Har inte skrivit i min blogg på länge nu, så det är väl dags att skriva ner lite om mina funderingar!
Är på ganska bra humör igen. Livet börjar kännas bättre och bättre för varje dag som går. Nu känns det inte heller längre jobbigt att stöta på exet, inte alls lika svårt som tidigare. Vi kan bete oss ganska normalt nuförtiden ifall vi träffas nånstans. Och att stöta på vår gulliga hund känns inte heller alls lika tungt längre. Jag bryr mig väldigt mycket om lilla Alpo, men jag vet att han har det bra hos mina ex-svärföräldrar och att de tar bra hand om honom. Jag skulle ändå inte själv kunna ta bra hand om honom i min nuvarande livssituation, med detta arbete. Idag skrev jag mitt namn under papper där jag överlät mitt ägarskap av Alpo till T. Bättre så och konstigt nog kändes det inte alls så svårt som jag trodde att det skulle göra, lite lessamt förstås men jag överlever nog.
Så kanske jag har lyckats bearbeta en hel del redan nu. Jag har fortfarande mina dåliga stunder, när jag känner mig ensam och osäker över mitt liv, men detta sker inte alls så ofta längre. Jag känner mig lycklig över mitt liv och jag kan nu ärligt säga att alla de val jag gjorde i höstas var rätta. Jag vet att allt har sin mening och ibland måste man bara göra svåra val för att kunna bli riktigt lycklig. Hur svårt det än kändes i höstas, så vet jag nu att T och jag mår bättre så här, vi är bättre människor isär än tillsammans. Alla kombinationer är helt enkelt inte så bra!
Jag känner mig också trygg inför framtiden. Jag tror ännu på kärlek. Jag tror ännu att jag kan förälska mig i någon. Jag tror ännu att det finns någon som kompleterar mig helt, någon som vill vara bara min, för alltid. Låter fjantigt, låter barnslligt, men sånt tänker jag just nu. Jag har så många drömmar. Jag vill hitta en man som kompleterar mig helt och som jag känner mig helt säker med, någon som jag vill ge hela mitt hjärta åt och inte känna osäkerhet. Jag vill få ett eget hem, fylld av kärlek. Jag vill bilda min egen lilla familj när tiden för det känns rätt. "Punainen tupa ja perunamaa..." De flesta drömmer om liknande saker, det vet jag, men sånt här snurrar i mitt lilla huvud just nu...och allt detta vill ja få i nåt skede, men jag vill samtidigt uppfylla mig själv och inte tappa bort mig själv mitt i allt detta, tänker inte göra det mer. Jag vill leva livet för fullt men jag skulle också vilja hitta den man som vill leva sitt liv bara med mig, en man som skulle inse att jag var allt det han väntat på och sökt efter...en man som skulle få mig att inse samma sak och svepa bort all min osäkerhet i ett nafs!
Jag har förresten lyssnat mycket på loisteputki kaks ( =neon 2) de senaste dagarna. Hittade en gammal cd och diggar dem jätte mycket! :) De har en fantastisk låt som skulle vara perfekt på bröllopsdagen...och på tal om bröllop, jag och en kompis var på bröllopsmässan i Kokkola förra helgen. Gissa om man fick bröllopsfeber..?!?! Det fick mig bara att längta mer efter allt det jag nämnde här tidigare...jag skall sätta linken till den fina sången här under ifall någon vill njuta av fin musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar