Nu när vår dator fungerar igen, så tänkte jag ta vara på tillfället och skriva lite om hur min graviditet gått hittills. De första två månaderna var ärligt talat helt hemska. Har aldrig mått så dåligt tidigare i mitt liv, mådde dåligt från morgon till kväll, ibland också på nätterna. Vill inte ens tänka på hur ofta jag spydde under dessa veckor. Jag hade alltså illamående från vecka 5 till vecka 15...först då började det lätta. Jag var tvungen att vara sjukskriven en hel del från jobbet under den här tiden, eftersom det var helt omöjligt att ens tänka sig jobba när jag knappt kunde stiga upp ur sängen.
Trots illamåendet, var jag förstås överlycklig över att äntligen ha blivit gravid! Får fortfarande tårar i ögonen när jag tänker på glädjen jag kände när graviditetstestet visade positivt! Så denna graviditet var så önskad och gjorde oss båda så obeskrivligt lyckliga, det måste ni komma ihåg fast jag klagar över hur jobbiga de första månaderna var. Den första veckan efter att jag gjort graviditetstestet sov jag knappt alls. Jag var hela tiden så orolig för att jag skulle få ett missfall igen och all min tid gick till att oroa över att något skulle gå fel. Men när illamåendet blev värre och värre, så glömde jag bort mina största rädslor. Illamåendet gjorde mig till en zombie, var så trött och svag hela tiden och blev nästan lite deprimerad när det tog så lång tid innan jag började må bättre. Som tur hörde jag inte till de få gravida kvinnor som har illamående hela graviditeten!
Förutom illamåendet hade jag förstås också en hel del magsmärtor i början, som oroade mig, men dessa magsmärtor hör ju till graviditeten. 21.3.2012 var jag till en privat läkare för att kontrollera att allt är ok och för att se med ultraljud att det faktiskt växer någon inne i min mage. Fast jag bara var i vecka 7+1 då, så lugnade det mitt sinne att se att ett litet hjärta redan då slog och allt såg bra ut. Följande ultraljud gjordes 18.4, i vecka 11+0, och då fick vi se en betydligt större och mera "människolik" beebis. Som tur var allt bra då också och nu väntar vi bara med spänning på följande ultraljudsundersökning, som är 18.6. Då hoppas vi att vi får veta vilket kön vår baby är...och att barnet är friskt förstås och att allt har utvecklats så som det ska!
I början av maj så lättade alltså illamåendet äntligen! Tyvärr utsattes jag för influensaviruset på jobbet, så jag var nyligen tvungen att äta en stark antibiotikakur, för att jag inte skulle drabbas av denna hemska influensa. Risken för missfall lär öka märkvärt ifall man insjukar i influensa A eller B, så läkaren tyckte att det är bäst att äta ab-kuren. Tyvärr var antibiotikakuren helt hemsk, bara en tablett om dagen var jag tvungen att ta, men varje kväll när jag tog tabletten så kastade jag upp ett par timmar senare. Usch! Men efter att kuren tog slut har illamåendet som tur hållit sig borta!
Magen har sakta med säkert börjat växa och därmed har ryggen min också blivit ganska sjuk. Speciellt på nätterna har jag svårt att sova när ryggen hela tiden värker. Men jag har ju haft problem med ryggen redan tidigare, så det är inget nytt. Jag har en liten prolaps i ryggen och lite diskbrock, så graviditeten kan bli ganska jobbig för ryggen. Men som sagt, magen växer och det känns underbart, även om hälsovårdaren tycker att min vikt kunde få stiga ännu mer än vad den gjort hittills. Vid första rådgivningsbesöket vägde jag 56,1 kg och nu ca.10 veckor senare väger jag 58,5. Jag tycker att det låter helt ok med en viktökning på 2,4 kg hittills, med tanke på hur länge jag mådde illa i början av graviditeten, och jag tror nog att jag kommer att växa en hel del nu under sommaren! Så här såg magen ut ett par dagar sedan, i vecka 19 alltså (18+0):
Här kommer ännu en jämförelsebild, nog har min mage växt litegrann under månaden som gått...
Jag har mina fulbyxor på mig, så jag ser inte klok ut! Men där växer hon/han i magen och jag hoppas allt är bra där inne. Mitt nyaste problem är som sagt sammandragningarna, som jag haft redan under en veckas tid. Jag har sammandragningar ganska ofta under dagen, men oftast är de smärtfria. Men när jag lyfter tunga saker eller anstränger mig mera, då får jag riktigt sjuka sammandragningar, som oroar mig. Nästa vecka blir det alltså kontroll på mödrapolin, så nu gäller det bara att vänta tills dess och ta det lugnt. Jag hoppas verkligen att babyn inte är lika otålig som mamman, hon/han måste orka växa och bli stor inne i magen innan hon/han skyndar ut! Så nu tycker jag att sammandragningarna får ta slut! Jag tänker absolut inte lyfta något tungt eller fortsätta jobba ifall det finns ens en liten risk att min böna tar skada av det! Men vi tar en dag i taget och knäpper händerna och ber att allt går bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar