personlighetstest

Jag hittade ett ganska bra personlighetstest på denna sida : http://www.netello.com/viihde/persoonallisuustesti.php
Resultatet var helt i prick faktiskt!


"Edellisten vastaustesi perusteella: Olet 100 % Impulsiivinen.

Seuraava kaavio kuvaa vastaustesi sijoittumista:

Ekstrovertti --------*------------ Introvertti
Käytännöllinen ------------*-------- Intuitiivinen
Ajattelija ------------*-------- Tuntija
Impulsiivinen *-------------------- Harkitsija

Vastaustesi perusteella seuraava luonnehdinta kuvaa persoonallisuuttasi
Olet mieleltäsi avoin, sinulla on mielikuvitusta, olet huolehtiva ja ulospäin suuntautunut. Ihmistyyppisi nauttii elämän suuren näytelmän seuraamisesta, ja pohtii mielellään ihmisten motiiveja ja tarkoituksia. Kaltaisellesi ihmiselle mikään asia elämässä ei ole merkityksetön. Siksi toisten ihmisten mielestä saatat toisinaan olla liian varuillasi, herkkä tai epäluuloinen. Olet valloittava, karismaattinen ja nerokas supliikki-ihminen. Olet lahjakas moniosaaja, ja voitkin menestyä useilla alueilla elämässäsi. Sinua stressaavat ammatit, joissa on selvät säännöt ja toimintaohjeet ”tee tämä tällä tavalla.” tai joissa vaaditaan logiikkaa, faktoja ja yksityiskohtia. Ihmistyyppisi ei jaksa keskittyä kauaa samaan asiaan, ja monet mielenkiinnon kohteet saattavatkin vahingoittaa menestystäsi pitkäjänteisyyttä vaativassa työssä. Parhaiten sinulle soveltuvat ammatit, joissa voit aloittaa projekteja ja sitten innostaa toisia saattamaan ne päätökseen."

Har läst några gamla inlägg i min blogg och hohojaa mitä vuodatusta!! Allvarligt talat, vem skriver man blogg för egentligen?? Tror man faktiskt att någon är intresserad av att veta när man har köpt en ny växt eller hurudan musik man lyssnat på?? Sådant kan ju inte intressera någon!! Vem i och för sig, så skriver man väl inte blogg för andras skull, eller hur?

Nåja, har i alla fall konstaterat att jag har "vuodattanu" så mycket om mina känslor, om hur ensam stackars lilla jag har känt mig när folk inte accepterat mig här till början, om hur mycket det har varit att bearbeta sen i höstas...blablabla...vet ni, jag blir riktigt arg på mig själv, för mitt liv består ju faktiskt inte bara av sånt här skitprat! Jag har konstaterat att det mesta berott helt på mig själv, att jag känt mig utanför här, det har jag bara inbillat mig...jag har haft så bra stunder på jobbet nu och har ju egentligen hela tiden trivts så otroligt bra här! Och att jag har haft mycket att bearbeta sen i höstas förstår väl alla, men egentligen har jag ju bearbetat allt det här redan sen i våras, när allt började gå neråt och hastigt gick det dessutom! Så ingenting har ju kommit som en överraskning precis, vi tänjde ju bara ut på det oundvikliga och var olyckliga under den tiden. Så det så, nu får det vara slut på allt tycka-synd-om-mig-skrivande för en stund, det är ju bara helt patetiskt!

Nu ska jag dricka kaffe (Igen! Om ni inte vetat det tidigare, så nu vet ni det: jag är en kaffeholist!) och börja baka småningom. Njuter av denna ena lediga dag för fullt! Och igår fick jag en super bra idé, ifall min karriär som sjukskötare inte går så bra, så kan jag alltid satsa på mitt andra drömyrke...nämligen Johanna the lehmänkuiskaaja! Så det så! Åtminstone Annina vet hur bra jag kunde kommunicera med måsar när jag var yngre, så att jag tror att jag kan kommunicera med kor är väl inte så konstigt, eller hur A..? ;) Jag tror bara jag måste ta och prata lite med the cowgirls någongång, jag skulle säkert kunna lära mig en hel del av dem! :D

Anopinkieli

Jag har varit superaktiv idag trots min förkylning! Steg upp "redan" nio och har städat hela min lilla lägenhet! Dessutom flyttade jag helt ensam nästan alla mina tunga möbler, ville ändra orningen i "vardagsrummet" till lite mer logisk. Lyckades förstås skada mig lite också...min stackars lilla tå lämnade under mitt tv-bord och gissa om det gjorde ont!?!!! Nu ser min lägenhet ännu mysigare ut, men några hyllor saknas ännu från min vägg. Skulle vilja hitta ett par snygga svarta små hyllor som jag kunde sätta på väggen ovanför tv:n.

