Har en deppdag idag...igår kväll hade vi ett väldigt jobbigt alarm. Vi kämpade och gjorde allt vi kunde för att hålla patienten i liv fram till sjukhuset, men så gick det inte! Han började plötsligt spy mörkt maginnehåll, såg ut som en blandning av blod och avföring och allt möjligt. Det bara kom mer och mer och hela bilen var full av spya...och mina kläder likaså! Och sedan blev han livlös, började återuppliva honom framför sjukhuset men när vi fick in honom konstaterade läkarna genast att det var hopplöst. Så han förklarades genast död och återupplivningen avslutades.
Skit.
Vet att vi verkligen försökte vårt allra bästa, men aldrig tidigare har en patient bokstavligen dött i våra händer, på sjukhusgården. Aldrig hittills. Så nu kan jag inget annat än gå igenom uppdraget om och om igen i mitt lilla huvud, tänka på vad man kanske kunde ha gjort annorlunda, om vi på något sätt hade kunnat hjälpa honom och hålla honom vid liv. Skit. Sov väldigt lite och dåligt inatt, kan bara inte låta vara, måste fundera på det hela tiden. Skit. Så kom inte och säg till mig att jag måste gå vidare, glömma det där. Kom inte och säg att jag måste bete mig normalt och att jag inte får reagera på detta på något sätt. Först när någon dör i dina händer har du rätt att komma och säga hur jag skall reagera! Arbetsmotivationen kommer att vara noll de närmaste dagarna, innan jag kommer över gårdagen. Jag gör detta jobb för att kunna hjälpa människor, detta är inget roligt.
2 kommentarer:
*kram*
tack gumman! :)
Skicka en kommentar