julen 2008

Okej, jag måste väl ta tillfället i akt och önska alla en riktigt god och fridfull jul!

Själv jobbar jag i år, hela julafton, hela dygnet! Men egentligen gör det ingenting, alla vet ju att jag tycker om mitt jobb och tycker om att arbeta, till en liten del även nu på julen tycker jag om att arbeta...men jag hoppas ändå att det blir en lugn julafton. Är ganska pessimistisk när det gäller julen måste jag medge. Det lilla barnet inom mig som brukade älska julen har försvunnit. Istället ser jag bara hur folk har glömt bort den egentligen tanken bakom jul, folk stressar över att köpa en massa dyra julklappar, att hinna städa, att hinna baka, att hinna köpa enorma mängder mat så att man nästan äter ihjäl sig sedan!

Stackars gamla gummor och gubbar stressar också över en massa onödigt på jul, tyvärr klarar inte allas hälsa av denna stress och det är ingen hemlighet att det brukar förekomma en hel del återupplivningar kring jultiden....och bilolyckor också, folk stressar i bilen och kör alldeles för hastigt på hala vägar och sedan skiter det sig! Och hur många kommer ihåg att det finns människor som firar julen alldeles ensamma, ingen familj, inga släktingar, inga vänner...tänk vilken ensamhet och ångest de måsta känna, hur deprimerade de säkert är kring julen...och många tar till flaskan i stunder som dessa...suck...
Och hur många kommer att tänka på att det finns familjer där våld förekommer även under julen, eller speciellt under julen när makan eller maken tar aningen för mycket alkohol och klappar upp sin bättre hälft och barnen...så sorgligt!! Dessa sämre sidor av julen tänker få av oss på, men jag tänker på dem, just nu...min jul börjar egentligen först imorgon när jag slutar jobba klo.15 och åker iväg hem till Öja och njuter av lite julskinka!

Ursäkta om jag förstör någons julstämning med detta smått deprimerande inlägg. Detta var inte min mening. Jag ville bara dela med mig av mina tankar kring denna jul.

elämisen sietämätön vittusaatana!!!

Okej, förlåt för dessa starka ord i min rubrik...de beskriver bara ganska bra vad jag känt de senaste dagarna! Allt började några dagar sedan när jag jobbade och skulle åka iväg till stationen hemifrån då vi fick ett alarm. Nå, det var jätte halt och jag har ju ingen bil längre så jag var tvungen att ta min lilla vackra cykel och trampa iväg...det är ingen lång väg till stationen, jag cyklar gärna dit, det är nästan snabbare än att hoppa i bilen och köra dit. Men nu gick det inte snabbt när det var så halt! Is överallt!!! Och ingen sand på vägen förstås! Nå, jag slapp inte långt innan cykeln sakta men säkert slirade till sidan och jag föll med ett brak ner i marken med knät först förstås...inget litet blåmärke jag fick efter det! Skit alltså! Och därifrån började min vitutus...

Nå, sedan fick jag höra att någon pratat lite skit om mig...ni kanske vet vem jag menar. Och jag blev så arg! Måste det alltid gå till det här, till att smutskasta den andra! Varför? Kan man inte bara bete sig vuxet och ordentligt och inte börja smutskasta den andra med saker som inte ens stämmer....helt onödigt tycker jag! Jag förstås bara inte...

De flesta tror att det är på grund av jobbet jag varit på dåligt humör och lite bitter också...men så är det förstås inte...allt annat bara gör mig vansinnig! Jobbet är det enda vettiga och roliga just nu, orkar inte ens bry mig om något annat! Den här veckan hade jag bara en ledig dag, men det gör inget...jag har själv valt att arbeta så mycket som möjligt, hoppar in ifall någon behöver ledigt och sånt. Orkar bara inte sitta här i min lägenhet hela dagen. Att vara ledig flera dagar gör mig galen just nu, då kan jag inte undvika att tänka på saker och ting, då tvingas jag tänka, orkar inte alltid göra det, inte just nu i alla fall...

Även om jag som sagt vill arbeta istället för att sitta hemma och fundera, så har jag funderat över några saker den senaste tiden. Inte mycket, har bara funderat lite! Jag har märkt att jag blivit väldigt skeptisk, skeptisk över allt som har med förhållanden att göra. En av mina arbetskompisar, som är 3 år yngre än jag, är gift, har ett eget hus och nu är hon också gravid. Skrämmande tanke på något sätt! Det passar henne jätte bra, den där livssituationen och jag tror att hon kommer att vara en super bra mamma, hon passar på nåt sätt så bra i den rollen. Men jag började fundera att tänk vad barnslig och omogen jag är!?! Jag skulle aldrig ha varit redo för en sådan livssituation 3 år sen, jag skulle inte kunna se mig själv i den där rollen ännu heller som 24-åring! Jag började fundera om jag nånsin kommer att kunna vara i en sån situation eller är jag helt enkelt för rastlös...?? Jag är ingen "mamma-hahmo", har inte egentligen nån modersinstinkt eller sånt...jag vill bara jobba just nu och säkert en tid framöver också...jag tror på nåt sätt att jag kan vara en sån person som satsar fullt på jobbet, vill göra det jag brinner för, med risken för att jag inte kommer att bilda nån familj i så fall....jag vet inte, det här är bara en massa bittra funderingar just nu...vet ingenting om någonting! Jag är bara bitter, sur och inåtvänd just nu!

dagens meny

Dagens meny här på Pastorinmäentie är ärtsoppa och pannkaka med jorgubbssylt och vispad grädde!!! Muuuuuums! Ärtsoppa är gott, pannkaka ännu godare och grädden e bäst!!

Inte så mycket annat på hjärtat just nu, hade en superrolig kväll med Karin i fredags. Först for vi på jumppa och sedan badade vi bastu, gjorde jätte god pizza och drack lite vin...sedan for vi ut och dansa och hade så himla roligt! Nästan hela gårdagen låg jag på Karins soffa och hade en ordentlig krapuladag, vi bara pratade och pratade och på eftermiddagen körde vi iväg till Kotipizza och åt pizza..igen! :) Jag har verkligen lärt mig att uppskatta kvällar som dessa, när man bara kan ha roligt med en god vän och glömma allt annat i livet, att bara njuta av kvällen. Det är också intressant hur fort man kan bli vän med en person som man nyss träffat, ibland klickar det bara, vi har så mycket gemensamt och har gjort så många dumma saker tidigare i vårt liv...vi förstår varann helt enkelt, sådana vänner växer inte på träd!

mitt yrke, mitt liv just nu...

När jag var yngre, när jag nyss påbörjat mina sjukskötar-studier, dagdrömde jag om att få arbeta på ambulans. Oj vad jag längtade och vad jag dagdrömde! Okej, drömmen blev äntligen sann och aldrig tidigare har jag trivts lika bra på en arbetsplats som jag gör nu! Jag älskar faktiskt det här jobbet, åtminstone än så länge, och jag tänker njuta av den här känslan så länge den varar.

Men aldrig trodde jag, när jag dagdrömde om ambulanser och blåljus, att detta arbete skulle kräva så här många uppoffringar. Om jag kunde ha varit nöjd med att jobba på sjukhus var som helst i landet, om viljan att uppfylla mina egna drömmar inte hade varit så himla stark, skulle vi kanske inte ha vuxit isär, skulle kanske ha varit nöjd med allt så som det var, anpassat mig till vardagen...bra eller dåligt, det kan jag inte svara på ännu. Men jag ville gå min egen väg, uppfylla min dröm, jag valde att gå den krångliga vägen, jag valde att göra en massa uppoffringar, bara för att vara lycklig med mitt jobb, mitt yrke.

Just nu är mitt yrke allt jag har, allt jag kanske behöver just nu...vet inte, hur länge kan man vara nöjd med bara ett yrke, inget annat, det vet jag inte, behöver inte veta ännu, få se hur länge jag hålls på ytan innan jag sjunker under...men ännu simmar jag med huvudet ovanför ytan! Och ibland känner jag mig även lycklig, ibland känner jag mig ensam, ibland känner jag mig ganska vilsen och ynklig, men ibland känner jag mig så lycklig och nöjd, när jag får hålla någons hand, när jag vet att jag gjort allt jag kan, när jag känner att jag verkligen hjälpt någon...ibland känner jag mig nästan lycklig, trots allt....

den där sången...

Sången här under är bara så härlig! Har lyssnat på den säkert hundra gånger de senaste dagarna. Vet inte varför den är så bra för mig...texten är bra, melodin är bra, nickelback är bra...kanske den mest av allt ger mig nånslags tröst för tillfället, nu när allt har känts så skit rakt ut sagt. Vet inte varför förra veckan var så himla svår att ta sig genom, jag grät varje dag, flera gånger om dan, alla smått dystra kärlekssånger räckte för att få mig att stortjuta....allt kändes skit, jag tyckte att jag själv är skit, jag var då lessen så lessen över allt, över mitt liv...nu börjar det sakta men säkert lätta lite, kan skratta igen och gråter inte varje dag. Visst är jag ännu ganska känslig och kan börja gråta ganska lätt och visst fäller jag någon tår nu som då. Men jag mår i alla fall lite bättre. Men fortfarande är jag lite bitter över livet, förstår inte varför allt måste vara så svårt, förstår inte vad det är för fel på mig, varför inga förhållanden fungerar för mig, funderar varför jag är sådan som jag är, varför jag inte kan få ett förhållande att fungera....skit helt enkelt! Och det känns som om allt har varit mitt fel just nu, det måste ju vara mitt fel, jag har ju ändå varit i flera längre förhållanden och aldrig lyckas jag få det att hålla! Skit alltså igen!

Nåjå, jag är ganska pessimistisk just nu...men som sagt, jag mår nog bättre nu än förra veckan...har fått prata lite med vänner och bekanta, hittat tröst i små saker...och även om det låter så ibland och känns så ibland så har jag inte gett upp hoppet, inte ännu...därför gillar jag sången här under, den ger hopp....jag måste tro att det finns någon som är rätt för mig, bara måste tro det!

gotta be somebody....

This time I wonder what it feels like
To find the one in this life
The one we all dream of
But dreams just aren't enough
So I´ll be waiting for the real thing.
I'll know it by the feeling.
The moment when we´re meeting
Will play out like a scene straight off the silver screen
So I`ll be holdin’ my breath
Right up to the end
Until that moment when
I find the one that I'll spend forever with

`Cause nobody wants to be the last one there.
'Cause everyone wants to feel like someone cares.
Someone to love with my life in their hands.
There`s gotta be somebody for me like that.
`Cause nobody wants to go it on their own
And everyone wants to know they´re not alone.
Somebody else that feels the same somewhere.
There`s gotta be somebody for me out there.

Tonight out on the street out in the moonlight
And damn it this feels too right
It´s just like Déjà Vu
Me standin’ here with you
So I´ll be holdin`my breath
Could this be the end?
Is it that moment when
I find the one that I'll spend forever with?

‘Cause nobody wants to be the last one there
'Cause everyone wants to feel like someone cares.
Someone to love with my life in their hands.
There´s gotta be somebody for me like that.
`Cause nobody wants to go it on their own
And everyone wants to know they´re not alone.
Somebody else that feels the same somewhere?
There`s gotta be somebody for me out there.

You can´t give up!
When you're Lookin´ for a diamond in the rough
Because you never know when it shows up
Make sure you´re holdin` on
‘Cause it could be the one, the one you´re waiting on
‘Cause nobody wants to be the last one there.
And everyone wants to feel like someone cares.
Someone to love with my life in their hands.
There's gotta be somebody for me out there.

Nobody wants to go it on their own
And everyone wants to know they´re not alone.
Somebody else that feels the same somewhere?
There `s gotta be somebody for me out there.