När jag studerade ville jag bara bli färdig så fort som möjligt, ge mig ut i den stora världen och börja arbeta. När jag äntligen fick inleda min skötarkarriär i Åbo var jag ändå inte nöjd, trivdes inte i storstan och ville bort. Nå, när vi sedan flyttade till lilla Kemi var jag inte nöjd där heller, fast jobbet var jätte bra och jag fick nya vänner, ändå var jag inte alls nöjd och ville bort igen. Nu är jag äntligen här i Kokkola igen och har ett bra liv, ett bra jobb, bra vänner osv. Ändå känns inget riktigt bra, är mera rastlös än någonsin förr...känns som om ja inte ännu heller e på rätt plats, något saknas.
Hade en super bra helg nu när jag dejourerade på Kälviä ambulans, fick jobba med en så bra typ att tiden gick jätte fort. Jag är alltid lika lycklig och glad när ja får jobba på ambulans, för en liten stund glömmer ja allt som ja grubblar på, men sen när ja kommer hem igen och återgår till vardagen blir allt så krångligt igen. De senaste dagarna har jag också gått omkring med en klump i magen, och jag tror inte att det är frågan om magsjuka...det är något annat, som om jag gick och väntade på att något stort skall hända, något omtumlande, något som ändrar mitt liv helt...Jag vet inte vad som felar mig, har inget hum om någonting..allt borde vara bra, ja lever ju ett bra liv, har väl allt som man kan önska sig...ändå är min själ rastlös, vet inte riktigt vad jag borde göra...åka utomlands kanske, börja göra ambulans-keikkor oftare, mera på allvar...? Ja vet inte, egentligen kan ja ju inte förverkliga något som ja kanske går och drömmer om, är nog mera eller mindre fast i min nuvarande vardag, kan inte rigtigt åka bort någonstans nu när timo jobbar i Kemi, någon måste ju stanna hemma och sköta vår beebis....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar