Tiden flyger bara förbi, känns som igår när jag flyttade hit till Lochteå och började jobba här, men nu har jag redan hunnit vara här i 4 månader. Tiden har börjat gå för fort, är det kanske ett tecken på att man börjar bli äldre..?!?!
Jaa-a, då var det väl det här med nyår och nyårslöften. Nyåret togs emot med mina nya härliga vänner här i Lochteå. Tänkte först bara fara hem och bada bastu när jag slapp från jobbet nio på kvällen, men kompisarna övertalade mig att komma och ta emot det nya året med dem. Och som tur lämnade jag inte hem och sitta ensam, vi hade så roligt den kvällen och på nåt sätt började jag till och med se fram emot det här nya året och alla nya äventyr som den för med sig...förhoppningsvis!
Jag har varit lite pessimistisk på sistone, och det är väl inte så konstigt egentligen med tanke på allt som hänt under hösten. Framför allt har jag varit ganska pessimistisk över förhållanden och allt som har med dem att göra, har tänkt att jag inte har någon lust att ge mig in i sådant skit någonsin igen. Men kanske det finns hopp ännu, även för mig. Men jag tror mest att det kommande året kommer att vara givande med tanke på mitt arbete...orkar inte ens hoppas på så mycket annat, det räcker för mig!
Nåjå, nyårslöften alltså...jag beslöt mig redan för att inte ge några dumma löften som jag ändå inte kan hålla. Men ett par löften vågar jag ge.
1. Försöka älska mig själv och ta hand om mig själv, lära känna mig själv ordentligt och ge mig själv tid, inte vara rädd för att förverkliga mina drömmar. (okej,okej...jag vet att det där var flera löften, inte bara en...)
2. Träna mera, se till att jag motionerar mera och får bättre kondition och främst mera muskler! (jag vet, jag vet...ett typiskt nyårslöfte efter att man nästan ätit ihjäl sig av julskinka och choklad, men detta löfte beror inte på julskinkan, jag behöver helt enkelt mera krafter i detta arbete för att ryggen skall orka bättre med alla tunga lyft....!)
He va he! Dessa löften skulle jag kunna ge mig själv när som helst under året, inte bara på nyår. Båda är lika viktiga för mig, på olika sätt. En sak har jag funderat på den senaste tiden...jag har en liten dröm som jag burit på länge, men aldrig ens planerat att förverkliga. Men ifall arbetet här i Lochteå tar slut i januari 2010, ifall vi inte får nå nya "sopimuksia" och sånt, då skulle jag vilja åka utomlands för ett år eller två som reseledare. Nu skulle jag kunna göra det, nu skulle jag inte ha något som håller mig tillbaka. Hemlängtan skulle säkert vara hopplöst svårt, och det här är bara dagdrömmaren Johanna inom mig som pratar, men det skulle vara så roligt! Tänk vad allt man skulle få uppleva under ett år utomlands! Man skulle lära känna sig själv så mycket bättre, lära sig att komma ännu bättre överens med nya människor från olika länder, lära känna olika länders kulturer...det skulle vara fantastiskt! Skit lön, hemskt långa arbetsdagar, max enn ledig dag i veckan och sånt....det är ju sant att sådant är det i verkligheten, men ändå skulle det vara så frestande! Varje gång vi var utomlands med familjen när jag var liten så var jag alltid lika imponerad av dessa pigga och glada reseledare vi mötte! Och när vi kom hem samlade jag en massa information om något särskilt land i en liten svart mapp som jag sedan gick runt med och låssades prata i en mikrofon i en buss....jag ville SÅ vara en reseledare! :) vem vet, kanske det är en dröm som jag någongång får förverkliga...
Jaa-a, då var det väl det här med nyår och nyårslöften. Nyåret togs emot med mina nya härliga vänner här i Lochteå. Tänkte först bara fara hem och bada bastu när jag slapp från jobbet nio på kvällen, men kompisarna övertalade mig att komma och ta emot det nya året med dem. Och som tur lämnade jag inte hem och sitta ensam, vi hade så roligt den kvällen och på nåt sätt började jag till och med se fram emot det här nya året och alla nya äventyr som den för med sig...förhoppningsvis!
Jag har varit lite pessimistisk på sistone, och det är väl inte så konstigt egentligen med tanke på allt som hänt under hösten. Framför allt har jag varit ganska pessimistisk över förhållanden och allt som har med dem att göra, har tänkt att jag inte har någon lust att ge mig in i sådant skit någonsin igen. Men kanske det finns hopp ännu, även för mig. Men jag tror mest att det kommande året kommer att vara givande med tanke på mitt arbete...orkar inte ens hoppas på så mycket annat, det räcker för mig!
Nåjå, nyårslöften alltså...jag beslöt mig redan för att inte ge några dumma löften som jag ändå inte kan hålla. Men ett par löften vågar jag ge.
1. Försöka älska mig själv och ta hand om mig själv, lära känna mig själv ordentligt och ge mig själv tid, inte vara rädd för att förverkliga mina drömmar. (okej,okej...jag vet att det där var flera löften, inte bara en...)
2. Träna mera, se till att jag motionerar mera och får bättre kondition och främst mera muskler! (jag vet, jag vet...ett typiskt nyårslöfte efter att man nästan ätit ihjäl sig av julskinka och choklad, men detta löfte beror inte på julskinkan, jag behöver helt enkelt mera krafter i detta arbete för att ryggen skall orka bättre med alla tunga lyft....!)
He va he! Dessa löften skulle jag kunna ge mig själv när som helst under året, inte bara på nyår. Båda är lika viktiga för mig, på olika sätt. En sak har jag funderat på den senaste tiden...jag har en liten dröm som jag burit på länge, men aldrig ens planerat att förverkliga. Men ifall arbetet här i Lochteå tar slut i januari 2010, ifall vi inte får nå nya "sopimuksia" och sånt, då skulle jag vilja åka utomlands för ett år eller två som reseledare. Nu skulle jag kunna göra det, nu skulle jag inte ha något som håller mig tillbaka. Hemlängtan skulle säkert vara hopplöst svårt, och det här är bara dagdrömmaren Johanna inom mig som pratar, men det skulle vara så roligt! Tänk vad allt man skulle få uppleva under ett år utomlands! Man skulle lära känna sig själv så mycket bättre, lära sig att komma ännu bättre överens med nya människor från olika länder, lära känna olika länders kulturer...det skulle vara fantastiskt! Skit lön, hemskt långa arbetsdagar, max enn ledig dag i veckan och sånt....det är ju sant att sådant är det i verkligheten, men ändå skulle det vara så frestande! Varje gång vi var utomlands med familjen när jag var liten så var jag alltid lika imponerad av dessa pigga och glada reseledare vi mötte! Och när vi kom hem samlade jag en massa information om något särskilt land i en liten svart mapp som jag sedan gick runt med och låssades prata i en mikrofon i en buss....jag ville SÅ vara en reseledare! :) vem vet, kanske det är en dröm som jag någongång får förverkliga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar