Pandora

Grattis till mig själv! Idag är det min födelsedag och hela 25 år fyller jag! Hemska saker, bara 5 år kvar till 30...!!!
Det har varit en bra dag idag, en perfekt dag egentligen. Ni vet ju hur alla alltid säger att de inte vill ha något till födelsedagspresent, att de inte behöver något...men samtidigt vet alla hur roligt det är att få presenter! Nå, i år menar jag det faktiskt när jag säger att jag inte skulle ha behövt några presenter. Är så lycklig just nu, på alla sätt lycklig och så nöjd med mitt liv. Att denna lycka bara skulle fortsätta länge ännu är allt jag önskar. Och att få spendera ens en liten stund av dagen med honom skulle ha varit nog för mig, det skulle ha gjort mig lycklig. Men så går han och köper den härligaste gåvan till mig, något som jag gått och drömt om i flera månader. Nämligen ett Pandora-armband. Det är ett sådant armband som man kan köpa små delar till småningom och de är så vackra! Gissa om jag blev överraskad och glad?!? Och inte nog med det, dessutom väcktes jag av att få en bukett ljuvliga rosor i sängen! Jag är så lyckligt lottad!! Och tacksam för att få ha en så här fantastisk människa i mitt liv...vad jag har gjort för att förtjäna denna lycka förstår jag inte!

Lyyli

Nu e hon här, lilla Lyyli!
Igår flyttade en underbar liten sötnos till oss, som vi gav namnet Lyyli. Första kvällen hos oss gick överraskande bra, hon var genast så modig och snusade runt hela lägenheten. Sedan lekte vi tills hon blev trött och somnade på J´s mage. Hon åt också lite redan på kvällen och gick på "toan", hon har blivit så van med sandlådan redan tidigare så det gick riktigt smidigt! Natten gick också bra, hon sov så lugnt och stilla hela natten, inget gråt efter syskonen och mamman. Hon e en modig liten tös!

vitutus loppu!

Nu e ja på bättre humör igen! Morgonen gick ganska dåligt, men mot eftermiddagen blev jag mycket gladare. Jag och en kompis åkte ut till stranden här i Lohtaja, till Vattaja...en av världens vackraste ställen, flera kilometer långa sandstränder, lugnt och stilla och vackert! Jag skulle kunna vara hur länge som helst där, bara sitta och njuta av havet och stranden! Min kompis tog med sin hund dit och den var så full av iver när den fick springa längs stranden och jaga måsar. Som tur fick jag lockat med mig K till stranden, av nån orsak utstrålar hon så mycket positiv energi att hon alltid får mig på bättre humör.















Ännu en orsak till att sluta deppa och vara på bra humör är att vi inte kommer att vara på två länge mera med J, snart får vi tillökning i familjen...i form av en liten supergullig kattunge. Hon är så liten och söt, vi kommer säkert att skämma bort henne helt! På tisdag eller onsdag skall vi
hämta hem henne. Can´t wait! :)

Vitutus!

Dålig dag idag...är på dåligt humör, eller egentligen är jag mera deppad just nu än på dåligt humör. Jag är deppad över att jag bara haft en dag ledigt, kl.16 måste jag börja arbeta igen. Ingen vits med bara en ledig dag, vem hinner pusta ut efter en lång "arbetsputki" under bara ett dygn?!?! Jag skulle vilja spendera en normal ledig helg. Just nu skulle jag så vela spendera dagen utomhus, njuta av sommarens och landets dofter, titta på korna som ligger och njuter i solen, njuta av solen, njuta av livet på landet helt enkelt! Jag vill gå barfota i gräset, jag vill åka till stranden och doppa tårna i det svalkande havsvattnet! Jag vill inte gå omkring i tjocka ambulanskläder och vara beroende av telefonerna hela tiden, kan inte gå någonstans utan den där jävla telefonen som vi får alla alarm till! Hela tiden måsta Virve (som telefonen kallas) vara med och hela tiden måste man lyssna på allt prat som hörs där! Irriterande, så irriterande just nu, just idag! Vill inte, orkar inte! Skulle bara vela leva normalt liv för en gångs skull, normalt skiftesarbete där man får vara ledig på morgonen eller kvällen, inte sitta hemma varje kväll med telefonen brevid mig!!!! Som ni ser, detta är en vitutus maximus-dag idag!!!!

gammal-ny hobby

Har idag varit på min första ridlektion! Det är flera år sedan jag varit på ridlektion senast, kanske en 8-9 år sedan ungefär. I flera månader har jag gått och planerat att jag skall börja rida igen, men har inte bara haft tid att gå på lektion. Nu slapp jag äntligen och rida och det var precis lika roligt som jag trodde att det skulle vara! En hel massa har jag hunnit glömma bort under åren, men samtidigt var det intressant att upptäcka hur jag fortfarande kommer ihåg en hel del grundsaker. Allt har jag som tur inte hunnit glömma än. Detta kommer jag definitivt att fortsätta med, detta kommer att bli en ny-gammal hobby för mig! Få se hur sjuk rumpan och benen är imorgon, jag misstänker att dagens ridlektion väckte upp en hel del muskelgrupper som jag inte ens kommit ihåg att existerar!














