Har suttit hela morgonen framför datorn och skrivit...förbereder mig för att dra en första hjälp-kurs nästa helg, klarar inte av att dra sådant bara direkt ur minnet, måste ha något nerskrivet för att det skall bli till något.
Köpte by the way en playstation 2 åt mig...det är så roligt att spela löjliga spel ibland och singstar är så skoj!! Jag vet nog att det är lite barnsligt, men sådan är jag, barnslig som bara den! :)
Jag har funderat en hel del över mig själv igen de senaste dagarna...jag har funderat mest på mitt beteende nuförtiden. Jag undrar varför jag nästan på flit dragit mig undan från allt socialt den senaste tiden. Har inte riktigt haft inspiration att gå och hälsa på mina vänner, sitta tillsammans med dem...nej, istället har jag suttit ensam här hemma för det mesta. Och ikväll slutar jag dejourera så jag skulle hur bra som helst kunna gå ut en sväng ikväll, träffa folk och dricka nån öl. Sådant har jag ju gjort många andra veckoslut också. Men idag känns det annorlunda, jag saknar all inspiration, skulle inte alls ha lust att gå ut.
Men jag vet samtidigt att jag inte vinner något med att sitta ensam här hemma och "ruttna"...för jag vill ju lära känna folk här bättre och det sker ju inte om jag sitter hemma hela tiden. Nej, jag tror jag måste skärpa mig nu så jag inte tappar all den energi jag haft på sistone. Det är så lätt att sjunka in i en "zombie-zone" och bara sova bort alla dagar.
Jag är också rädd för att jag kommer att dra mig tillbaka så fort någon visar intresse för mig, för jag vill ändå tro att det kommer att ske i något skede, nog kommer väl någon att bli intresserad av mig...så ifall det sker, nej NÄR det sker (positive thinking!!!), hur kommer jag att reagera då..?! Kommer jag genast fly undan och sitta ensam hemma igen...vet inte, just nu känns det som om jag inte riktigt vet om jag kan ge mig in i sådant igen, att börja lära känna någon på nytt och börja dejta...visst är det härligt och underbart med de där fjärilarna i magen, men ändå känner jag mig lite förbryllad just nu. Tror inte att jag är redo för sånt ännu, även om jag sååååå skulle vilja vara redo! Jag vill vara mottagling för allt, jag vill kunna dejta, vill vara positiv och ha all livsglädje i världen! Och ibland känns det som om jag skulle ha det också, men sen ibland har jag ännu dessa konstiga stunder när jag inte riktigt vet vad jag känner och är ännu lite omtumlad av allt som hänt under hösten. Mycket att åtehämta sig från, många saker att bearbeta och acceptera innan jag kan gå vidare helt med mitt liv. Men jag är ändå lycklig, även när jag är frustrerad och inte alls vet vad jag vill, så är jag ändå lycklig!
'
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar