När jag var yngre, när jag nyss påbörjat mina sjukskötar-studier, dagdrömde jag om att få arbeta på ambulans. Oj vad jag längtade och vad jag dagdrömde! Okej, drömmen blev äntligen sann och aldrig tidigare har jag trivts lika bra på en arbetsplats som jag gör nu! Jag älskar faktiskt det här jobbet, åtminstone än så länge, och jag tänker njuta av den här känslan så länge den varar.
Men aldrig trodde jag, när jag dagdrömde om ambulanser och blåljus, att detta arbete skulle kräva så här många uppoffringar. Om jag kunde ha varit nöjd med att jobba på sjukhus var som helst i landet, om viljan att uppfylla mina egna drömmar inte hade varit så himla stark, skulle vi kanske inte ha vuxit isär, skulle kanske ha varit nöjd med allt så som det var, anpassat mig till vardagen...bra eller dåligt, det kan jag inte svara på ännu. Men jag ville gå min egen väg, uppfylla min dröm, jag valde att gå den krångliga vägen, jag valde att göra en massa uppoffringar, bara för att vara lycklig med mitt jobb, mitt yrke.
Just nu är mitt yrke allt jag har, allt jag kanske behöver just nu...vet inte, hur länge kan man vara nöjd med bara ett yrke, inget annat, det vet jag inte, behöver inte veta ännu, få se hur länge jag hålls på ytan innan jag sjunker under...men ännu simmar jag med huvudet ovanför ytan! Och ibland känner jag mig även lycklig, ibland känner jag mig ensam, ibland känner jag mig ganska vilsen och ynklig, men ibland känner jag mig så lycklig och nöjd, när jag får hålla någons hand, när jag vet att jag gjort allt jag kan, när jag känner att jag verkligen hjälpt någon...ibland känner jag mig nästan lycklig, trots allt....
1 kommentar:
Att trivas me arbeiti er no naa som jag å sku vila... att faktiskt få arbeit me naa som jag brinder för.. just nu finns e no int na toko... :( Har ju fullt upp me ti va en utsliten eviheitsstuderande å mamma... men saan, saan kanski jag å hittar naa som jag faktiskt brinder för.
Jag hoppas att allt anat å fixar se i livi diin.
Hälsn. Emma
Skicka en kommentar