våra nätter...

Känsliga läsare varnas! I detta inlägg kommer det att bli en hel del "trött mamma gnäller"-text, så om ni blir irriterade av att läsa sånt så skippa detta inlägg! :)

Vår lilla älskling har ju hittills alltid varit väldigt dålig på att sova. De första tre månaderna hade han så mycket magbesvär och grät därför jätte mycket på kvällarna och nätterna. Som tur har kvällarna blivit bättre nu och det är ganska sällan som han gråter och skriker innan han somnar. Men eftersom det var så svårt att få lillen att sova på kvällarna, så var jag tvungen att alltid ta honom brevid mig och sova. Så hittills har lillen sovit varje natt brevid mig och hittills har det funkat bra och inte varit något problem för mig. Nu börjar jag dock tänka, att vi båda kunde sova bättre om lillen skulle sova i egen säng. Nå, nu har vi tagit lös ena sidan från lillens säng och satt den brevid vår säng, så att lillen i princip sover i sin egen säng men jag är ändå brevid honom i min egen säng. Jag har nu några kvällar försökt flytta över Nooa i sin egen säng efter att han ätit och somnat vid bröstet, men varje gång vaknar han och börjar genast gråta hysteriskt och det enda sättet att få honom att lugna ner sig, är att ta honom brevid mig igen.

Vår lilla älskling är redan 4 månader gammal!

Vi har haft samma problem med Nooa ända sedan vi kom hem från BB. Varje gång Nooa somnade i vår famn, så vaknade han genast när vi lyfte honom från famnen till sängen, vaggan eller soffan. Han sover tydligen väldigt ytligt och vaknar lätt. Så hur vi skall lära honom att sova i egen säng skall bli intressant att se! Och nu tänker säkert många, att det är mitt eget fel att han bara sover brevid mig, eftersom jag själv valt att ta honom brevid mig och sova när han var nyfödd...att jag borde ha förstått att det ställer till problem sedan när lillen är större. Nå, de perfekta mammor som tänker så här, de lär inte veta hur jobbigt det är att vara förälder till en nyfödd med svåra magbesvär. Bara de mammor som har erfarenhet av att vaka största delen av natten med en hysteriskt gråtande baby vet vad jag pratar om. Då förstår man, att man gör vad som helst bara babyn sover, det spelar ingen roll var eller hur man sover bara man sover ens några timmar om natten! Så vi var tvugna att ta Nooa i sängen brevid mig och sova, det var det enda sättet att få ens några timmar sömn!

Nåja, nu har vi alltså inte ännu lyckats lära Nooa att sova i sin egen säng. Och jag tycker inte att det är nån brådska med det ännu, han är ju ändå bara 4 månader gammal. Så han får gärna sova brevid mig ännu, om han inte vill sova i sin egen säng. Vårt största problem just nu är att han äter så jätte ofta under natten! Nooa äter med 1,5-2 timmars mellanrum på natten, så det blir ju ganska lite sömn för min del och jag börjar ha ganska mycket sömnbrist småningom. Nooa har ätit så här ofta ända sedan födseln. Dessutom vakade jag ju största delen av nätterna från mitten av graviditeten, så nu har jag ju ungefär 8 månader av sömnbrist...jej! Nå, det lär ju bli bättre med tiden, men ibland börjar jag nog känna mig ganska trött och skulle gärna sova bättre.

Jag tycker att vissa mammor har det super lyxigt, som kan ge ersättning åt sitt barn ibland och på det sättet kan ta lite "paus" från hemmet och babyn. Nooa vägrar ju äta ersättning, så jag kan inte ens tänka mig att gå ut med mina vänner nån kväll, eftersom Nooa äter så ofta på nätterna och jag skulle vara tvungen att pumpa massor med mjölk åt honom...omöjligt liksom! Dessutom har min älskade sambo det problemet att han snarkar massor och mycket högljutt! Så därför har vi varit tvugna att sova i skilda rum nu efter att Nooa föddes. Det blev för tungt för mig, eftersom jag inte kunde sova fast Nooa somnade, då Janne snarkade brevid mig. Så det är bättre att vi sover i skilda rum just nu. Fast visst är det jätte tråkigt att vi inte kan sova tillsammans, men just nu är det viktigare att jag får sova ens lite på nätterna! Så jag har inte haft mycket hjälp av sambon på nätterna när Nooa gråtit och vakat. Jag har valt att klara av att sköta lillen på egen hand på natten, eftersom sambon jobbar så långa dagar och han behöver få sova så att han orkar jobba. Han har nog flera gånger sagt att han vill hjälpa till på natten, men jag tycker att han behöver få vila. Jag får ju ändå vara hemma med lillen och kan försöka sova på dagen när lillen tar sin tupplur. Men visst skulle det vara lyxigt med en man som jobbade 8-16 på vardagarna och är hemma varje helg. Andra bullar är det  med en man som jobbar 7-15.30 på Kannustalot och jobbar på bondgården vissa kvällar och på helgen.

Jag har många vänner och bekanta som har ganska lätt att hitta barnvakter. De kan föra sitt barn till sina föräldrar, syskon eller vänner och kan gå ut och äta bara på två, eller på bio osv. Den lyxen har vi tyvärr inte och vi har många gånger pratat med sambon, att vi kommer att ha ganska svårt att hitta barnvakt åt Nooa i framtiden. Vi får nog gå på restaurang och äta bara på två sedan när lillen är 10 år gammal! ;) Mina föräldrar har skött barn i många år nu och jag vill nog inte att de ska behöva sköta vårt barn nu när de äntligen är pensionerade och har tid att resa, gå till villan osv. Dessutom bor de 40-50 km från oss, så det är inte så lätt att bara köra dit och lämna barnen där! Jannes föräldrar jobbar ännu många år på bondgården innan de blir pensionerade och eftersom de måste mjölka korna morgon och kväll, så är det ganska krångligt för dem att vara barnvakt. Jag har bara ett syskon och han har fullt upp med sina egna barn och jobbet, så jag kan inte tänka mig att föra lillen dit och skötas. Dessutom bor han också lika långt borta från oss som mina föräldrar. Janne har bara en bror och han har ett barn som föddes en vecka före Nooa, så de har fullt upp med sin lilla baby och kan inte sitta barnvakt åt oss! Dessutom jobbar han ännu mer än Janne på bondgården, så när skulle han hinna vara barnvakt?! De flesta av mina vänner har småbarn och har fullt upp med att sköta sina egna barn och sina syskons barn, så jag kan inte tänka mig att föra Nooa till nån av mina vänner heller! Så slutresultatet är, att vi egentligen inte har någon som skulle kunna vara barnvakt åt Nooa, inte i alla fall den närmaste tiden. Jag vet att många andra också har det så här, att man inte har nån barnvakt som man får hjälp av när som helst. Ni som har syskon eller föräldrar som bor nära och kan sköta era barn ofta, hoppas ni förstår att vara super tacksamma över det! Inte alla har det så bra!

Oj hjälp, nu blev det här faktiskt en massa klagande igen! Nu vill jag inte att ni skall tro att jag skulle sitta här hemma bitter och sur dagarna långa...absolut inte! Jag har själv valt att jag vill ha barn och jag njuter verkligen av att få vara hemma med min lilla älskling! Ibland blir det ju förstås lite tungt och då hjälper det jätte mycket att få skriva av sig. Jag känner mig genast mycket bättre nu, när jag fått skriva ner alla mina tankar och dela med mig...inget nyttigt för andra att läsa kanske, men sånt här skrivande och klagande hjälper mig för stunden. Jag tror nog det blir lättare, bara Nooa skulle äta mindre på nätterna och jag skulle få sova mer. Och om han ännu skulle lära  sig att somna i sin egen säng nångång, så skulle det säkert bara bli ännu bättre! Ibland saknar man bara sin sambo lite. Efter att Nooa föddes har vi inte ens kunnat sitta på soffan på kvällarna och titta på tv tillsammans. Nooa somnar ju vid bröstet på kvällarna, men sover oftast bara en timme och vaknar på nytt. Om jag inte är brevid honom då när han vaknar, då börjar han gråta hysteriskt och då tar det minst ett par timmar innan han somnar på nytt. Så jag måste lämna brevid honom och sova på kvällarna, för ifall han vaknar och jag är brevid honom, då tar jag honom genast till bröstet och han äter lite och somnar om. Så ja, vi har en hel del saker som kunde förbättras med Nooas nattande och sovande...

Och nu vill jag inte att ni ska tro att jag skriver bara för att få era sympatier. Alla föräldrar har sömnbrist och alla småbarnsföräldrar är trötta ibland. Så är det bara! Alla har det jobbigt ibland på sitt eget sätt! Jag varnade ju er i alla fall för en massa klagande i detta inlägg... :) Som sagt, ibland hjälper det verkligen att få skriva av sig! Som tur har man en blogg där man får skriva om vad man vill!