vänner och beebisar

Igår kväll fick jag höra glädjenyheter, en av mina kära vänner har blivit gravid! Glädjen jag känner för henne är så otroligt stor, känns som om hela min kropp är fylld av glädje men vet inte hur jag skulle kunna visa all denna glädje åt henne! Snart är de inte längre två, utan tre.


















Samtidigt måste jag medge att jag senare på kvällen, när jag kom hem och lade mig i sängen, blev enormt deppad och fällde till och med ganska många depp-tårar. För nu har jag börjat längta efter och hoppas att jag själv också snart skulle få vara i samma situation. Före vår resa till Thailand gjorde jag nämligen mitt livs första graviditetstest...mensen var rejält försenade och jag mådde så illa varje morgon, så jag var helt säker på att jag var gravid! Men aldrig kunde jag ana att det skulle kännas så deprimerande när man inte ser plus-tecknet på stickan...Vi har inte försökt "göra" barn på allvar, utan vi har bara tänkt att det kommer sedan när det kommer. E-pillren slutade jag med i somras, så visst har det hela tiden funnits en möjlighet till att jag skulle kunna bli gravid. Men aldrig trodde jag att jag omedvetet skulle bli så förväntansfull som jag var innan jag gjorde testet och det var negativt...

Så nu känns det lite jobbigt faktiskt. Tänker bara på hur underbart det skulle ha varit att få vara gravid samtidigt som min goda vän. Att vi två skulle bli tre. Men det är inte vår tid ännu, måste bara vänta. Men det känns ändå lite jobbigt, även om jag samtidigt är så oerhört lycklig för min vän...dessutom känns det som om alla mina vänner har allt det jag drömt om så länge. Eget hus, barn eller så är de gravida...och jag har inte kommit någonstans! Vi bor i en alldeles för liten hyreslägenhet, jag vet inte vad jag vill jobba med i framtiden, jag fyller snart 27 och har varken barn eller hus...nada....så det känns alltså lite jobbigt nu...