Jag och Dana njuter verkligen av våra gemensamma långa promenader ute i skogen, igår kväll var vädret dessutom alldeles perfekt så vi gick nästan två timmar ute i skogen.
Fåniga Johanna....
...och Fylliga Dana i farten igen!!!
Min barndom har jag spenderat på landet, alltid nära skogen och jag älskar att kunna gå ut med hunden och släppa henne loss i skogen. Jag skulle aldrig mer kunna tänka mig bo i staden, att behöva köra långa sträckor för att komma till närmsta skog. Nej, jag vill ha skogen nära mig. Långa, fina skogstigar att gå längs och njuta av den friska skogsluften.
Samma sak är det med havet, det skall också vara nära till hands för att jag skall vara lycklig. Därför älskar jag att bo här på landet, här i Lohtaja. Här är havet och underbara stränder nära, samtidigt som det finns skog överallt!
Jag blir så lugn av att få gå i skogen och filosofera över livet i lugn och ro. I mitt jobb på intensiven blir det för varje dag som går mer och mer klart för mig att livet är fullt av överraskningar. Hur vi än försöker styra och kontrollera vårt liv, så är vi trots allt väldigt hjälplösa i sorg och sjukdom. Vi vet aldrig vad som händer imorgon, dagen som vi lever kan vara vår sista. Därför borde varje dag levas som om den vore vår sista.
Så igår slog det mig igen ute i skogen, hur lycklig jag egentligen är över mitt liv, hur bra jag har det! Jag vill gå och sova varje kväll och vara tacksam för dagen som gått och lycklig över allt som hänt. Jag vill aldrig mer gå och lägga mig och tänka "usch vad onödig den här dagen var"!
Nu tänker jag njuta av denna dag, innan jag åker till jobbet på kvällen och vakar natten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar