spännande tider!

Ja-a, det är länge sen jag skrivit här senast! Orsaken är att jag varit ganska illamående och oerhört trött de senaste 3 månaderna. Vi hade inte planerat det här, men nu är jag gravid igen! :) Och vi är jätte glada och tacksamma över denna överraskning! När man varit med om ett missfall tidigare och kämpat länge med att bli gravid den första gången, så då kan man inget annat än vara tacksam över denna gåva som livet nu gett oss så här lätt! Jag är nu gravid i vecka 15+3 och börjar småningom må bättre, mindre illamående och lite mera energi har jag nu. Allt har gått bra hittills och jag hinner knappt med när tiden går så fort nu, när jag har lilla Nooa i mitt liv! Hinner inte ens tänka på att jag är gravid, då jag har så fullt upp med att vara hemmamamma! Och magen känns enorm redan nu, den växer betydligt snabbare nu än när jag var gravid första gången! Baby nr.2 borde födas 20.4, Nooa kommer då att vara lite över 1 år 5 månader gammal...så det kan nog bli lite kämpigt med två småttingar till först, men sen när de är lite äldre så tror jag att de kommer att ha jätte mycket sällskap av varann! Och nästa sommar blir jag 30 år gammal, så jag tycker det är ok att få barn med så här lite åldersskillnad, för jag vill nog inte vara gravid mera sedan när jag är 35-40 år! Så lite jobbiga och tuffa år kan vi ha här framför oss, men samtidigt är det här den bästa tiden i mitt liv och jag ser fram emot nästa skede i vårt liv, som föräldrar till två barn! :)

Annat nytt då? Jo, jag borde börja jobba igen den 1 januari! Hade bra tur och fick fast anställning på KIURUs (Mellersta Österbottens samkommun för specialsjukvård och grundservice, alltså MÖCS) "ensihoitokeskus"...med andra ord kommer jag att jobba som sjukskötare på ambulansen igen! Ännu är det lite öppet om jag kommer att placeras på ambulansen i Karleby eller Kronoby/Nedervetil, men för mig spelar det ingen roll var jag spenderar den korta tid som jag hinner jobba innan jag lämnar på mammaledigt igen. Huvudsaken är att jag för första gången i mitt liv har en fast anställning och inget vikariat! Är superstolt över mig själv att jag fick jobbet! :) 

Jag har saknat jobbet på ambulansen hela tiden sedan jag slutade jobba här på ambulansen i Lohtaja hösten 2010. Då var jag så trött på att hela tiden dejourera och jobba många dygn i sträck och ha så lite ledigt från jobbet, men nu är det andra bullar när ambulanssjukvården inte längre drivs av privata bolag, utan specialsjukvården (alltså KIURU/MÖCS) tar nu över ansvaret för ambulanssjukvården här i Mellesta Österbotten. För oss anställda innebär det många bra saker, bl.a. månadslön (tidigare fick vi lön enligt de timmar vi jobbade och ersättningen för dejourering hemifrån var löjligt liten!), bättre arbetstider (t.ex.12 timmars arbetsskift, vilket ungefär innebär 3 dagar arbete i veckan, resten ledigt) och bättre möjligheter till skolning. Det kommer att ske massor med nya saker inom ambulanssjukvården här i nejden nästa år och det skall bli spännande att se hur allt börjar snurra på. Och det känns tryggare att lämna på mammaledigt nu när jag vet att jag har ett jobb att komma tillbaka till och inte behöver bekymra mig för var jag skall få ett vikariat. Min rygg krånglade en hel del när jag tidigare jobbade på ambulansen, men nu tänker jag vara klokare och ta bättre hand om min rygg och se till att jag har bättre kondition. Så fort jag får ut baby nr.2 ur magen och återhämtat mig från förlossningen, så kommer jag att på allvar börja träna och se till att jag har mera krafter när jag börjar jobba igen. Jag tänker också gå regelbundet hos massören och eventuellt använda nånslags ryggstöd på jobbet. Nu när jag inte behöver jobba många dygn i sträck, så har jag också mera tid att motionera och ta hand om ryggen min, så jag tror nog inte det blir problem med den igen! 

Nooa växer och mår bra! Han fyller 1 år om ett par veckor och är världens ljuvligaste och sötaste filur! Han har 8 fina tänder i munnen och började gå när han var 10 ½ månader gammal! Så nu är det på nåt sätt mycket lättare med honom, då jag inte hela tiden måste bära på honom utan han går så gärna runt omkring i huset och underhåller sig själv med sina leksaker! Länge var han så fast vid mig och grät hela tiden om han inte fick vara i min famn, men som tur är den fasen över nu! För ca.2 veckor sedan tog vi bort "tutten" (alltså nappen, som det heter på "riktig" svenska) av honom och han har klarat sig riktigt fint utan den! De första två nätterna och dagarna var han lite mer knärrig och gråtig än normalt, men efter det har han inte saknat den och han sover mycket bättre nu om nätterna när han inte hela tiden vaknar och söker efter "tutten" sin. I början av veckan flyttade vi hans spjälsäng i hans eget rum och nu har han sovit tre nätter i sitt eget rum. Samtidigt som vi flyttade honom bort från vårt sovrum så började vi med en sömnskola, eftersom det började vara så omöjligt att lägga honom och sova på kvällarna. Jag var tvungen att sitta brevid hans säng i 1-2 timmar varje kväll innan han somnade och genast när jag tog bort handen min från hans rygg eller huvud, så vaknade han och började gråta. Så jag tyckte att det var dags att lära Nooa att somna för sig själv och inte behöva mig brevid sig för att kunna sova. Vi gjorde så att efter kvällssagan och kvällsmjölken, så lade vi honom ner i hans säng,önskade honom godnatt och gick ut ur rummet. Nooa började förstås genast protestera och gråta hysteriskt, vilket var hemskt för mig! Första kvällen lät jag honom bara gråta ensam först 1 minut och gick sedan in till honom, lade honom ner på rygg och önskade godnatt och gick ut ur rummet igen. Sedan förlängde jag tiden jag lät honom gråta ensam varje gång. Den första kvällen tog det en timme innan han lugnade ner sig och somnade. Och den första natten sov han hela natten utan att vakna alls! Följande kväll somnade han på en halvtimme och vaknade en gång på natten, men han grät bara lite och somnade nästan genast på nytt av sig själv. Igår, alltså den tredje kvällen, somnade Nooa på 20 minuter och sov hela natten utan att vakna! Så jag tycker att vår sömnskola har fungerat super bra och nu sover både jag och Nooa såååååå mycket bättre! Efter att ha sovit så himla dåligt de senaste 11 månaderna, så känner jag mig nästan som en helt ny människa nu när jag fått sova ordentligt de senaste tre nätterna! Hoppas våra nätter är lika bra i fortsättningen också och hoppas Nooa lär sig att somna i sin egen säng utan att alls gråta!

Här får ni ännu några bilder på vår lilla busunge, fotona är tagna i september!

Kolla in de ljuvliga lockarna! <3 p="">