Semestern gick bra, by the way. Riktigt skönt! Det gjorde nog så bra att komma bort härifrån en stund och spendera tid tillsammans, bara på två. Jag fick verkligen koppla av helt från jobbet, det behövde jag, mer än någon kan ana.

Adios amigos!

Ikväll åker vi iväg på semester, vet inte ännu vart vi skall åka ikväll men imorgon skall vi iaf köra till kylpylä Eden i Nokia. Skall bli så skönt med lite semester!! Detta är min första lilla resa sedan jag börjat jobba här på ambulansen i höstas, så jag behöver verkligen slippa bort lite från allt, glömma allt som har med jobb att göra och bara njuta av att få vara på två "långt" borta hemifrån. Igår beslöt vi att vi åker iväg redan ikväll nånstans, när jag slipper från jobbet. Kanske vi bara kör iväg till vår villa, men nånstans åker vi hur som helst, vi får se vart vi hamnar sen!

Efter denna helg har jag förhoppningsvis massor med energi igen och orkar bättre på jobbet. Jag hoppas också att jag finner nånslags sinnesro med mig själv och glömmer allt onödigt som jag gått och grubblat på, glömmer all min osäkerhet.

Bilden här under beskriver bra hurudan jag antagligen skulle vara om en liten stund ifall jag inte skulle slippa på semester, pinna börjar vara ganska kireällä, på svensk-finsk...

Morgonkaffefunderingar...

Har varit väldigt konstig på sistone, inte alls normala självsäkra Johanna. Har varit så osäker på mig själv på jobbet, jag litar inte alls på mina egna kunskaper och tror att jag inte klarar av något på egen hand. Jag skulle alltid vilja arbeta med någon som har mera erfarenhet än jag, vill inte vara den som har mera arbetserfarenhet och ta allt ansvar, för jag har ju bara jobbat på ambulans sedan i höstas. Jag vet ju att hittills har jag klarat av alla situationer, på ett sätt eller annat, men jag ställer så himla höga krav på mig själv. Jag skall klara av alla situationer perfekt, allt borde gå så smidigt och lugnt och perfekt helt enkelt. Problemet är bara att det sällan går så, sällan går allt så perfekt som jag förväntar att det skall gå och när allt inte löper perfekt skyller jag allt på mig själv, att jag borde ha gjort allt annorlunda och agerat bättre.







Denna osäkerhet syns inte enbart på jobbet, utan också på fritiden, i förhållandet. Jag är så osäker på mig själv och väntar bara när allt skall ta slut, när han hittar någon bättre än mig och lämnar mig. Jag är så lycklig just nu, lyckligare än jag varit nånsin, och samtidigt är jag så rädd för att denna lycka skall ta slut, skulle aldrig någonsin vilja släppa taget om honom. Därför är jag väl så osäker, jämför mig själv med alla andra och inbillar att jag inte duger till något. Kanske denna osäkerhet började i våras när jag upptäckte att ganska många sommarbyxor och kjolar, som jag använt förra sommaren, inte längre ryms på mig. Deprimerande! Jag har verkligen gått upp i vikt lite nu under hösten och vintern och jag hatar det! Detta har gjort mig lite deppad tyvärr och fått mig att se ner på mig själv. Jag har väl aldrig haft bra självförtroende, men dessa känslor har gått för långt redan. Jag känner knappt ens igen mig själv längre.

Innerst inne vet jagatt jag duger, så väl på jobbet som på fritiden. Det är inget fel på mig, jag gör alltid mitt allra bästa på jobbet och mera kan man inte göra. Och om jag inte duger sådan som jag är för någon, så då är det deras förlust. Allt detta vet jag ju egentligen, det ligger bara så långt in på djupet att det är svårt att förstå. Jag måste ta mig själv i kragen nu, lära tycka om mig själv igen, uppskatta mig själv sådan som jag är. Vet inte riktigt hur jag skall göra allt detta, men någonting måste jag göra nu för att bli samma gamla Johanna igen. Kanske vår kommande "semester" nu i helgen hjälper mig, vi skall åka iväg till Nokias Eden i helgen och bara njuta av att vara långt från jobbet och hemmet, bara på två. Skall bli så skönt, önskar att vi skulle kunna åka iväg redan nu!