I början av graviditeten, de första två veckorna, sov jag inte alls. Då var jag så rädd för att få missfall att jag inte kunde sluta oroa mig och därför inte kunde sova. Men sen började illamåendet och då var jag så utmattad hela tiden och sov ganska mycket. Illamåendet har som tur hållit sig borta efter vecka 16-17 ungefär men nu har jag fått ett nytt nästan lika jobbigt problem. Jag har nämligen väldigt svårt för att sova. Jag kan vara så jätte trött på dagen och därmed skulle man kunna tänka sig att det skulle vara lätt att somna på kvällen. Men icke sa nicke, jag vakar och vakar fast jag är helt hopplöst trött ibland. Oftast somnar jag nångång kring 1-2 tiden på natten, men sedan vaknar jag 5-tiden på morgonen och stiger upp, eftersom jag inte kan sova längre. Sedan brukar jag ta en liten tupplut där kring 8-9 tiden på morgonen. Men inatt sov jag inte alls. När Janne åkte till jobbet halv 6-tiden, så var jag fortfarande vaken. Har inte sovit alls i natt! Sov en liten stund nu på morgonen, men börjar vara lite irriterad på det här vakandet nu!
Jag är normalt en sån människa som verkligen njuter av att få sova länge de dagar som jag inte behöver jobba. Har lätt kunnat sova till 10 på morgonen, om ingen stör mig. Jag har alltid varit väldigt känslig för allt ljud och ljus och vaknar lätt tusentals gånger om natten. Speciellt kära sambons snarkande är ett stort problem för mig, eftersom jag helt enkelt inte kan somna om han snarkar brevid mig eller så vaknar jag hela tiden under natten när han svänger sig och börjar snarka. Jag är så känslig för ljud, att jag till och med vaknar mitt i natten ifall vår katt är ute och jag hör att hon mjauar bakom dörren. Så jag har alltid varit dålig på att sova eftersom jag vaknar så lätt, men samtidigt har jag kunnat sova hur länge som helst om ingen stör mig. Men nu tycks det vara slut på sömnen helt! Och nu vet jag att någon kanske tänker att jag stressar över nåt och ligger hela natten och funderat över allt möjligt, men så är det verkligen inte. Just nu är jag lugnare än någonsin, jag njuter av graviditeten och tycker inte att jag stressar över nåt. Jag grubblar inte över nåt speciellt på nätterna, jag kan helt enkelt bara inte sova. Jag är inte tillräckligt trött, även om jag vet att jag egentligen är trött och skulle behöva sömn. Konstigt, jag vet. Undrar om nån annan har erfarenhet av vakandet under graviditeten, är det månne helt normalt? Och ifall ni har några bra tips på vad som kunde hjälpa mig att sova bättre, så får ni gärna dela med er! Jag har försökt att inte sova på dagen, det hjälper inte. Jag öppnar alltid fönstret till natten, så att rummet är svalt och skönt. Jag dricker inte kaffe eller på té på kvällen. Vår gullunge har dessutom börjat gymnastisera på natten, största delen av förra natten hade jag sån rumba i min mage att det inte är så konstigt att jag vakade!
Ibland önskar jag att jag kunde sova lika bra som dessa två filurer....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar