Jag får verkligen lida av träningsverk idag! Minns inte när jag senast skulle ha lidit så här mycket p.g.a. träning! Tack vare flunssan och allmän lathet så har jag inte tränat ordentligt på länge, men igår morse traskade jag iväg till gymet och lyfte skrot! Nå, idag känns benen som spaghetti, att gå eller att stiga upp från soffan orsakar oerhörda smärtor! Men jag mådde så himla bra efter gårdagens träning, så nu är det slut på latheten och jag skall börja träna på allvar igen!
Idag skall jag köra iväg till Öja och fira lilla Verttis födelsedag. Vi firar några dagar för sent eftersom mina föräldrar har varit utomlands på semester och kom hem först igår. Vertti fyllde 3 år i söndags, tänk så fort tiden gått! Han är så stor redan, ingen liten bebis längre!
Annars är allt bara bra med mig, riktigt bra egentligen! Livet ler så att säga. Jag blir fortfarande överraskad över hur bra jag trivs här på landet och på ambulansen...jag klagar över att lönen är lite låg och att vi arbetar hela tiden, men samtidigt njuter jag nog av detta arbete! Jag har fått se de negativa sidorna av detta jobb redan under dessa månader, jag har hunnit lyfta ner en man som hängt sig från taket och jag har varit tvungen att se hur otäck en människa blir efter att ha skjutit sig i huvudet...inte de härligaste stunderna på jobbet precis, men de positiva sidorna med detta jobb får mig att glömma de dåliga dagarna. Och att få åka på keikkor där man får hjälpa bar är härliga...barnen blir så annorlunda efter att de fått hjälp, när smärtan lättat, de är som små änglar då! Och de blir så glada när man ger dem en nalle som belöning för att de varit så tappra! Så sådana keikkor gör mig glad och livet annars också för tillfället gör mig glad. Mycket har skett på sistone, mycket bra saker och jag väntar med spänning på vad allt som kommer att ske...så pass mycket kan jag avslöja redan nu att jag är lyckligare just nu än vad jag varit på väldigt, väldigt länge!
