Löneförhöjning!

Haha, ibland lönar det sig verkligen att säga sin åsikt rakt ut! Även om det innebär att klaga över sin lön för chefen...
Så här gick det till, på jobbet fick jag höra att en ganska ny sjukskötare, som jobbet ett halvår på akuten och som blivit utexaminerad ett år efter mig, har lite över 100 euro högre lön än mig! Nå, jag började genast se rött när jag fick höra det! Inte nog med att jag varit ett år längre färdig sjukskötare, jag har dessutom betydligt mera erfarenhet av arbete på akuten än vad hon har. Jag började nämligen jobba på akuten redan sommaren 2006, ett halvår innan jag blev utexaminerad. Jag gjorde "keikkor" på akuten hela halvåret tills jag blev färdig sukskötare, sedan flyttade vi till Åbo och där jobbade jag 4 månader på intensiven för barn och 4 månader på akuten på TYKS. Sedan flyttade vi igen, denna gång till Kemi och där jobbade jag 8 månader på akuten och ambulansen. Så totalt har jag 1,5 år + 4 månaders erfarenhet av arbete inom akut- och intensivvård.
Okej, jag har alltså mycket mera arbetserfarenhet än hon, det har jag nu fått sagt! Men inte nog med det, den här tjejen har arbetat ett halvår på akuten utan i.v.-rättighet. Det betyder alltså att hon inte har gjort läkemedelstenten och därmed får hon inte ge intravenösa mediciner åt patienter. Nå, på akuten ges största delen av medicinerna i dropp, så med andra ord har hon inte kunnat göra någonting, utan alla andra har fått göra hennes jobb! Det är nog inte egentligen hennes eget fel, det är ju arbetsplatsen som måste ordna läkemedelstenter åt skötarna och här på MÖCS ordnades tenten först nu i juni åt alla nya skötare. Men trots att den här tjejen inte får ge mediciner åt patienter och annars också är allmänt lat på arbetet så får hon betydligt högre lön än jag!!
Jag gick genast till avdelningsskötaren och sa rakt ut min åsikt om detta! Han slingrade sig ur alla mina frågor och kommentarer, men slutligen gick han med på att kolla min lön...och idag när jag fick månadens lön kom den trevliga överraskningen! Nu hade min lön äntligen stigit med 100 euro till samma lön som den här andra tjejen på akuten! Någonslags rättvisa måste det väl ändå vara! Nu är jag så stolt över mig själv för att jag vågade stå på mig och inte acceptera allt skit som de försöker med här på sjukhuset! Man måste stå för sina åsikter tycker jag och våga säga dem!!! :)

livet efter midsommarn

På måndag slipper ja äntligen till frissan och får håret fixat snyggt igen! Det är alltid lika roligt att bli ompysslad vid frissan och håret doftar alltid så gött efteråt! Men kan inte riktigt bestämma mig för vad jag skall göra åt håret :)
Jag blev bjuden på en liten inflyttningsfest inkommande onsdag, jag och några arbetskompisar ska åka ut och ha roligt! Minns inte när ja senast sko ha varit ute på en "tjejkväll" så jag ser väldigt mycket fram emot det också. Bara några arbetsskift kvar och sen slipper jag och skaka loss lite...ifall ja får ordnat mina arbetsskift, är ännu inte helt säker på att ja får torsdagen ledig...Hoppas allt går bra och ja slipper ut och festa på onsdan, känns så trist att jobba hela midsommaren och nästan alla som kommer till akuten är "smått" berusade...skulle väldigt gärna själv också ta en eller två cider midsommaren till ära!

24

Dagens nummer är alltså 24! Hela 24 år gammal blev ja idag. Funderar bara när födelsedagarna börjar kännas ruttna, i vilket skede börjar det kännas tungt att få ett år till på nacken..?!? Hittills har det bara känts bra att bli äldre och "mognare", har alltid varit trött på att känna mig så liten i allas sällskap....och nej, nu menar ja inte liten med tanke på min fjuttiga längd, utan liten i den bemärkelsen att ja alltid känt mig så ung...Kanske det känns bra att bli äldre fram till 25 år, sedan börjar väl 30 årskrisen närma sig.

Det bästa som hände idag var absolut gåvan från mamma och pappa! De fick sålt min gamla lilla cykel och köpte en ny, supersuper fin Jusu-lik cykel! Passar mig perfekt, vilket ni säkert ser från bilden här under! Rosa och fin! Grannens 4-åriga dotter hade också fått en ny cykel idag, den var lika rosa och fin som min och vi var båda lika stolta över våra nya cyklar! Där stod vi ute på gården och beundrade varandras rosa cyklar! :) Kände mig precis lika liten och ivrig som grannens flicka, hade nästan lust att sätta på stödhjulen och köra runt och runt och runt på vår lilla gård tillsammans med henne...men det gjorde jag förstås inte, nöjde mig istället med en cykeltur runt centrum. ..utan stödhjul!!!

Jag ä verkligen lyckligt lottad! En finfin cykel av föräldrarna till föddis! Så tack för den! Hade nog inte haft råd med en cykel just nu när Timo är arbetslös ( ännu en arbetslös polis i vårt land!!!!) och har lite knapert med pengar till annat än hyra och mat. Så tack vare mamma och pappa har jag nu en cykel att köra med till jobbet och kruisa runt i stan! Och inte nog med det! Trots att Timo inte har nåt arbete just nu hade han köpt en underbar klocka åt mig till present! Precis en sådan som jag önskat mig! Inte illa eller hur ?

Maskindårar!

Om det är något ja hatar så är det att bli väckt före 8 på morgonen! Jag vaknar aldrig frivilligt före 8 om jag är ledig eller har kvällsskifte. Nå, imorse var allt på tok!
Hittills har jag bara njutit av vår fina nya lägenhet. Vi flyttade in hit i slutet av mars och det var så nyrenoverat och fint. Huset vi bor i är ett gammalt tvåvånings trähus. Vi bor i en trea på andra våningen och under oss bor ett trevligt ungt par som har två söta barn. Den gamle gubben som bor granne med oss äger lägenheterna och han hade själv rivit ner allt i huset och byggt upp allt på nytt. Och han är så stolt över vad han fått gjort! Han skryter som bara den på sig själv och sina fina nyrenoverade lägenheter! Visst är det roligt att för en gångs skull få flytta in i något helt nytt, ingen har hunnit smutsa ner stället och det finns inga gamla hål i väggarna.

Fin lägenhet alltså, men utifrån ser det inte lika bra ut. Den gamle gubben har sagt att nu på sommaren skall han fixa upp gården och det skall bli så fint så fint..han har skrytit på allt han skall göra på gården redan innan han hunnit börja! Vi hann redan tvivla på att någonting kommer att ske, men nu denna vecka kom ett par lata målare och började måla vårt hus. Så ja har varit tvungen att hålla gardinerna stängda hela veckan, för jag är säker på att målarna hunnit se mig naken eller i nattlinne flera gånger...inte så roligt att vakna och det första man ser är en sliskig målare hängandes utanför fönstret!

Men imorse! Det var slut på allt harmlöst målande imorse, för klo.7 på morgonen började ett hemskt buller och bang. En stor grävmaskin har hela morgonen försökt gräva en stor grop runt hela huset, ja undrar om han ens själv vet vad han egentligen skall göra. Men varför måste man börja så tidigt på morgonen! Arma dagar! Hela huset gunar och skakar och Alpo går bara runt och skäller. En perfekt morgon med andra ord... och jag är rädd för att denna mardröm kommer att fortsätta hela sommaren, för med denna fart händer ingenting på vår dumma gård!

Ännu en ny medlem här på blogspot!

Nu har ja gjort samma sak som många av mina vänner. Ja blev trött på att skriva blogg på Lunarstorm och valde att börja skriva här istället. Har kanske inte så mycket att skriva om men i alla fall kan ja här dela med mig av mina glädjeämnen, sorger och tillfälliga irritationsobjekt... Skönt att kunna säga sin ärliga åsikt någonstans, att få skriva precis va ja vill! Om någon ä intresserad av att läsa mina skriverier är en annan sak.. :)

Ja har dessutom märkt att min svenska är löjligt dålig! Ja talar finska på jobbet, hemma med Timo...nästan överallt nuförtiden. Ja talar alldeles för lite svenska och en dag på jobbet lade ja märke till hur dålig min svenska blivit...så med denna blogg kanske min svenska småningom förbättras..tills dess ber ja redan nu om ursäkt för alla mina stavfel!

Under de senaste två åren har ja bott i Vasa, Åbo och Kemi och nu har ja äntligen hittat tillbaka till kära Kokkola. Det är nog bra här, oavsett vad alla ex-kokkolabor påstår! Ja har saknat denna lilla fjuttiga stad, här vill ja bo! Förutom att ja flyttat från stad till stad under de senaste åren har inte så mycket nytt hänt i mitt liv. Har blivit sjukskötare förstås och jobbar för fullt, har redan nu flera gånger hunnit ångra mitt yrkesval...men som tur finns det en del bra stunder i arbetet också... Ja bor tillsammans me Timo i stan och är lycklig ägare till en liten vit hårboll som vi kallar för Alpo. Javisst, skratta bara, inget typiskt hundnamn precis! Men vår lilla Alpo är allt annat än typisk, Timo tyckte att en karl ska ha ett ordentligt kara-namn, så Alpo blev det och namnet passar honom perfekt!

Ja hoppas att ja nu bättre kan följa med mina vänners bloggar och berätta vad som sker i mitt liv, nu när ja också blivit medlem här i blogspot. Det är roligt att kunna följa med vänners liv genom deras bloggar, speciellt sådana som man inte längre har så mycket kontakt med men ändå vill veta hur det går för. Så här är jag nu, läs om ni orkar! :)