Jag har inte skrivit i min blogg på länge, länge, länge. Så nu var det dags med en liten uppdatering igen! Jag skall försöka skriva allt i viktighetsordning, därmed börjar jag med att berätta att jag är otroligt lycklig just nu. Har lärt känne en underbar människa under vintern och våren och sällskapar numera med denna fantastiska man! Han är lite för bra för mig, men han har gjort mig så lycklig och lyckas på nåt konstigt sätt göra mig lycklig varje dag! Detta är det viktigaste i mitt liv just nu.
Sedan har jag varit med om min bästa ambulanskeikka hittills förra helgen. Vi var just på väg hemåt från Kokkola från en annan utryckning när vi fick ett nytt larm, en B 704, alltså en brådskande uttryckning, patienten har bröstsmärtor. Vi kom ganska fort fram och på golvet låg en 50-års man och han hade väldigt svåra bröstsmärtor, han kunde knappt ligga stilla under tiden som vi tog EKG. När vi tagit ekg:t såg jag genast av förändringarna på hjärtfilmen att han har en massiv infarkt och vi började genast sätta två dropp åt honom och ge smärtstillande medicin. Samtidigt ringde jag till läkaren och bad om lov att få ge honom "liuotushoito", alltså ge honom medicin som löser upp proppen (vi måste alltid fråga lov av läkaren först, vi får inte göra det "omin luvin"). Läkaren var lite ung och osäker och sa att hon måste diskutera med en äldre kollega först och lovade ringa tillbaka efter en stund. Vi flyttade patienten in i ambulansen och sedan ringde läkaren tillbaka och gav oss lov att "liuottaa". Nå, just när jag började blanda medicinen somnade mannen plötsligt och samtidigt såg vi på vår monitor att han fick en livsfarlig rytm, kammiovärina på finska. Mannen blev alltså livlös och vi började återuppliva honom och gav honom en "elstöt" med deffan. Rytmen svängde genast och mannen återfick sitt medvetande. Men inte länge, snart blev han livlös igen och vi fick deffa på nytt. Och ännu en tredje gång deffade vi honom innan vi kunde ge honom "liuotus"medicinen. Efter det var läget stabilt en stund, men sedan började rumban igen...mannen blev livlös 8 gånger alltsomallt under vår resa från Himanka till Karleby och åtta gånger var vi tvungna att deffa honom. Som tur fick vi honom i liv till sjukhuset och läkaren var så nöjd med vår insats och skröt på oss för mannens anhöriga. Senare samma dag såg vi mannens anhöriga på sjukhuset och frågade hur han mår...allt hade gått bra som tur, de hade gjort "pallolaajennus" åt honom nästan genast och nu mådde mannen helt bra och hade fått dricka morgonkaffe till och med! Gissa om jag och min arbetspartner var nöjda med vår insats! Första gången i mitt liv kan jag faktiskt säga att jag har räddat någons liv! Den känslan är otrolig, jag är så tacksam för att jag fått vara med om någon sånt här! Detta är orsaken till att jag studerat till sjukskötare, så att jag skulle få hjälpa andra...att se anhörigas och patientens tacksamhet är så härligt! Nu har jag massor av arbetsmotivation igen!!! :)
Och så ännu en sak, jag har köpt en bil, en alldeles egen bil! En bmw 318....metallblå och fin! :) Jag ska sätta bilder på den hit så fort som möjligt. Den är ingen ny bil, minsann inte, 1996 årsmodell. Men den var billig och bra, perfekt för mig just nu!
