Efter veckor som denna är det nästan så att jag ångrar valet av make...och nu överdriver jag inte alls utan ibland funderar jag på allvar hur jag skall stå ut med en man som bara jobbar hela tiden!
Det har varit en hemsk vecka, förfärlig! Jag har varit dunderförkyld, med feber och grym hosta! Trots det har mannen varit tvungen att jobba från 7 till 19-20 varje dag, så han har inte varit till mycket hjälp här hemma. Nej, ensam har jag fått sköta lillen medan jag nästan hostat ihjäl mig och nu i slutet av veckan blev förstås lillen också sjuk. Stackarn har feber och hostar han också! Så här har vi inte fått njuta mycket av värmen och solen, som alla andra pratar om hela tiden! Vi sitter inomhus och ruttnar. Är mycket bitter och trött mamma just nu och börjar vara väldigt trött på vår vardag, som alltför ofta innebär att jag sitter ensam hemma med barnet och inte kan man ens planera att göra nåt tillsammans på helgerna, för även då måste man jobba på bondgården! Så medan andra människor njuter av våren och sommaren och gör roliga saker med hela familjen, då sitter jag ensam hemma och gubben jobbar. Så brukar det vara varje sommar, eftersom det finns mest jobb på bondgården just på sommaren! Tidigare somrar har jag alltid klagat lite över att vi har så lite tid tillsammans med gubben, men nu känns det jobbigare än nånsin eftersom vi har en liten baby och jag tycker att man borde kunna spendera lite tid hela familjen tillsammans. Och det som gör mig ännu gladare och lyckligare, är att gubben bara har två veckor semester i sommar. Och den första semesterveckan har han haft denna vecka och då har han varit och byggt sitt brors hus dagarna långa. Så ni undrar varför jag ofta klagar här på bloggen? Försök kom och leva mitt liv några dagar och se hur mycket jag får vara ensam hemma så förstår ni! Och samtidigt förväntas jag sköta hela huset ensam...städa,diska,byka och fixa till gården som är ett enda stort kaos...är det normalt att man måste sköta allt ensam?
Om det inte vore för min underbare lille son, så skulle jag vara väldigt bitter dagarna långa. Men som tur piggar han upp mig och gör mig glad, även om det ibland är ganska jobbigt att sköta honom ensam. Speciellt den här veckan när jag varit så sjuk. Lillen gråter mindre numera och är mycket nöjdare med sin tillvaro, nu när vi fick refluksmedicin till honom. Berättar mer om det nån annan gång!
1 kommentar:
ja föstår att du e bitter på att vara ensam hela tiden. men de ju bra att du vågar prata om de, få lite utlopp fö känslorna. Ja gör å ganska mycke själv här hos oss, å de e rätt så tungt ibland. Å har också undrat hu mycke andra mammor gör själv. Hu mycke ska man acceptera å tåla? du fick nu inga svar av mej men ja tänker på dej å skickar krafter!!!
Skicka en kommentar