...ja, det kan vara lite jobbigt med dem ibland! Speciellt när ens hund väger nästan lika mycket som dess ägare och har gått in i värsta tonårsfasen!!
Alltså, vår älskade "lilla" rottweiler har blivit till ett stort problem för oss. Jag misstänker att någon har bytt ut vår snälla, lydiga hund till en helt annan hund, som är heeeeelt hopplös!!
Jag misstänker att detta har något att göra med hormoner, för det är som om hon ändrats helt över en natt! Hon lyssnar inte alls till sina ägare, hon är bossig och hoppar på oss, hon har börjat dra i kopplet och är helt hopplös om vi möter andra hundar eller djur på vår promenad....dessutom är hon eld och lågår från morgon till kväll, hon tröttnar aldrig! Hon har börjat vakta vår gård som en galning, skäller åt allt och alla. Men vad kan man göra åt det, det hör ju nog lite till att vakta huset när man är en rottweiler.
Delvis är detta nog också vårt eget fel. Nu när hon betett sig så fint hela sommaren och äntligen blivit till den hund som vi väntat på så länge, så har vi slappat ganska mycket med hennes skolning. För det första, vi har ju aldrig varit så hemskt aktiva med att skola henne. Vi har faktiskt varit alldeles för lata med att skola henne och bara tränat det allra viktigaste och nödvändigaste, som t.ex. att gå fint i kopplet, sitta, vänta, komma när man kallar på henne... Men nu i somras slappade vi alltså mer än normalt och lät bl.a. sova i sängen med oss, sitta på soffan och kramades och gosade med henne hela tiden. Nu har vi lärt oss att om man ger lillfingret åt henne så tar hon hela handen och blir chef i huset genast!
Hon har alltid varit lite krånglig när hon ser andra hundar, hon skulle så gärna gå och hälsa på alla och leka med alla. Men nu har hon börjat skälla som en galning åt alla förbigående hundar och jag orkar nästan inte ens hålla fast henne när hon börjar dra och hoppa. Så nu har vi en jätte jobbig period med henne och vi får nog helt skylla oss själva. Jag borde ha skolat henne aktivare, hålla de regler som vi haft och inte slappa, satsa mer på henne helt enkelt! Nu får hon inte längre sova i sängen eller hoppa på soffan och jag försöker skola henne dagligen. Men hur vi skall få henne att bete sig fint på utomhus när vi är på länk, det har jag ingen aning om hur jag skall göra! Och nu vet jag att de flesta av er tänker, varför har vi inte tagit henne till en hundskola. Svaret är enkelt, jag jobbar på intensiven, jag jobbar alltså i skift! När hon var valp gick vi ett par gånger till valpskolan, men var tvugna att sluta med det eftersom jag aldrig hade tid med det då jag jobbade! Och Janne hinner helt enkelt inte. Så det är upp till mig att skola henne och ni som jobbar skift vet hur hopplöst det är att få ledigt varje kväll en viss dag i veckan...omöjligt! Men vi får se, om jag inte lyckas reda ut våra problem på egen hand är jag tvungen att försöka fixa oss till hundskolan på något sätt...
Detta var alltså nyaste nytt här hos oss. Annars njuter jag av lördagsmorgonen med kaffemuggen i handen, eld i spisen och surfar och läser bloggar! Snart måste jag gå ut med denna galning till hund....motivation, var är det för något?!?! Börjar faktiskt vara väldigt trött på vår hund just nu. Jag är 100% ärlig och säger som det är. Jag vet att jag inte får tappa min motivation, men det är bara lite svårt just nu. Jag visste att det inte skulle bli lätt när vi valde denna hundras, men inte trodde jag att det skulle ta så här mycket på våra krafter. Så som det känns nu, så är jag ganska säker på att Dana blir vår första och sista rottweiler. Suck.