Dessutom köpte jag en blomma till min lägenhet. Eller en Anopinkieli rättare sagt. Ser riktigt snygg ut, men få se hur länge den lever. Jag har inte blivit välsignad med världens grönaste fingrar precis, så det kan hända att min stackars lilla blomma dör rätt så fort. Men vi får hoppas på det bästa! Det är konstigt hur mycket vackrare lägenheten kan bli med hjälp av bara en liten växt.

funderingar...

Har inte skrivit i min blogg på länge nu, så det är väl dags att skriva ner lite om mina funderingar!

Är på ganska bra humör igen. Livet börjar kännas bättre och bättre för varje dag som går. Nu känns det inte heller längre jobbigt att stöta på exet, inte alls lika svårt som tidigare. Vi kan bete oss ganska normalt nuförtiden ifall vi träffas nånstans. Och att stöta på vår gulliga hund känns inte heller alls lika tungt längre. Jag bryr mig väldigt mycket om lilla Alpo, men jag vet att han har det bra hos mina ex-svärföräldrar och att de tar bra hand om honom. Jag skulle ändå inte själv kunna ta bra hand om honom i min nuvarande livssituation, med detta arbete. Idag skrev jag mitt namn under papper där jag överlät mitt ägarskap av Alpo till T. Bättre så och konstigt nog kändes det inte alls så svårt som jag trodde att det skulle göra, lite lessamt förstås men jag överlever nog.

Så kanske jag har lyckats bearbeta en hel del redan nu. Jag har fortfarande mina dåliga stunder, när jag känner mig ensam och osäker över mitt liv, men detta sker inte alls så ofta längre. Jag känner mig lycklig över mitt liv och jag kan nu ärligt säga att alla de val jag gjorde i höstas var rätta. Jag vet att allt har sin mening och ibland måste man bara göra svåra val för att kunna bli riktigt lycklig. Hur svårt det än kändes i höstas, så vet jag nu att T och jag mår bättre så här, vi är bättre människor isär än tillsammans. Alla kombinationer är helt enkelt inte så bra!

Jag känner mig också trygg inför framtiden. Jag tror ännu på kärlek. Jag tror ännu att jag kan förälska mig i någon. Jag tror ännu att det finns någon som kompleterar mig helt, någon som vill vara bara min, för alltid. Låter fjantigt, låter barnslligt, men sånt tänker jag just nu. Jag har så många drömmar. Jag vill hitta en man som kompleterar mig helt och som jag känner mig helt säker med, någon som jag vill ge hela mitt hjärta åt och inte känna osäkerhet. Jag vill få ett eget hem, fylld av kärlek. Jag vill bilda min egen lilla familj när tiden för det känns rätt. "Punainen tupa ja perunamaa..." De flesta drömmer om liknande saker, det vet jag, men sånt här snurrar i mitt lilla huvud just nu...och allt detta vill ja få i nåt skede, men jag vill samtidigt uppfylla mig själv och inte tappa bort mig själv mitt i allt detta, tänker inte göra det mer. Jag vill leva livet för fullt men jag skulle också vilja hitta den man som vill leva sitt liv bara med mig, en man som skulle inse att jag var allt det han väntat på och sökt efter...en man som skulle få mig att inse samma sak och svepa bort all min osäkerhet i ett nafs!

Jag har förresten lyssnat mycket på loisteputki kaks ( =neon 2) de senaste dagarna. Hittade en gammal cd och diggar dem jätte mycket! :) De har en fantastisk låt som skulle vara perfekt på bröllopsdagen...och på tal om bröllop, jag och en kompis var på bröllopsmässan i Kokkola förra helgen. Gissa om man fick bröllopsfeber..?!?! Det fick mig bara att längta mer efter allt det jag nämnde här tidigare...jag skall sätta linken till den fina sången här under ifall någon vill njuta av fin musik.

http://www.youtube.com/watch?v=J8ZbFEmH8x8&feature=related

första hjälp...

Har suttit hela morgonen framför datorn och skrivit...förbereder mig för att dra en första hjälp-kurs nästa helg, klarar inte av att dra sådant bara direkt ur minnet, måste ha något nerskrivet för att det skall bli till något.

