Vet inte om någon är intresserad av att läsa om mina besök hos doktorn, men kanske någon får hjälp av mina erfarenheter, så here it goes!
Jag fick en remiss till mödrapolikliniken på centralsjukhuset för infertilitetsundersökningar. Som jag redan tidigare nämnt, så har jag nyligen börjat äta Thyroxin eftersom jag har mild hypotyreos. Hypotyreos kan vara en stor orsak till infertilitet, men på mödrapolikliniken ville man ännu undersöka om mina äggledare är normala, om de fungerar så som de ska. Den undersökningen gjordes idag. Utan att alls överdriva, kan jag bara konstatera att det var det värsta jag varit med om i mitt liv hittills! Smärtan i denna undersökning går inte ens att beskriva. Jag brukar kunna behärska mig bra inför främlingar, men idag var jag tvungen att skrika för full hals, så ont gjorde det!
Nåja, läkaren hann se att min högra äggledare är "öppen" och normal, min vänstra äggledare hann hon inte undersöka ordentligt eftersom hon var tvungen att avsluta undersökningen, för det var så nära att jag skulle ha svimmat av smärta. Så det finns en risk att min vänstra äggledare inte är helt öppen, men läkaren hann som sagt inte undersöka den tillräckligt. Läkaren tyckte dock att jag inte behöver oroa mig, mina chanser att bli gravid är bra även om jag bara skulle ha en fungerande äggledare. Det kan vara lite svårare att bli gravid, men det borde nog ändå lyckas. Läkaren var mest bekymrad över min hypotyreos, hon tyckte att det allra viktigaste är att få mitt sköldkörtelvärde neråt. Alla andra läkare har sagt åt mig att jag har så mild hypotyreos att jag kanske inte ens skulle behöva äta medicin, men den här läkaren (som jobbar på mödrapolikliniken och faktiskt vet vad hon pratar om!) tyckte att det är super viktigt att inte ha för högt sköldkörtelvärde när man försöker bli gravid!
Så nu kan jag andas ut, eftersom jag åtminstone har en fungerande äggledare. Först efter ett halvår har jag ny tid till mödrapolikliniken. Ifall jag inte blir gravid inom följande sex månader, så påbörjar de någonslags hormonbehandling åt mig. Nu borde jag bara sluta stressa, eftersom alla undersökningar nu har gjorts och inget större problem har hittats.
När jag kom hem från doktorn väntade en glad hund på mig! Vi åkte genast ut på en liten promenad i den bitande kölden....
Stackars lilla Dana fryser så lätt nu när det är så här kallt! Vi längtar båda efter våren och långa promenader i skogen i vårsolens värme...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar