nattskift

Sitter på jobbet, uttråkad och trött...Har varit på grymt dåligt humör de senaste dagarna, orkar inte göra någonting och har inte alls lust att göra nåt annat än sova hela dagen. Deprimerad. Antagligen beror det på att Timo nu har fått arbete, vilket i sig är toppen, nu behöver han inte längre vara arbetslös polis...men gissa var han fick arbete, inte i Kokkola eller ens i närheten av Kokkola, utan i Kemi! Över 300 km norrut...och vi som just flyttade bort från det helvetet! Nu ska han åka tillbaka dit och jobba...och tycks till råga på allt vara rätt så nöjd med att slippa dit och arbeta med bekanta människor. Visst är det skönt att han fick arbete, men nu innebär dat ju att han måste pendla mellan Kokkola och Kemi och antagligen kommer han inte att vara hemma så ofta...antagligen bor han mer i Kemi än här med mig...och hur ska man reagera på nåt sånt..?! Ja kan inget annat än deppa och tappa all intresse för allt...

Nåja, livet tar inte slut här, han har blivit lovat arbete bara tills december, men just nu känns det som en evighet till december månad. Här ska jag sitta största delen av sommarn helt ensam och känna mig ynklig! Visst kan det vara skönt att vara ensam ibland, det tycker väl alla, men aldrig att jag skulle ha behövt så här mycket av ensamhet! Och dessutom är jag lite arg! Kan inte skylla på någon eller vara arg på någon, men ja e bara arg! Tycker inte om att jag nu ensam måste ta ansvar för vår lilla hund, all min tid kommer att gå åt till att sköta honom. Jag har alltid sagt att jag absolut inte kommer att skaffa hund så länge jag bor ensam, därför köpte vi Alpo först efter att ha bott tillsammans ett år. Nu känns det som om jag lämnas helt ensam med honom. Skiftesarbete och hund går inte så bra ihop nämligen! Måste stiga upp himla tidigt varje morgon om man har morgonskift och gå ut med hunden. Efter nattsskift måste man orka gå ut och gå med hunden innan man slipper och sova och antagligen blir man väckt av hunden flera gånger under morgonen när man försöker sova. Och efter kvällsskift måste man också orka gå ut och gå med hunden, även om man måste stiga upp tidigt följande morgon och gå till arbetet. Skit helt enkelt! Skit!

Dessutom vet jag inte hur jag skall få ordnat allt...hade redan hunnit lova att jag gör "keikkor" på Kälviä ambulans alltid nu som då när jag har ledigt, men det kan jag ju inte heller göra nu när jag inte har någon annan som kan ta hand om Alpo. Det suger verkligen! Jag som sett så fram emot att slippa och jobba på ambulans igen, har saknat det så mycket sedan vi flyttade från Kemi. Nu får jag sätta mitt liv på håll igen, pausa allt annat än arbetet...Visst, livet är fullt av uppoffringar och kompromisser, men visst känns det skit ändå! Om ni bara visste hur mycket jag hoppas att Timo skulle få arbete i kokkola så fort som möjligt, för det här kommer att ta kål på mig snart. Vi flyttade tillbaka till Kokkola i hopp om att livet småningom skulle stabiliseras och bli normalt igen, att nomadlivet småningom skulle vara ett minne blott. Ha! Så här gick det nu då, snacka om ett normalt liv och normalt förhållande! Nå, allt har väl sin mening påstår de....