Köpte by the way en playstation 2 åt mig...det är så roligt att spela löjliga spel ibland och singstar är så skoj!! Jag vet nog att det är lite barnsligt, men sådan är jag, barnslig som bara den! :)

Jag har funderat en hel del över mig själv igen de senaste dagarna...jag har funderat mest på mitt beteende nuförtiden. Jag undrar varför jag nästan på flit dragit mig undan från allt socialt den senaste tiden. Har inte riktigt haft inspiration att gå och hälsa på mina vänner, sitta tillsammans med dem...nej, istället har jag suttit ensam här hemma för det mesta. Och ikväll slutar jag dejourera så jag skulle hur bra som helst kunna gå ut en sväng ikväll, träffa folk och dricka nån öl. Sådant har jag ju gjort många andra veckoslut också. Men idag känns det annorlunda, jag saknar all inspiration, skulle inte alls ha lust att gå ut.

Men jag vet samtidigt att jag inte vinner något med att sitta ensam här hemma och "ruttna"...för jag vill ju lära känna folk här bättre och det sker ju inte om jag sitter hemma hela tiden. Nej, jag tror jag måste skärpa mig nu så jag inte tappar all den energi jag haft på sistone. Det är så lätt att sjunka in i en "zombie-zone" och bara sova bort alla dagar.

Jag är också rädd för att jag kommer att dra mig tillbaka så fort någon visar intresse för mig, för jag vill ändå tro att det kommer att ske i något skede, nog kommer väl någon att bli intresserad av mig...så ifall det sker, nej NÄR det sker (positive thinking!!!), hur kommer jag att reagera då..?! Kommer jag genast fly undan och sitta ensam hemma igen...vet inte, just nu känns det som om jag inte riktigt vet om jag kan ge mig in i sådant igen, att börja lära känna någon på nytt och börja dejta...visst är det härligt och underbart med de där fjärilarna i magen, men ändå känner jag mig lite förbryllad just nu. Tror inte att jag är redo för sånt ännu, även om jag sååååå skulle vilja vara redo! Jag vill vara mottagling för allt, jag vill kunna dejta, vill vara positiv och ha all livsglädje i världen! Och ibland känns det som om jag skulle ha det också, men sen ibland har jag ännu dessa konstiga stunder när jag inte riktigt vet vad jag känner och är ännu lite omtumlad av allt som hänt under hösten. Mycket att åtehämta sig från, många saker att bearbeta och acceptera innan jag kan gå vidare helt med mitt liv. Men jag är ändå lycklig, även när jag är frustrerad och inte alls vet vad jag vill, så är jag ändå lycklig!

'

Nappe, min lilla vän, tack för allt och vila i frid...

"Saanko lähteä nyt?

Luuletko, että hetki on oikea?

Saanko jättää hyvästit tuskallisille päiville

ja loputtoman pitkille öille?

Olen elämänpolkuni kulkenut ja parhaani tehnyt,

esimerkkiä yrittänyt näyttää.

Saanko siis astua toiselle puolen

ja vapaaksi henkeni päästää?

Aluksi en tahtonut lähteä, taistelin kaikin voimin.

Mutta nyt jokin tuntuu kutsuvan minua

Kohti lämmintä ja elävää valoa

Tahdon lähteä ,tahdon todella.

On vaikeaa jäädä.

Mutta lupaan, parhaani yritän

Elääkseni vielä yhden päivän.

Niin sinä saat minusta vielä kerran huolehtia

ja minä kokea suuren suurta rakkautta.

Tiedän, olet surullinen ja sinua pelottaa,

sillä tunnen kyyneleesi,

jotka turkkini kostuttaa.

En ole kaukana,

Lupaan sen ja toivon, että muistat sen aina;

henkeni tulee sinua seuraamaan,

minne maailmassa matkasi johtaakaan.

Kiitos, kiitos että olet minua rakastanut.

Tiedäthän, että minäkin rakastan sinua,

Siksi on niin vaikea sanoa hyvästi

ja päättää tämä elämä luonasi.

Joten, pidä minua lähelläsi vielä kerran,

ja sano sanat, jotka toiveeni ois,

koska välität minusta tuhannen verran,

annat minun nukkua jo tänään pois."

Så många år du var min bästa vän, tack för allt.

Nu saknar vi alla dig så mycket.

Kom och hälsa på oss ibland

vår lilla änglavän.