I torsdags sade jag upp mig från mitt nuvarande jobb här på ambulansen.
Orsaken till detta beslut är främst att jag erbjöds jobb på hälsovårsstationens mottagning. Det är bara ett delvist vikariat, inte fulla veckor, men jag tackade trots allt ja till erbjudandet.
Ni ser, jag älskar visst jobbet på ambulansen, verkligen ÄLSKAR det! Jag har diggat allt med mitt jobb...arbetskompisarna, cheferna, variationen och adrenalinruset man får nu som då på riktigt brådskande utryckningar...ja allt, allt förutom dejourerandet!!!
Jag stressar väldigt lätt, över de minsta lilla sakerna. Så när jag dejourerar stressar jag väldigt mycket, vet inte varför. Mina nerver är på helspänn, hela tiden. Jag sover dåligt och är irriterad, Janne brukar säga att jag är som en helt annan person när jag dejourerar. Jag har börjat bli så irriterad på att inte kunna gå ut på en ordentlig promenad med hunden de dagar som jag jobbar, att bara kunna röra sig några meter utanför huset. Att hela tiden gå omkring med telefonerna i handen och när som helst vara beredd på att åka iväg på en utryckning.
Så jag har börjat bli trött. Väldigt trött. Orkar helt enkelt inte jobba heltid med dejoureringar. Helt annat skulle det vara om man fick arbeta i skift, eller typ vara fast på brandstationen i ett helt dygn och sedan ha 3 dagar ledigt, vilket är ganska normalt i större städer. Men här ute på landet är det annorlunda. Här jobbar vi ca.2-4 dygn i streck, sedan har vi ett par-tre dagar ledigt. Vi sitter på stationen 8-16 på vardagar, sedan får vi åka hem. Men vi måste hela tiden bära med oss våra telefoner, så att vi genast kan åka iväg när vi får ett alarm. Jag tror bara att vissa människor är mera lämpade för dejourering, medan andra helt enkelt bara inte orkar med det. Jag hör tydligen till den senare nämnda gruppen. I två år har jag nu dejourerat och nu vill jag inte längre.
Så efter ett par veckor börjar jag ett helt nytt och annorlunda jobb. Det kommer säkert inte att kännas lika spännande och roligt, men just nu prioriserar jag balans i mitt liv mera än ett spännande jobb. När jag kom hit till Lohtaja ett par år sedan, hade jag inget annat än jobb i mitt liv, det var det viktigaset. Nu har jag betydligt mera innehåll i mitt liv och jag njuter av många andra saker mer än mitt jobb. Jag vill ha någonslags balans i mitt liv. Jag vill ha tid för mina intressen, tid för min hund, tid för mig själv och tid för mitt förhållande. Sådana saker känns viktigare för mig just nu. Jobbet är visserligen givande och intressant, men inte alls det viktigaste för mig.
Så nu blir det stora förändringar för mig. Och jag känner mig så fridfull över mitt beslut. Känns som om en stor sten skulle ha fallit från mina axlar. Jag mår så bra.
Jag tror dessutom inte att ambulanstiden helt är över för min del. Eftersom jag bara kommer att få jobba 2-4 dagar/vecka på mottagningen, kommer jag förhoppningsvis att få jobba några dygn i månaden här på ambulansen. För jag tycker som sagt fortfarande om akutvård, jag vill bara minska på dejoureringarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar