtube visar. Många har säkert sett videon och blivit rörda av de stackars små, oskyldiga afrikanska barnen och därför visat videon för alla sina bekanta. Utan att tänka desto mer på allt som videon berättar. Situationen med LRA ( Lords Resistance Army) och Joseph Kony är inte så enkel som man tror. Jag har tittat på videon flera gånger och också bekantat mig med all den kritik som videon och Invisible Children fått. Jag har suttit flera timmar och tittat på Youtube-klipp där folk berättar vad allt som är fel med KONY 2012-videon. Jag har också studerat Ugandas historia och LRA:s historia. Jag har inte nöjt mig med att tro på övertygande berättelser om vad allt som är fel eller allt som är bra med videon. Jag har studerat och läst, för jag vill veta mer. Jag vill kunna basera min åsikt på fakta, inte bara på andras starka åsikter. Min åsikt är nu, att videon är bra på många olika sätt. Jag vill förklara vad jag har lärt mig hittills, för jag tror det är viktigt, för mig i alla fall. Jag tror detta inlägg kommer att bli enormt långt och oerhört ointressant för många av er, som inte känner till denna video eller kritiken som den fått. Men jag vill ändå säga min åsikt.

Problemet är bara var jag skall börja. Har så mycket jag vill få sagt.

Välgörenhetsorganisationen Invisible Children har fått mycket kritik för hur de använder välgörenhetspengarna. Många påstår att bara en mycket liten andel av pengarna går till "verklig" välgörenhet, till fältet. Många säger att organisationen inte är pålitlig, att de inte vågar säga officiellt vart deras pengar går. Jag tycker det är självklart att en del av pengarna som donerats går till administrativa kostnader. Också de människor som arbetar i välgörenhetsorganisationer behöver få mat under sina resor, behöver pengar för att kunna resa runt i landet och berätta om deras organisation o.s.v. Också andra stora välgörenhetsorganisationer har tydligt sagt all alla pengar som doneras inte direkt kan gå till välgörenhet, en del av pengarna måste gå till personalen och andra saker, för att kunna göra välgörenhetsarbetet möjligt. Inivisible Children har också fått kritik för att de säljer dyra t-shirts, affischer och armband åt lättlurade människor. Vad är så konstigt med detta? Det är väl inget ovanligt att organisationer säljer t-shirts och smycken, som ett sätt att samla in pengar?!

Jag tycker att den här kritiken inte alls är berättigad. Om man vill bekanta sig mera med hur Invisible Children spenderar sina pengar, finns all information att hittas här:

http://www.invisiblechildren.com/financials.html

Organisationen har också påståtts ge pengar till Ugandas regering och armé i sin kamp mot Kony och LRA. Tyvärr har jag inte hittat någonslags bevis på detta. Invisible Children säger tydligt och klart på sin hemsida att de inte på något sätt godkänner Ugandas korrupterade regering eller armé och inga pengar doneras till dem. Dock är det nödvändigt att samarbeta i viss mån med Ugandas regering i kampen mot LRA.

Kritikerna borde också ta i beaktande att Invisible Children är en välgörenhetsorganisation som inte enbart satsar på fältarbete och därmed kan inte alla pengar gå direkt till "fältet". Organisationen satsar på 3 olika delområden, varav själva hjälparbetet på fältet bara är en del. Organisationen satsar också mycket på att föra ut budskapet om LRA till hela världen, bl.a. med hjälp av videor och olika kampanjer. Också till detta behövs välgörenhetspengar. Genom att göra världen medveten om LRA och Jospeh Kony, vill allt fler människor få ett slut på hans diktatur och vill hjälpa till.

I denna video förklarar organisationen mer om hur de fungerar och vart pengarna går:

http://www.youtube.com/watch?v=cRx8aXaJ_Cs

Videon får också kritik för att vara vilseledande, eftersom Uganda inte längre har stora problem med LRA och Kony. Landets situation är betydligt bättre idag, eftersom LRA småningom flyttat från norra Uganda till delar av norra Kongo, södra Sudan och sydöstra Centralafrikanska republiken. Vissa säger att det är helt löjligt att prata om Uganda i videon, eftersom detta land inte längre har problem med LRA och därför inte behöver välgörenhet till denna sak. Som jag redan tidigare nämnde, så går inte pengarna till Ugandas regering. Många tycks glömma att Invisible Children inte enbart vill fånga Kony, utan de har jobbat med välgörenhet redan i många år. Även om situationen i norra Uganda är bättre nu, behöver de fortfarande hjälp och stöd i att återbygga sina byar. Organisationen har bl.a. hjälpt till att bygga skolor, stöda kvinnor och män som blivit bortrövade av LRA, hjälpa dem återhämta sig både fysiskt och psykiskt. Organisationen har också skapat LRA Crisis Tracker-systemet, som kort beskrivet samlar information om var och när LRA gör attacker eller rövar bort barn eller vuxna, för att veta i vilka områden är aktiva och kunna varna civila för dem. Så organisationer jobbar definitivt inte enbart för Uganda, de vill hjälpa alla som lider av LRA:s attacker, även i andra länder. LRA har dock sina historiska rötter i Uganda och därför spelar Uganda en så stor roll i organisationen och i videon, för det är där allt har börjat. Arbetet i norra Uganda tog inte slut år 2006 när LRA lämnade området, de behöver fortfarande hjälp för att återbygga sitt land och återhämta sig från den terror som LRA orsakat.

Jaha, det blir som sagt väldigt mycket text här...Få se nu, pengarna tänker jag inte skriva mer om nu, jag tycker jag har sagt min åsikt om det tillräckligt. Jag har också förklarat att organisationen inte enbart hjälper Uganda och om man tittar på videon så borde man nog också se och höra hur det förklaras att Ugandas situation nu är bättre, men att LRA inte slutat existera, de har bara flyttat till andra områden. Jag har svårt att förstå de människor som på Youtube berättar att de inte förstår varför videon fokuserar på Uganda och LRA, eftersom landet inte har problem med dem. Ja-a, de tycker alltså att LRA och Kony inte behöver stoppas eftersom de för tillfället har lämnat ett land ifred, man kan alltså skita i de civila som drabbas i andra områden...dessutom borde man inse att människorna fortfarande behöver hjälp och stöd i återbyggandet av sitt land, även om LRA lämnat området.

Många påstår att Invisible Children med KONY 2012-videon vill starta ett nytt krig, kriget mot Kony. Visst är det så, de vill få fast Kony och ställa honom inför rätta för alla de brutala brott han gjort. Nu är det lite svårt det här med Kony och LRA, eftersom man redan i många år försökt få fast honom, men inte lyckats. För att få honom fast tror jag att det enda realistiska sättet är att göra det i form av ett "krig" mot LRA. Han kommer ju inte att sluta enbart för att man ber honom snällt. Kony anser att han är en profet, så försök tala vettigt till en sådan person. Nu tycker många att det är fel att "kriga" mot Kony och LRA, eftersom det skulle innebära att många av hans barnsoldater skulle dö i kriget. Och visst känns det så oerhört fel, att oskyldiga barn skulle dö i ett sådant krig. Men så länge Kony regerar och LRA existerar, så kommer barn att kidnappas och hjärntvättas till soldater. Så länge LRA existerar kommer massor med barnsoldater tvingas kriga och dö för Konys skull. Barnsoldaterna hjärntvättas att tro att de är skyddade mot kulor och inte kan skadas i krig, med hjälp av magiska riter. Hundratals barn måste dessutom varje dag vara rädda för att bli kidnappade av LRA. Är det då bättre att vi låter detta pågå i många många år och låta oskyldiga barn lida ännu mer??

Många säger att filmen KONY 2012 kommer alldeles för sent, eftersom situationen i Uganda är bättre redan. So what? Den här filmen borde ha kommit 20 år sedan. 20 år sedan borde vi ha reagerat och börjat hjälpa Uganda, så situationen inte skulle ha blivit så här dålig. Många oskyldiga barn skulle leva om vi själviska västerländska människor skulle ha reagerat tidigare och öppnat våra ögon för vad som pågår i andra länder. Men så här är det ju alltid, länder som verkligen skulle kunna ha en inverkan reagerar alltid för sent på kriser i Afrika. Vi kan bekämpa olika krig och jaga bad guys som Osama bin Laden, men att hjälpa miljontals med svältande barn i Afrika klarar vi inte av...eller få en terrorist som Kony bakom galler. Kony är nr.1 på ICC:s (International Criminal Court) lista, man vill få ett slut på hans gerilla. Det är klart att han har många anhängare och LRA kommer inte att sluta existera även om Kony skulle fängslas. Men det skulle i alla fall vara ett steg mot rätt riktning. Kony är inte den enda från LRA som är på ICC:s lista. Det är lika svårt att utrota LRA som det är att bli av med islamistiska terroristgrupper. Men vet ni vad som är skillnaden, varför vi satsar mer på att stoppa islamistiska terrorister..? De är ett hot mot oss, de kan bombadera våra fina stora byggnader och de hotar oss. Därför måste de stoppas. LRA är inget stort hot mot oss, de är bara farliga lokalt, där långt borta i Afrika. Deras terror berör inte oss. Så därför är det inte så viktigt.

Slutligen, om ni är intresserade kan ni ännu läsa den här texten av Invisible Children...där förklaras pointen med KONY 2012 videon bättre och man ger svar på tal...

http://invisiblechildrenblog.wordpress.com/2012/03/16/foreign-policy-invisible-children-responds/

Och så vill jag ännu ge er något smått att fundera på.

80% av LRA:s soldater är uderåriga, kidnappade barn.

Enligt Unicef har LRA totalt kidnappat över 20000 barn.

De som påstår att LRA inte längre är ett problem, de har fel. Ifjol dödade LRA 149 civila och kidnappade totalt 589 personer.

I februari 2004 attackerade LRA ett flyktingläger i Barlonyon och dödade 200-337 personer.

I december 2008 dödade LRA 45 civila i en kyrka i Kongo.

16. januari 2009 dödade LRA över 100 civila i byn Tora.

I slutet av mars 2010 avslöjades ett massmord, som skett i december 2009, där LRA dödade 321 civila och kidnappade ca.250 personer till sin armé.

LRA:s attacker har kanske minskat de senaste åren, men de har en blodig historia bakom sig och bör straffas för allt de gjort. Även om attackernas antal minskat, så är de fortfarande aktiva.

Det allra viktigaste detta år -> KONY 2012

Vi har det bra här i Finland, vi är trygga och behöver inte vara rädda...detta tar vi så lätt för givet och glömmer bort alla andra problem i världen. Det finns små barn som kidnappas och tvingas döda andra människor, barn som tvingas döda sina egna föräldrar, barn som är rädda varje dag...små pojkar som tvingas bli soldater, små flickor som tvingas vara sexobjekt...snälla ni, det här måste ta slut! Hitler stoppades för många många år sedan, varför kan det vara så svårt att stoppa en minst lika hemsk diktator nu?!? Jag ber er, ta 30 min av er värdefulla tid idag och titta på detta videoklipp. Och gör någonting!

Vi måste göra någonting!!!

skön söndagsmusik

Vilka talanger! Deras röster passar perfekt ihop! Låter helt perfekt!

mina två filurer

Ibland är det riktigt roligt att vara ägare till en sån här filur...

...men visst har det sina dåliga sidor också, att försöka kombinera en långhårig katt med vita stolsöverdrag...speciellt när den långhåriga filuren njuter av att springa under stolarna och gömma sig...det leder till att de vackra, vita överdragen fort ser ut så här...

Trust me, i verkligheten ser stolarna betydligt skitigare ut! De är HELT täckta av svart katthår! Det enda man kan göra är att ta fram sin SINI-klädrulle och börja dra bort katthåren...

Dana försökte se oskyldig ut och sa att hon inte alls var skyldig till de smutsiga köksstolarna...men jag är ganska övertygad om att hon också är lite skyldig, eftersom hon ofta tror att hon är lika liten som katten och också försöker gömma sig under stolarna...

En timme senare och två tejprullar fattigare (jag använde "bara" 10 m klädrulle totalt!!) var stolsöverdragen vita och fina igen....

Fick inte mycket städhjälp av dessa två busungar dock...de var upptagna med att ligga och slappa...

Detta var det enda vettiga jag klarade av att åstadkomma igår.

denna söndag...

...har vi slappat,slappat och slappat...och åkt en sväng till stranden och njutit av vårsolen och grillat korv!! Våren är här!!!

Mina två favoritkorvgrillare! :)

en blogg om mobbning

Idag hittade jag den här bloggen : http://enkelielisa.vuodatus.net/

En rörande blogg där pappan till Elisa, en ung flicka, som begick självmord på grund av mobbning, skriver om sina känslor efter allt som hänt. Jag har suttit och läst bloggen, känt sån oerhörd sorg för föräldrarna och sån enorm ilska mot alla mobbare. Tänk att barn och ungdomar varje dag i vårt "trygga" land måste vara rädda för att gå till skolan, måste varje dag lida av andra barns sårande ord, måste få fysiska skador av andra elever i skolan...att ett barns självförtroende måste rasa samman på grund av mobbning, det känns så onödigt och fel. Att en ung flicka gör självmord på grund av att hon inte står ut med att bli mobbad, känns så fel och så sorgligt, att jag inte ens vet vad jag skall skriva.

På den här sidan http://www.jossainkaukana.net/elisa/elisanpaivakirjat.htm kan man bekanta sig mer med Elisas dagbok. Pappan till Elisa vill hjälpa ungdomar som blir mobbade, genom detta projekt. Med hjälp av Elisas dagbokstexter skriver författaren Minttu Vettenterä en fiktiv bok om mobbning.

Läs och förstå, vi måste se till att barn inte mobbas!

Bilden är lånad härifrån :http://www.jossainkaukana.net

en dag på isen

Vi har fått njuta av underbart vackert väder idag! Så vi åkte till Ohtakari och gick på isen med Dana!

Full fart på isen!!!

Hoppas ni har njutit av denna vackra vårdag!!

längta längta längta...

Jag längtar så enormt mycket efter sommaren och varma sommarkvällar, när man kan sitta på stranden med sin käraste och hunden, tända en brasa och grilla korv, njuta av solnedgången....

Bara några månader kvar, sedan är det sommar igen!!!!

bloggtystnad

Det har varit väldigt tyst här på min blogg, ber om ursäkt för det. Har jobbat ganska intensivt nu, så jag har inte riktigt hunnit skriva på bloggen. Men skall försöka komma igång på nytt snart. Tills dess vill jag berätta om en fantastisk tävling som jag hittade på inredningsbloggen "Oma koti valkoinen". Man kan vinna en Eero Aarnio Puppy!!! Gå och kolla in tävlingen genom att klicka här!