Jag hade bott här i Lohtaja bara några månader, när jag först träffade Janne. Jag minns att jag träffade honom hos mina vänner på nyårsafton, men då pratade han inte alls med mig. Sedan träffades vi ofta i den lokala "puben", där satt pojkarna ofta och spelade kort och drack några öl på helgen. Eftersom jag inte hade många vänner här i byn då, så satt jag bara modigt ner vid pojkarnas bord och började spela kort med dem. På så sätt lärde jag känna Janne och blev småningom mycket förtjust i honom.
Ett minne jag har, som alltid får mig lite småpirrig och varm inombords, är när jag gick till butiken en dag för att köpa mat och såg plötsligt Janne där. Vi hade som sagt inte träffats ofta, bara någon gång i puben. Jag kände mig som ett litet barn när han hälsade på mig och log. Känslan jag fick då vill jag aldrig glömma. Det var fjärilar i magen, värme och lycka och allt möjligt. Tänk så glad jag kunde bli av bara ett "hej". Det här är ett bra minne, tänk så långt vi har kommit sedan dess!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar